Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unitarier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ny, mera radikal riktning, som ej erkände bibelns
auktoritet, utan grundade religionen på Guds
uppenbarelse i menniskan genom de tre stora
intuitionerna: gudsmedvetandet, det moraliska
medvetandet och odödlighetsmedvetandet. Denna riktning
hade i Th. Parker sin främste representant. Han
erkände emellertid, att denna Guds uppenbarelse
i menniskan nått sin högsta fullhet hos Jesus
Kristus. Sedermera framträdde ännu mera radikala
riktningar, som hotade att alldeles afskära
sambandet med den historiska kristendomen. För att
förebygga detta och hålla de upplösande tendenserna
på afstånd antog den unitariska associationen år
1865 en förklaring, som betonade dess egenskap af
kristligt samfund. Då skilde sig de mest radikala
elementen alldeles från densamma och bildade den
»frireligiösa associationen». I de vestra staterna tog
saken en annan vändning. År 1886 antog den »vestra
unitariska konferensen» med ett röstflertal af tre
fjerdedelar ett endast etiskt program. Då utträdde
mindretalet och bildade en ny association med kristen
bekännelse. – I Minneapolis (Minnesota) har en svensk
unitarisk församling bildat sig, som icke alls står
på kristen, knappast på teistisk grund. En norsk
församling i samma stad, som har till predikant
den norske skalden Kristofer Jansson, har deremot
förblifvit unitarismens kristna tradition trogen. –
Unitarismen har ingenstädes vunnit någon stor yttre
utbredning såsom kyrkosamfund, men den har utöfvat
ett betydande indirekt inflytande på den religiösa
uppfattningen inom de andra kyrkosamfunden. –
2. Anhängare af Franklins s. k. unitariska teori
(se nästa art.). A. F. Å.
Unitariska teorien, fys. Benjamin Franklin ansåg, att
man för att kunna förklara de elektriska fenomenen ej
behöfde antaga tillvaron af mer än ett (Lat. unum)
elektriskt fluidum (jfr Urkrafter). De, som hylla
denna Franklins åsigt, kallas unitarier, och hans
teori kallas unitarisk i motsats till R. Symmers
teori, den dualistiska teorien (se d. o.). E. Edlund
(se denne) har uppställt en unitarisk teori för
elektriciteten, enligt hvilken alla elektriska fenomen
kunna förklaras med stöd af vanliga mekaniska lagar
och ljusetern. A. Bi-n.
Umtarism. Se Unitarier.
Unitas fratrum. Se Böhmiska (och Mähriska) bröder.
United States [juna’jtid stets], fullst. United States
of America (förkort. U. S. A. eller U. S. Am.),
Nord-Amerikas Förenta stater. Jfr Uncle Sam.
Unitet (Lat. unitas), enhet.
Unitis viribus, Lat., med förenade krafter.
Universal, stundom använd benämning på en skrifvelse
(cirkulär), som öfverordnad myndighet, t. ex. hofrätt,
tillsänder samtliga under densamma lydande ämbetsmän
och myndigheter.
Universal-. Se Universel.
Universalalfabet är ett alfabet, afsedt för skrifning
af alla språk. Ett sådant alfabet borde innehålla
tecken (bokstäfver) för återgifvande af alla ljud
(element), som förekomma i jordens samtliga
tungomål. Så länge vår kunskap om
en stor mängd språk är så bristfällig som deri ännu
är, kan det emellertid tydligen blifva fråga blott
om återgifvandet af språkljuden i de närmare kända
språken. Äfven med denna begränsning blir uppgiften
att åstadkomma ett universalalfabet mycket kinkig
till följd af språkljudens relativitet. »Språkljud»
äro nämligen inga i naturen gifna väsenden, utan
språkljuden äro grupper af funktionsformer. Det kan nu
alltför väl hända, att den grupp af sådana former (af
verkliga språkljudsindivider), som i ett språk gäller
som ett språkljud, i ett annat språk motsvaras af två
skilda »ljud» (d. v. s. grupper), och det till och
med så, att i ett af dessa det senare språkets »ljud»
ingår jämte en del af hvad som i det förra språket
gäller som ett »ljud», jämväl sådana ljudindivider,
som i det förra språket föras under en annan
grupp. För öfrigt blir »språkljudens» begränsning
mycket olika, alltefter som det är fråga om praktisk
eller vetenskaplig skrift. Så känner t. ex. den
svenska rättstafningsläran (för praktiska behof)
blott 27 eller 29 språkljud, under det vetenskapen
i svenskt riksspråk särskiljer åtminstone 60 eller
70 språkljud. Det enda fullt rationella sättet
att bygga teckensystem för universelt ändamål
är för öfrigt att beteckna icke språkljud, utan
de i dem ingående artikulationsfaktorerna (såsom
också sker i t. ex. »Visible speech» och Jespersens
»Analphabetic symbols»). Om alla dessa svårigheter
har man emellertid först i våra dagar kunnat göra
sig en rätt föreställning.
Förslag till universalalfabet äro derför också
framställda i oändlig mängd, i äldre tid af bl. a. Top
1603, Lodwick 1686 (i Philosoph. transactions),
Saint-Pierre 1730, de Brosses 1765, W. Jones
(för asiatiska språk), Volney 1795 och 1818. Volney
testamenterade till Franska akademien och Académie
des inscriptions et belles-lettres 24,000 francs
för att uppmuntra och belöna fortsatt arbete för
tillämpning af det europeiska alfabetet på asiatiska
språk. Förslag till universalalfabet hafva vidare
framstälts af Kyss 1813, Freeman 1821, Matusik
1837, Henslowe 1840, Thibaudin 1842, Ellis 1844–45
(»Alphabet of nature»), Fauvel-Gouraud 1850, Poklukar
1851–57, Faure–Lacroze 1853, Suñic 1853 o. a. År
1854 samlades i London på inbjudning af Bunsen ett
antal lärde och intresserade för att öfverlägga om
åstadkommande af ett alfabet såväl för transkription
af österländska språk som för missionsarbetet
bland okultiverade folk (se Missionsalfabet). Der
framlades två nya förslag, det ena af sanskritisten
Max Müller: »Proposals for a missionary alphabet»
(1854; jfr Bellows: »Outline dictionary for the use of
missionaries» etc., 1867), det andra af egyptologen
R. Lepsius: »Das allgemeine linguistische alphabet»
(1855), senare omarbetadt och mest kändt under titeln
»Standard alphabet for reducing unwritten languages
and foreign graphic systems» (1863). Hvarken något af
dessa förslag eller W. Jones’ af Trevelyan förordade
system blef emellertid af den bunsenska kongresssen
gilladt (se Bunsen: »Christianity and mankind»,
»Philos. sect», II, s. 375–488). En samma år i samma
syfte hållen kongress i Paris ledde ej häller till
något resultat. Nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
