Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppfostrings-komitéer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1790-talet. Jfr H. Hernlund: »Bidrag till den svenska
skollagstiftningens historia under partitidehvarfvet
1718–1809. 1: 1718–1760» (1882, 1892), och
»Skolordningsförslaget af den 28 Nov. 1778» (1880).
2. Uppfostrings-komitén af år 1812. Vid
1809–10 års riksdag hemställde Allmänna besvärs-
och ekonomi-utskottet, med anledning af ett på
riddarhuset inlemnadt memorial af rektorn vid
Norrköpings trivialskola, G. A. Silfverstolpe,
att rikets ständer, med öfverlemnande af
Silfverstolpes förslag till förbättringar i
rikets uppfostringsverk, skulle hos K. M:t
göra framställning om nödvändigheten »att
genom kunnige och erfarne män låta undersöka
läroverkens närvarande tillstånd och att
kraftigt uppmuntra alla tänkare att sysselsätta
sig med ämnet, på det dessa inrättningar kunde
erhålla ett efter tidens upplysning mera lämpadt
skick». Med bifall dertill beslöt riksdagen d. 3
April 1810 att hos K. M:t anhålla om nedsättande af
en komité enligt utskottets förslag, hvilket också
af K. M:t verkställdes d. 29 Jan. 1812. Komitén,
som ursprungligen bestod af 14 personer, hade J.
Adlerbeth till sekreterare och A. v. Hartmansdorff
till kanslist. Sedan komitén med sig ytterligare
adjungerat rektorerna G. A. Silfverstolpe och Axel
Fryxell, hvilken senare till komitén insändt ett
af honom författadt tal om de vid läroverken
nödiga förbättringar, uppdrog den åt dessa
båda samt lektor N. Bergsten att hvar för sig
upprätta ett förslag till omarbetning af 1807
års skolordning i öfverensstämmelse med vissa af
Bergsten och Silfverstolpe uppställda grunder,
hvarefter komiténs samtliga ledamöter skulle taga
dessa förslag i öfvervägande. Den 8 April 1817
öfverlemnade komitén till K. M:t sitt förslag.
Sedan det med ledning af såväl domkapitlens och
presteståndets anmärkningar som öfriga inkomna
erinringar af komitén omarbetats, fastställdes
det af K. M:t d. 16 Dec. 1820. Komitén, som
under de följande åren bl. a. utarbetade förslag
till en ständig lönereglering för lärarna vid
elementarläroverken (af d. 16 Aug. 1822) och
till en ny stadga rör. studentexamen (af d. 23
Dec. s. å.) äfvensom förslag till organisation af
den allmänna folkundervisningen (af d. 10 Maj 1825),
upplöstes, först sedan nästföljande komité trädt
i verksamhet.
3. Stora uppfostrings-komitén, af år 1825.
Genom skrifvelse till K. M:t d. 14 Okt. 1823 hade
riksdagen anhållit, »det sakkunnige män måtte få sig i
nåder uppdraget att öfverse och granska
militärundervisningsanstalternas tillstånd i riket och derefter
föreslå de åtgärder till förändrad organisation af
dithörande läroverk, hvilka kunde synas af behofvet
påkallade». Med bifall dertill ansåg K. M:t
likväl »detta ärendes grundliga utredning säkrast
och lämpligast befrämjas derigenom att denna
undersökning i ett sammanhang utsträcktes till rikets
hela uppfostringsverk» och förordnade d. 21 Dec.
1825 en komité under kronprins Oskars ledning,
till hvars ledamöter K. M:t på kronprinsens förslag
förordnade 26 personer, ordföranden oberäknad.
Inom komitén framträdde
snart så stridiga åsigter, att en förening mellan dem
var omöjlig. Minoriteten, som synes hafva bestått af
grefve K. A. Fleming, K. von Rosenstein, H. Järta,
af Wingård, J. O. Wallin, K. P. Hagberg, S. Grubbe,
E. G. Geijer, A. O. Lindfors och den något senare
till sekreterare utsedde J. Wallin, ansåg nämligen,
att hvarken komiténs uppdrag eller det offentliga
uppfostringsväsendets tillstånd berättigade till
mera genomgripande reformförslag, under det att
majoriteten, frih. F. Sparre, A. af Kullberg,
E. Tegnér, J. P. Lefrén, Kr. E. von Weigel, P. von
Afzelius, A. von Hartmansdorff, J. J. Berzelius,
K. A. Agardh, S. P. Ågren, Axel Fryxell och
L. M. Enberg m. fl., önskade en fullkomlig omstöpning
af de svenska undervisningsverken, i synnerhet
elementarläroverken. I spetsen för reform-vännerna på
detta område gingo Agardh och Lefrén, af hvilka den
senare föreslog, att i hufvudstaden skulle på allmän
bekostnad inrättas en elementarskola, der de nya
grundsatserna kunde få tillämpas och pröfvas. Detta
förslag vann äfven komiténs bifall, och dess memorial
härom godkändes d. 10 Juni 1827 af K. M:t, som
tillsatte en särskild direktion för organisationen
och ledningen af en sådan skola (se vidare Nya
Elementarskolan i Stockholm). Deremot lyckades ej
majoriteten genomdrifva sitt med grundsatserna
för denna skola väsentligen öfverensstämmande
reformprogram för elementarläroverken utan åtskilliga
modifikationer. Så t. ex. förordades väl i komiténs
d. 20 Dec. 1828 afgifna betänkande af majoriteten
läroverk med tvänne bildningslinier – »en för
klassiska språkens literatur i förening med den
moderna, och en för denna senare, skild från den
klassiska» – med gemensam undervisning i alla ämnen
utom språk; men skilnaden mellan skola och gymnasium
bibehölls utom i universitetsstäderna, likaså
fullständiga apologistskolor i sex af de större
städerna. Beträffande språkordningen förordade väl
flertalet, att modersmålet ensamt skulle förekomma i
den för båda linierna gemensamma nedersta klassen;
men på den klassiska linien inträdde sedermera
i skolan fortfarande latin och grekiska före
franskan och på gymnasium hebreiska jämte tyska
och engelska (på den moderna franska, tyska och
engelska efter hvarandra). I afseende på lärosättet
stannade flertalet vid att förorda ämnesläsning
för lärarna (utom i den förberedande klassen), men
vexelundervisning och fri flyttning skulle endast i
inskränkt mått få begagnas. »Öfver ämnesläsningen,
åtföljd af fria flyttningen samt vexelundervisningen
och monitörsystemet i hela sin vidd, anser komitén
sig icke kunna fälla något bestämdt omdöme, förr än
en större erfarenhet om dess nytta och allmänna
användbarhet är vunnen.» Bland minoritetens
medlemmar afgaf Grubbe en utförlig reservation,
hvari sju af komiténs ledamöter instämde. Två af
desse, von Rosenstein och af Wingård, inlemnade
derjämte särskilda reservationer. Dessutom uppträdde
i särskilda skrifter Geijer (»Några anmärkningar om
uppfostran och undervisning» etc., 1829) och Järta
(»Om Sveriges läroverk», 1828, tryckt 1832) mot
flertalets åsigter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
