Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur, mekanisk inrättning till tidens mätande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett ankarformigt föremål (hake), som svänger i
samband med regulatorn. Om den hvilande bakgången
(Grahamsgången) i pendel-ur (en förbättring af den
äldre tillbakafallande hakgången l. »släphaksgången»)
se art. Pendel, sp. 985, jämte fig. å sp. 983. En
annan hvilande gång är duplexgången. Der är
gånghjulet försedt med ett dubbelt antal tänder,
af hvilka ena hälften är riktad i hjulets plan
och tjenstgör vid »hvilan», medan de andra stå
vinkelrätt mot hjulets plan och tjenstgöra vid
»häfningen», i det att de falla mot en på balansens
bom fäst häfarm och sålunda meddela ny impuls åt
balansen. Duplexgången bör utföras med öfverlägsen
noggranhet och har då stora företräden framför
cylindergången, hvilken deremot är afgjordt att
föredraga, när det gäller ur af billigare qvalité. De
»fria gångarna» utmärka sig derigenom att balansen
fullbordar sin svängning fritt, oberoende af tryck
från löpverket. Till detta slag hör ankargången,
å hvilken gånghjulet ej står i omedelbar förbindelse
med balansbommen, utan impulsen åt oron meddelas genom
förmedling af »gaffeln», som sitter på samma bom
som ankaret l. haken och slutar med en klyka. På
balansbommen finnes en skifva (»liverrullen»),
i hvilken är fäst en sten, som vid hvarje
svängning af balansen ett ögonblick griper in i
gaffelklykan. Ankargången användes på bättre fickur
och lemnar utmärkta resultat. En ännu fullkomligare
fri gång är kronometergången, å hvilken oron erhåller
en impuls endast för hvar annan svängning. Gånghjulets
hvila eger der rum emot en sten, som är fäst å en
fjådrande häfarm, och impulsen meddelas derigenom att
hjulets tänder direkt träffa den s. k. häfstenen,
som sitter i en skifva på balansbommen. Åtskilliga
anspråksfulla, men föga praktiska kronometergångar
med jämn kraft grunda sig derpå att balansen
erhåller sin impuls af en häfarm, som alltid verkar
med samma kraft och spännes af gånghjulet. – För
att ett ur skall gå noggrant, måste pendel- eller
orosvängningarna vara af städse lika varaktighet, och
då denna beror på pendelns längd samt balansens och
spiralfjäderns diametrar, hvilka ökas eller minskas
vid vexlingar i temperaturen eller i lufttrycket, har
man uppfunnit sätt för utjämning deraf, kompensation,
med tillhjelp af olika metallers olika utvidgning. Om
den kompenserade pendeln se Kompensationspendel. Å de
bästa ur med oro anbringas äfvenledes kompensation,
i det att balanshjulets krans sammanlödes af två
olika metallsorter (hälst mässing och stål), hvarjämte
kransen är på två ställen uppskuren och bildar två
halfcirkelformigt krökta armar, förenade endast genom
en midtskänkel. Genom att flytta små skrufvar, som
äro fästa på dessa armar, fram och tillbaka kan
man efter behag öka eller minska kompensationens
kraft. Isokronisk kallas spiralfjädern, när den
förmår reglera hastigheten hos orosvängningarna så,
att de fullbordas på samma tid, oberoende af om de äro
stora eller små. Denna isokronism åstadkommes genom
vissa böjningar af spiralfjäderns hvarf o. s. v. –
Slagverk i ur hafva egen drifkraft (lod eller fjäder)
och sättas i gång från
visareverket på bestämda tider. När slagverket kommer i
gång, roterar med ofantlig hastighet ett vindfång,
hvilket tjenstgör såsom dess regulator. På elastiska,
af häfstänger rörda skaft sitta hammare, som
slå erforderligt antal slag på en klocka eller
fjäder. »Repeter-ur» upprepa den senast slagna
timmen, när slagverket sättes i gång utifrån
genom tryckning på en knapp el. dyl. – Uppdragning
af fickur kan i vissa fall ske annorledes än med
urnyckel. »Remontoar-ur» uppdragas nämligen medelst
vridning på en knapp, som sitter inuti bygeln.
– »Kontroll-ur» af olika konstruktioner tjena
till kontrollerande af att nattväktare, fångvaktare
och dylika på bestämda tider infunnit sig å
föreskrifna stationer. De vanligaste kontroll-ur
grunda sig derpå att med timvisaren rör sig en
pappersklädd cylinder, på hvilken väktarens
markering blir synlig.
Bland pendel-ur må här åtskilliga olika slag
komma i betraktande. Vanliga vägg-ur af äldre
konstruktion hafva dels spindelgång (med oro), dels
tillbakafallande hakgång, medan finare vägg-ur numera
förses med hvilande hakgång. Astronomiska pendel-ur
gå ytterst noggrant; de ega hvilande hakgång och
kompensationspendel, som gör en svängning hvarje
sekund. Tapphål m. m. göras af ädelsten (rubin). Dessa
ur uppdragas för 8–30 dagar, ja somliga för ända till
tio år i sänder. Torn-ur hafva hjul och spindlar af
jern eller stål (i andra slags ur göres hjulverket
hufvudsakligen af mässing). Friktionen är i torn-ur
enormt ökad af alla delars stora tyngd. De äro
mycket utsatta för smuts och dam, och vid köld
fryser ofta oljan. Till öfvervinnande af blåstens
och snöns inverkan på de stora visarna har man
vidtagit en sinnrik inrättning, hvars grundtanke är
att lodet i gångverket endast under ett par sekunder
af hvarje minut kommer i verksamhet (utlöses), men
gånghjulet och pendeln få behöflig drifkraft från en
särskild fjäder, som hvarje minut på nytt uppdrages
af verket, till följd hvaraf minutvisaren rör sig
språngvis. Bordstudsare (pendyler) äro pendel-ur
(sällan ur med oro), hvilkas drifkraft är fjäder,
ej lod. Normal- (precisions-) ur kallas noggranna ur,
efter hvilka andra ställas. Mycken mekanisk sinnrikhet
har förr i tiden nedlagts på konst-ur, i hvilka
t. ex. särskilda visare angifva andra orters tid,
datum, årets kyrkofester, himlakropparnas rörelser
m. m., mekaniska figurer framkomma på bestämda tider
och göra vissa rörelser o. s. v.
– Ur med oro till regulator äro nästan alltid
fjäderur. Fickur med spindelgång (samt snäcka),
s. k. »spindel-ur», tillverkades ännu för några
årtionden sedan. I goda fickur göras tapphålen
af rubin. Fickur böra rengöras minst hvart
tredje år, ty oljan torkar med tiden bort
och blandar sig med dammet, som tränger in i det
bäst tillslutna ur och verkar som smärgel,
hvarigenom delarna förslitas. Högsta möjliga grad
af regelbundenhet i gången har (näst astronomiska
pendel-ur) kronometern (se d. o.). Medan
box-kronometern har snäcka med kedja, utrustas
fick-kronometern ofta med två tandade fjäderhus,
som bägge gripa in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
