Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala (Uppsala; Latinis. Upsalia) - Upsala domkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elden någonsin förorsakat i U. var 1702, d. 16 Maj,
då hela staden, med undantag af en del af Fjerdingen,
blef lågornas rof. En stor eldsvåda inträffade 1766,
och år 1809 nedbrunno 62 större och mindre gårdar i
Fjerdingen. Staden har under tidernas lopp undergått
flere regleringar. År 1643 gaf drottning Kristina i
uppdrag åt Klas Fleming att tillämpa en stadsplan,
som skulle omskapa det forna U., och till hvars
underlättande hon s. å. skänkte till staden den
s. k. Kungsträdgården, hvilken sträckte sig från
Riddartorget ned till dammen å ena, och från ån
till Slottsbacken å den andra sidan. Om dessa tomters
ursprung påminner nuvarande Trädgårdsgatan. De stora
eldsvådorna 1702 och 1809 gåfvo anledning till
nya och välbehöfliga regleringsföretag, af hvilka
planen till den första uppgjordes af O. Rudbeck. Den
nu gällande stadsplanen är fastställd d. 12 Mars
1880. – Se J. Schefferus (stadens äldste topograf):
»Upsalia» (1666, på latin); J. Eenberg: »Kort
berättelse af de märkwärdigste saker som .... äre
at besee .... uti Upsala stad .... samt en Relation
om sidste branden» (1703, 1704); J. Peringskiöld:
»Ulleråkers häradz minningsmerken, med Nya Upsala»
(1719); J. B. Busser: »Utkast till beskrifning om
Upsala» (I 1773, II 1769); C. J. Bergman: »Mälarens
minnen. I. Upsala minne» (1844); »Upsala i taflor
[litogr.] af A. Nay. Med text af S. Nordström» (2:dra
uppl. 1877). A. G. -r-.
Upsala domkyrka, Sveriges förnämsta kyrka i
anseende till betydelse, historiska minnen och
storlek samt derjämte den största i Skandinavien,
är en gotisk kyrka med äkta fransk anläggning, byggd
ursprungligen af tegel i resning och sträfsystem
samt af naturlig sten (sand-, kalk- och täljsten) i
fönster, portaler, gesimser och korets pelare. Hon är
treskeppig (fig. 1), med enkelt tvärskepp, månghörnigt
korslut och koromgång med kapellkrans samt dertill
inbyggda kor på bägge sidor om långhusets sidoskepp
och slutligen på vestfasaden tvänne torn och (såsom
före branden 1702) äfven takryttare på skeppens
skärningspunkt. Hon är i yttre längd 118,7 m. (400
fot), i inre 107 m. (360 f.), i inre bredd 45
m., i midtskeppets bredd mellan pelarna 9 m. och
i höjd under midthvalfvet 27,3 m. För jämförelse
meddelas, att Trondhjems domkyrka i yttre längd
är 101,5 m. (324 norska fot), samt att i inre längd
Linköpings är 97 m., Vesterås 91 m., Strengnäs 89 m.,
Lunds 80 m. och Stockholms Storkyrkas 61 m. Kyrkans
förebilder äro att söka, hvad planen beträffar,
i Nord-Frankrike, för vestfasadens och tornens
form (före sista restaureringen) i Nord-Tysklands
tegelgotik af den baltiska gruppen. Pelarna
äro ung-gotiska knippepelare med skyddsblad på
basernas hörn. Fälten ofvan midtskeppets arkadbågar
äro odelade, endast genomskurna af en rund glugg
(kyrkans svagaste och svårhandterligaste punkt),
ty triforier finnas ej och hafva aldrig funnits
på grund af materialet i resningen. Hvalfven, 1 i
långhuset och 4 i korafdelningen samt 4 i tvärskeppet,
äro rektangulära, smala krysshvalf; men der skeppen
skära hvarandra, i korspunkten, är det väldiga
krysshvalfvet, »kröningshvalfvet», qvadratiskt,
och korslutets hvalf är en del af en månghörnig
kupa. Grafkapellen i korafdelningen äro 7, af hvilka
de båda yttersta och det i midten (det Gustavianska)
äro störst. De inbyggda kapellen i långhuset –
så kallade, emedan deras yttersidor bilda den räta
väggen å kyrkans sidor och de i det inre äro skilda
medelst murar, som inåt sluta med hvalfstöd – äro
egentligen 7 på hvarje sida. Sidoskeppens hvalf äro
jämförelsevis höga och förhöjda öfver bågöppningarna,
äfven i koret, men kor-omgångens hvalf äro lägre. Af
de nämnda bågöppningarna äro de till kapellen
på norra sidan lägre än de på den södra, likasom
äfven långhusets fönster åt norr äro mindre än de,
som vetta åt söder. Fönstren hafva i den från äldre
tider bevarade östra l. kor-afdelningen enkelt, rent
geometriskt rosverk. Utom vanliga spetsbågsfönster i
sidoskeppen och i öfre delen af midtskeppet märkes ett
ovanligt sådant, »thet stora glas» kalladt, på södra
tvärskeppsfasaden, samt två väldiga rosfönster, ett
i norra tvärskeppet och ett å vestra hufvudfasaden,
hvilket sistnämnda förr satt mycket läsgre, doldt
bakom orgeln. Portalerna äro tre. Den södra, som
är den äldsta och ädlaste, är utförd i början af
1300-talet på bekostnad
 |
| Fig. 1. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
