Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utrecht ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestridande beräknades inflyta 283,500 kr. i konsulat-
och expeditionsafgifter, resten, 908,700 kr., i
statsanslag. De anvisade statsmedlen utgå alltid
till 12/17 från Sverige och 5/17 från Norge,
d. v. s. för år 1892 till resp. 603,800 och
304,900 kr. Dessutom bestred svenska statsverket
ensamt utgifterna för svenska kyrkan i Paris (2,950
kr.) och för utgifvandet af »Sverges traktater med
främmande magter» (4,500 kr.). De från Sverige
utgående anslagen till Utrikesdepartementet,
hvilka i riksstaten sammanfattas under benämningen
»Tredje hufvudtiteln», utgjorde således 611,250
kr. Utrikesbudgeten är fördelad på två afdelningar:
kabinettskassan (se d. o.) och konsulskassan
(se Konsulsfonden). Utgifterna för de utländska
beskickningarna (»ministerstaten») upptogos nämnda
år till 478,750 kr., för konsulsstaten till 510,459
kr. Högst aflönade af de till departementet hörande
ämbetsmännen äro envoyéerna i London, Paris och
Petersburg, af hvilka hvar och en uppbär 60,000
kr. årligen. Ministern för utrikesärendena åtnjuter
fri bostad och 24,000 kr. om året.
Utrikesärenden föredrogos och expedierades under
1500-talet genom kansleren eller någon sekreterare,
som för tillfället fick det i uppdrag. Enligt
1618 års kansliordning skulle 4, enligt 1626
års 3 sekreterare, under rikskanslerens chefskap,
»ställa och under handen hafva» den diplomatiska
korrespondensen, hvarjämte kansleren skulle hafva
»en handskrifvare» för »secretiora». Hvar och en af
sekreterarna hade att sköta korrespondensen på ett
visst land eller vissa land. (Ett par af dem hade
att lägga hand vid äfven inrikesärenden.) 1634
års regeringsform lade utrikesärendena till
Kanslikollegium, som jämte handläggningen af en
mängd inrikesärenden hade att afgifva kollegialt
yttrande i frågor ang. utrikespolitiken, och
hvars chef, rikskansleren (under tiden 1680–1790
benämnd kanslipresident), var utrikesminister. I
ärendenas beredning och expedierande deltogo närmast
ett par riksråd, s. k. rikskansliråd (till 1680),
hofkansleren, hvilken 1661 års kansliordning ålade att
»enkannerligen bära försorg om utländska ärenden»,
och en af de bägge »sekreterarna af staten»,
som bl. a. hade att i rådet föredraga kollegiets
utlåtanden (under tiden 1697–1708 hade han titeln
statsråd och säte i rådet). 1713 års kansliordning
upprättade Första utrikesexpeditionen och Andra
l. Tyska utrikesexpeditionen, hvardera under ett
ombudsråd, som var föredragande inför konungen, men
1719 infördes en expedition, Utrikesexpeditionen,
till 1777 med en statssekreterare, sedermera till
1809 med hofkansleren såsom chef och föredragande
i regeringen. Samtidigt (1719) återinträdde ett
riksråd i kollegiet såsom kanslipresidentens närmaste
man. Från kollegiet och expeditionen drogs med tiden
alltmera korrespondensen med beskickningarna, som
gick genom kanslipresidenten och hans särskilda
kansli, det s. k. Presidentskontoret, under en
presidentssekreterare och med ett antal förste och
andre sekreterare. Detta kontor fick under Gustaf
III:s sista regeringsår, då intet riksråd och ingen
kanslipresident funnos, allt större betydelse samt
erhöll i April 1791 benämningen Konungens kabinett
för utrikesbrefvexlingen. Det ställdes under en
kabinettssekreterare såsom chef
och besörjde alla yttre politiska angelägenheter
under konungens omedelbara tillsyn. Gustaf III
var således i egen person utrikesminister. 1792,
efter Gustaf III:s död, återupprättades
rikskanslersämbetet, i Fr. Sparres person,
och denne hade, åtminstone till namnet, högsta
ledningen af utrikesärendena. I sammanhang med
Kanslikollegiets upphäfvande förordnades genom
k. kung. d. 17 Febr. 1801, att kanslipresidenten
(sådan blef nu å nyo titeln för kansliets chef)
skulle genom kabinettet ombesörja den ministeriella
brefvexlingen och att Utrikesexpeditionen, under
hofkansleren, skulle handlägga öfriga utrikesärenden
samt allt (utom militära ärenden), som angick de
tyska provinserna. Genom 1809 års regeringsform
infördes en statsminister för utrikes ärendena,
jämte justitiestatsministern statsrådets främste
ledamot. Han var kansliets chef till 1840 och hade
att inför konungen föredraga utrikesärendena (vid
hans frånvaro föredrogos de af hofkansleren), men de
fortforo ännu en tid framåt att vara splittrade:
på kabinettet, Hofkanslers-expeditionen (till
1840) och Kanslistyrelsen (till 1833). Genom
departementalstadgan af d. 16 Maj 1840 lades
äntligen alla utrikesärenden till ett verk,
Utrikesdepartementet. Dit förlades sedermera
(konsulsst. d. 20 April 1858) alla ärenden
ang. konsulatväsendet, för såvidt de röra Sverige
och Norge gemensamt. I sammanhang med införandet
af statsministerämbetet, 1876, upphörde chefen
för Utrikesdepartementet att benämnas statsminister
(den dåv. chefen O. Björnstjerna dock förbehållet att
under sin tjenstetid behålla titeln); sedan dess bär
han titeln minister för utrikes ärendena.
Hvad våra utländska beskickningar beträffar, må
anmärkas, att de ända till början af 1600-talet
voro tillfälliga, extraordinära. Först traktaten af
1614 emellan Sverige och Nederländerna stadgade,
att dessa bägge makter skulle hålla ordinarie
diplomatiska representanter hos hvarandra. Men vår
ständiga diplomatis nät utbreddes snart till följd af
Sveriges växande betydelse inom den internationella
politiken. Nedanstående tabell upptager den ordinarie
ministerstaten för några angifna år, med summorna i
runda tal:
| 1634: | 2 residenter, 2 agenter, | ||
| 4 korrespondenter, 2 hofråd | 11,050 | rdr sp. | |
| 1646: | 1 legat, 3 residenter, | ||
| 7 korrespondenter | 48,420 | dlr s.m. | |
| 1697: | 7 envoyéer, 1 abgesandt, | ||
| 3 residenter, 2 agenter, 1 konsul, | |||
| 1 kommissarie, 4 kommissionssekreterare, | |||
| 1 legationsprest (Paris) | 46,390 | rdr sp. | |
| (dessutom 3 af livländska staten | |||
| aflönade kommissarier i Ryssland, | |||
| nämligen i Moskva, Novgorod, Pskov) | |||
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
