Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utgård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
representanter mycket olika, så att t. ex. hos
några den högsta njutningssumman, hos andra
(t. ex. Paulsen), i bestämd opposition deremot,
sjelfva det menskliga lifvets normala funktioner
i och för sig betraktas som det högsta ändamålet
för all sund mensklig sträfvan. Men äfven dessa
sätt att närmare bestämma principen lida tydligen
af mycken obestämdhet. Med alla dessa fel har dock
utilitarismen utan tvifvel sina ganska betydande
förtjenster om den etiska vetenskapen, särskildt dess
speciella del. Ett af dess syften är tydligen att
framhålla, att handlingssättet, för att bedömas
ur etisk synpunkt, måste betraktas in concreto,
så att hänsyn tages till alla handlingens sidor,
följaktligen till allt hvad den handlande med densamma
åsyftat eller underlåtit att åsyfta. Särskildt
är dess polemik ur denna synpunkt mot Kants och
Herbarts etik förtjent af allt erkännande.
L. H. Å.
Utilitet (Lat. utilitas), nyttighet; användbar person
utan mera glänsande egenskaper. – Utilitetsprincip,
nyttighetsfilosofiens grundsats. Se Utilitarism.
Ut infra, Lat., såsom nedan (står).
Uti possidetis (Lat., »som I besitten» ...),
Rom. rätt) ett interdikt (se d. o.), hvilket på
begäran af en person, som befann sig i besittning
af en fastighet, af pretor utfärdades mot våldsamt
störande af besittningen, såvida ej besittaren på
uppenbart orättmätigt sätt åtkommit besittningen af
den, som störde densamma. Detta interdikt har sitt
namn af de ord, med hvilka det inleddes: Uti [eas
aedes, quibus de agitur, eller eum fundum, quo de
agitur] possidetis ......, vim fieri veto. För
skyddandet af besittning af lös egendom fanns
äfvenledes ett interdikt, hvilket, likaledes efter
begynnelseorden, kallades Interdictum utrubi. Dessa
interdikt, hvilka sannolikt ursprungligen egentligen
afsågo att förekomma störande af den allmänna
ordningen, användes senare hufvudsakligen för att
bestämma kärande- och svaranderollerna vid en tvist
om sjelfva rätten till saken. Den, hvilken betraktades
som besittare af saken och således icke på uppenbart
orättmätigt sätt åtkommit besittningen från den andre,
blef nämligen svarande i processen om rättigheten
till saken och erhöll dermed den fördelaktigare
ställningen vid bevisningen, enligt regeln actore
nihil probante, reus absolvitur (samma regel,
som i vår lags R.-B., kap. 17 § 33 uttryckes så:
»Käranden åligger sitt käromål lagligen bevisa;
eller vare svaranden fri»). Genom interdiktet
meddelades sålunda endast ett provisoriskt afgörande.
I. L.
Uti rogas (förkort. U. R. eller V. R.) Lat., »såsom
du föreslår», hos de gamle romarna formel för bifall
vid omröstning öfver ett väckt lagförslag.
Utjord (Fornsv. utiorþ), jur., kallas, om
ordet tages i sin allmännaste betydelse, hvarje
jordbruksfastighet, som ej är by, hemman eller
hemmansdel. I egentlig mening betecknar utjord en för
sig bestående fastighet i by, hvilken ej är åsatt
mantal, men som utgör särskild ränta samt kan vara
bebyggd, och som, om den ligger
i ett skifteslag, har andel i dess egor efter
delningsgrunden. I oegentlig bemärkelse betyder
utjord en under en fastighet hörande, af främmande
egares mark omsluten, men genom skiljemärken afskild
egolott, som ej är bebyggd och ej i mantal satt, och
för hvilken ej åtnjutes delaktighet i andra egor inom
byn. Med utjord i denna sistnämnda bemärkelse kan i
allmänhet urfjäll (Fornsv. urfjaelder, fjaelder)
anses liktydigt. Stundom göres dock mellan »utjord»
i oegentlig mening och »urfjäll» den skilnaden, att
den förra, men ej den senare, innehåller blandning af
olika egoslag. Ofta nog användas uttrycken »utjord
eller urfjäll» samt »utjordar och urfjällar» såsom
tavtologisk (allitererad) beteckning för utjord i
egentlig eller oegentlig mening. Språkbruket synes
icke hafva vunnit någon verklig stadga med afseende
å de båda uttryckens användande. Jfr Afsöndring 3)
och Torp. K. H. B.
Utkik, sjöv., noggrant aktgifvande på allt, som
kommer i sigte, äfvensom på allt anmärkningsvärdt,
som tilldrager sig inom fartygets synhåll, såsom
fartyg, land, fyrar, bränningar, grund, vrak,
flytande föremål, mistsignalljud, kanonskott
m. m., hvarom rapport afgifves. Utkik kallas ock
den af besättningen, som för tillfället har sig
detta aktgifvande anförtrodt. Utkiken placeras om
dagen högt upp till väders, t. ex. å förmärsrån
eller å salningen, men om natten och synnerligast
i tjocka längre ned, såsom å fockrån eller på
backen. På örlogsfartyg finnes ständig utkik, men
på handelsfartyg utsattes sådan vanligtvis endast
nattetid och i tjocka. Inträffar kollision eller
grundstötning, fälles det fartyg till ansvar, å
hvilket till äfventyrs utkik för tillfället ej varit
utsatt. För att förvissa sig om att utkiken är på sin
post och håller sig vaken, utropar vaktbefälhafvaren
emellanåt: »se väl förut!», hvarpå utkiken skall
svara: »se väl förut, ja!» R. N.
Utklarering. Se Klareringsrätt.
Utklipporna, ett par små, omkr. 5,5 km. s. om
Karlskrona belägna holmar jämte några små skär. Å den
södra af dessa holmar uppfördes 1839–40 en donjon (en
hufvudbyggnad med två torn), och på dennas vestra torn
anbragtes en fyr. 1870 byggdes på detta torn ett öppet
jernfyrtorn (det hela 30,9 m. högt) och anbragtes en
ny fyrapparat. Fyren visar nu fast sken med blänk,
hvit eller röd. Lysvidden är 16 minuter.
Utkorelsen. Se Predestination.
Utlagor. Se Presternas utlagor.
Utlemnande af förbrytare (extradition), jur.,
betecknar den handling af en stat, till hvars område
en person från annan stat tagit sin tillflykt,
hvarigenom med den utlemnande statens biträde denna
person på begäran af en annan stat blir återsänd till
denna reklamerande stat, emedan personen anklagats
eller dömts för brott inom denna sist nämnda stat. Å
ena sidan anses hvarje stat i allmänhet berättigad
att lemna asyl åt dem, som inkomma å dess område,
men å andra sidan har staten också rätt att utlemna
dit inkomna förbrytare, om och när den finner
skäligt. Utlemnandet är således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
