Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ullträd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ullproduktion, som då var en af landets vigtigaste
inkomstkällor.
Ullträd. Se Bombax.
Ulltuna. Se Ultuna.
Ullånger, socken i Vesternorrlands län, Nordingrå
härad. Areal 15,309 har. 1,748 innev. (1890). Annex
till Nordingrå, Hernösands stift, Ångermanlands östra
kontrakt. Vid nuv. kyrkoherdes och komministers afgång
skall U. bilda eget pastorat.
Ulm, hufvudstad i würtembergska Donaukretsen och
tysk riksfästning, på venstra stranden af Donau,
som der upptager Iller, på en bördig slätt vid
foten af Schwäbische alp. 36,201 innev. (1890),
deraf 1/4 katoliker. Staden bevarar ännu till
stor del en tysk riksstads gammalmodiga utseende
och innehåller många medeltidshus af historiskt
och konstnärligt intresse. Bland dessa märkas,
förutom många vackra privathus, stadshuset, från
16:de årh., i öfvergångsstil från sengotiken
till renaissancen, Ehinger- l. Neubronnerhuset,
nu innehållande industrimuseum, ett Tyska ordens
komturhus, bygdt 1712–18, på samma plats, der det
gamla, från 13:de årh. härstammande ordenshuset låg,
samt framförallt den storartade münstern, ett af
den tyska gotikens förnämsta verk och tillika, näst
Kölndomen, Tysklands största kyrkobyggnad. Påbörjadt
1377, fortgick byggnadsarbetet med flere afbrott
till 16:de årh., men hvilade sedan 3 1/2 årh., tills
det 1844 återupptogs och sedan fortsatts. Kyrkan
är femskeppig utan tvärskepp, af (invändigt)
123 m. längd och 45 m. bredd; midtskeppet har
den utomordentliga höjden af 42 m. Tornet midt på
vestra fasaden, hvilket i århundraden stannat vid
70 m. höjd och varit försedt med en provisorisk
spira, är nu fullbordadt enligt den ursprungliga
planen med oktogonal öfverbyggnad och en hög
spira, som ger det hela en höjd af 161 m. (större
än någon annan byggnad i Europa med undantag
af Eiffeltornet). Äfven kortornen (86 m.) hafva
fullbordats. Det inre smyckas af vackra glasmålningar
samt målningar af Schaffner, Zeitblom, Syrlin
m. fl. Utom münstern, som tillhör protestanterna,
eger U. den protest. Trefaldighetskyrkan (1617–21),
en katolsk kyrka samt en i morisk stil 1873 byggd
synagoga. Af undervisningsanstalter märkas gymnasium,
realskola, slöjdskola och en högre flickskola. –
U., från hvars stora jernvägsstation utgå 7
jernvägslinier (till Stuttgart, Friedrichshafen,
Augsburg m. fl.), och som ligger vid den punkt
af Donau, der denna blir segelbar, är en af de
förnämsta handelsplatserna i Würtemberg och har
äfven liflig industri (tillverkning af metallarbeten,
eldsläckningsredskap, landtbruksmaskiner, hattar
etc.). Berömda äro dess grönsaker (särskildt sparris),
korn, öl, tobakspiphufvud och sockerbröd. – De olika
vägar, som sammanlöpa i U., hafva i alla tider gjort
det till en strategiskt vigtig ort, och det har länge
varit en fästning af första rangen. Fästningsverken,
som äfven omsluta den på högra Donaustranden belägna,
med U. genom två stenbroar förenade staden Neu-Ulm,
anlades 1844–59, ombyggdes delvis och förstärktes
efter 1876 samt bestå af vallar, grafvar, murar och torn,
hvilka omslutas af en vid gördel af detascherade
fort. U. utgör således basen för tyska arméns
operationer bakom Schwarzwald och kan lätt lemna
skydd åt en armé af 100,000 man; dess garnison i
fredstid är omkr. 5,600 man. – U., som nämnes redan
854, var fri riksstad i Schwabiska kretsen och
hyste i 15:de årh. omkr. 20,000 innev. inom sina
egna murar; det omfattade derjämte ett landområde
af 640 qvkm. med närmare 40,000 pers. Mot slutet af
medeltiden uppträdde staden ofta i spetsen för olika
schwabiska förbund. 1530 antog U. den augsburgiska
bekännelsen. 1803 kom det till Bajern, 1810 till
Würtemberg. Sedan fransmännen under Napoleon d. 14
och 15 Okt. 1805 segrat vid det närbelägna Elchingen,
kapitulerade U. d. 17 Okt., och den österrikiske
generalen Mack togs till fånga med 26,000 man.
Ulmaceae Briss.-Mirb., bot., en nära nässlorna
stående naturlig familj af träd eller buskar utan
mjölksaft och med bladen ställda i 2 rader. Bladen
äro enkla, sneda, med den mot grenspetsen vända
(inre) sidan större, fjädernerviga, sågade och kort
sträfhåriga. Stiplerna äro affallande. Blommorna äro
samkönade, med sambladig, nästan hinnaktig, å insidan
svagt färgad blomkalk. Ståndarnas antal (typiskt 5)
vexlar från 4 till 8. De utgå från kalkens botten
och äro motsatta dess flikar. Fruktämnet är bildadt
af 2 fruktblad och har 2 jämnbreda, ludna märken. Vid
mognaden är frukten enrummig och platt samt omgifven
af en bred, i toppen delad hinnkant. Det ensamma
fröet saknar fröhvita. Familjen omfattar 2 flockar:
Ulmeae, med nötlik vingfrukt (omkr. 20 arter, i den
norra tempererade zonen), och Celtideae, med stenfrukt
(114 arter, i den norra tempererade och den tropiska
zonen). Jfr Alm. O. T. S.
Ulmann [ylma’nj, Benjamin, fransk målare, f. i Elsass
1829, studerade i Paris under Drolling och Picot samt
erhöll 1852 stora priset för Coriolanus hos konungen
i Antium, hvarefter han studerade i Rom. Bland hans
förnämsta arbeten, delvis gripande skräckscener må
nämnas Ringaren i Nürnberg, Samvetsagg, Sulla hemma
hos Marius och Karl V af Frankrike intågar i Paris
(1878). Död i Paris 1884.
Ulmaria, bot., ett från det stora linnéska slägtet
Spiraea (se d. o.) af Tournefort (och Mönch)
afsöndradt underslägte, bestående af de båda
örtartade, äfven i Sverige allmänna arterna Spiraea
ulmaria och Sp. filipendula samt derjämte några
i andra land växande arter. Ulmaria pentapetala
Gilib. är sålunda densamma som Spiraea ulmaria
L. O. T. S.
Ulminsyra. Se Humusämnen.
Ulmus. Se Alm.
Ulna, Lat., anat. Se Arm. – Ulnarnerven. Se Arm,
Domning och Förlamning.
Ulner, Karl Hans, sjömilitär, statsråd,
föddes i Karlskrona d. 23 Nov. 1796, blef 1812
underlöjtnant vid Örlogsflottan, förordnades 1833 till
underekipagemästare och 1834 till ekipagemästare i
Karlskrona samt blef 1844 t. f. varfschef derstädes
och 1849 varfschef. Den 5 Jan. 1852 inkallades han
i statsrådet (ministèren G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
