Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utrecht ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nederländska provinserna den förening (unionen i
U.), genom hvilken Nederländernas oafhängighet af
Spanien grundlades (se Nederländerna, sp. 935). Den
11 April 1713 ingicks mellan Frankrike å ena
sidan samt England, Preussen, Holland, Savojen och
Portugal å den andra den fred, som afslutade spanska
tronföljdskriget (se d. o.). Om fredsförhandlingarna
se O. Weber: »Der friede von Utrecht» (1891).
Utrecht [y’trecht]. 1. Jacob Claessens van, holländsk
porträttmålare, som vanligen tecknade sig Jacobus
Trajectensis, föddes i Utrecht. Daterade arbeten af
honom finnas från 1523–24. Måhända var han samme man,
som 1506 upptogs i målaregillet i Antwerpen samt i
dess liggare namnes 1511 och 1512 med namnet Jacob
van U., men någon säkerhet finnes icke. Af Wagen
kallades han Jacob Corneliszen, men detta vederlägges
af den ofvan gifna namnteckningen »Claessens»,
som återfinnes å ett mans-porträtt i Sveriges
Nationalmuseum. För öfrigt äro af honom kända endast
två porträtt, nämligen ett i Berlins museum (1523) och
ett i Minutoli-samlingen (1524). – 2. Adrian van U.,
flamsk målare, f. i Antwerpen 1599, d. derst. 1652,
reste, sedan han slutat sina studier, i Frankrike,
Italien och Tyskland samt slog sig ned i Antwerpen
1625 såsom mästare i dess målaregille. Han är berömd
såsom en af de mest betydande flamska mästare inom
stillebens-måleriet. Han målade visserligen stundom
mindre stycken, någon gång äfven lefvande djur,
särskildt hönsgårdar (så t. ex. en 1643 signerad tafla
i Berlins museum), men hans specialitet utgjordes
af stora, smakfullt anordnade köks-, frukost-
och fruktstycken, i hvilka färgens saft och prakt
voro det förherskande och hvarje detalj var på det
sorgfälligaste utförd. Bland hans arbeten märkas
ett stort Köksstycke med köksa och slagtaredräng
(1629, i Kassels galleri), en liknande bild (1642, i
Madrid), ett stilleben (1644, i Amsterdams museum),
Frukostbord (1647, i Dresden), Fruktstycke (1647,
i Köpenhamn), Stilleben med döda harar och foglar
jämte frukt och grönsaker (1648, i München) samt
Hönsgård (1652, i Leipzig). Alla dessa äro signerade
med namn och årtal. Dessutom finnas många med namn,
men icke daterade, i Braunschweig, Petersburg, Madrid,
Schwerin och flerestädes. C. R. N.
Utredning. 1. Utredningspersedlar, i allmänhet de af
soldatens persedlar, hvilka icke äro att hänföra till
kläder, vapen eller remtyg (lifrem med patronväska
o. dyl.), t. ex. ränsel, kokkärl, mattornist, verktyg
o. dyl. – Jfr Mundering, Uniform, Utrustning. –
2. I allmänhet allt, som, utom ett fartygs fasta
inventarier, fordras för fartygets resa, särskildt
alla de ämnen, som äro afsedda att konsumeras eller
på annat sätt användas. 1. C. O. N. 2. L. H.
Utredningsförråd kallas de svenska arméns förråd, som
tjena till uppläggande af de beklädnads-, remtygs-,
utrednings-, sjukvårds- och tross-persedlar, hvilka
icke äro utlemnade till trupperna. Två sådana förråd
finnas, ett i Stockholm, på Skeppsholmen (det skall
delvis flyttas till Svea lifgardes gamla kasern), och
ett, centralförrådet, på Karlsborg. Hvarje
förråd står under uppsigt af en intendent
med biträde af en förvaltare m. fl.
C. O. N.
Utrera, stad i spanska prov. Sevilla, s. s. ö. om
staden Sevilla, vid jernvägen till Jeres och Cadiz,
i en vacker dal omkr. 10 km. från venstra stranden
af Guadalquivir. Omkr. 15,000 innev. Staden njuter
ett betydande välstånd, tack vare bördigheten
i den omgifvande trakten, som producerar stora
qvantiteter spanmål samt frukt af olika slag, olja
och vin. På de ouppodlade dehésas (betesmarkerna),
som gränsa till Guadalquivir, uppfödes en mängd får,
hästar och tjurar, hvilka sistnämnda säljas till
tjurfäktningsarenorna.
Ut retro, Lat., egentl. »såsom tillbaka», såsom på
omstående sida af bladet (står).
Utricularia, blås-ört, bot., ett slägte af små
örter, hvilka höra till nat. fam. Lentibularieae
(se d. o.), kl. Diandria L., och i de flesta fall
äro vattenväxter. De sakna rötter och kunna derför
under blomningen drifva omkring i vattenytan,
men före och efter blomningen äro de nedsänkta
i vattnet. Vid groningen framkomma ur den föga
utvecklade brodden samtidigt flere i rosett ställda,
sylformiga blad. Den sedan växande stjelken uppbär
spridda, hårfint sönderflikade, något styfva blad,
hvilka å sidorna hafva små, tagglika, spetsiga
utväxter eller borst. Stjelkgrenarna bära i spetsarna
hvar sin rundade knopp af tätt packade, små blad,
hvilken knopp vid hösttiden affaller och öfvervintrar
samt följande år utvecklas till ett nytt exemplar
af växten. På bladen mellan flikarna eller ock å
särskilda, bladlösa grenar utvecklas små, halfrunda,
mösselika blåsor, försedda på undre sidan med en inåt
sig öppnande klaff, som tillåter inträde i blåsan,
men icke utträde ur densamma. Genom dessa blåsor
fångar växten små insektlarver och hinnkräftor,
hvilka lemna qväfvehaltig näring. När blomningstiden
instundar, fyllas blåsorna med luft (syre), hvarigenom
växten lyftes upp till vattenytan, så att de 10–20
cm. höga, nakna blomskaften med sina klasar af
2–10 blommor höja sig mer eller mindre högt öfver
vattnet för pollinationen. Blomfodret är 2-läppigt,
likaså blomkronan, hvars svalg är tillslutet af den
huflikt uppsvällda nedre läppen. Kronläpparna äro i
kanten hela eller ojämnt naggade. Ståndarna äro 2,
med knapparna stundom sammanhängande. Stiftet är kort,
med snedt märke; frukten är en klotrund kapsel, ojämnt
bristande tvärsöfver. Till den svenska floran höra
6 arter, af hvilka den i sjöar, dammar och grafvar
förekommande U. vulgaris L. är den största. Blommorna
äro försedda med hvar sin sporre, som är 3 gånger
så lång som tjock, kägellik och rödbrun till
färgen. Blomkronan är vackert höggul, med mörkt gula
strimmor å nedre läppens uppsvällda del. Blommorna
äro hos somliga arter blekgula, med rödstrimmiga
teckningar på underläppen, hvarjämte de skilja sig
från hvarandra genom olika anordning af blåsorna. –
I tropikerna finnas arter af detta slägte, hvilka
lefva på land och hafva vanliga örtblad. O. T. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
