Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uelle ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyanlagda jernvägen mellan Samara och Slatoust i
Uralbergen. 26,250 innev. (1885). Två gymnasier,
för gossar och flickor, ett teol. seminarium,
en slöjdskola. Industrien i staden är obetydlig,
men i trakten finnas flere betydande jern- och
kopparverk. Staden anlades 1574, då ett fäste byggdes
till skydd mot basjkirerna. Stor ära förvärfvade sig
staden genom sitt fyra månaders tappra försvar 1773–74
mot Pugatjevs anhängare. 1802–65 var U. hufvudstad
i guvern. Orenburg.
Ufenau, liten ö i Zürichsjön, tillhörig klostret
Einsiedeln. Ulrik von Hutten dog der och ligger
der begrafven.
Ufer, William Oswald, tysk kopparstickare,
f. 1828 i Sachsen, blef 1842 elev vid akademien
i Dresden, studerade derefter i München under
Thäter och utbildade sig slutligen i Rom 1853–73,
under hvilken tid han äfven gjorde besök i Grekland
och Orienten. De märkligaste af hans kopparstick
äro Madonnan på halfmånen, efter Philipp Veit (i
kyrkan SS. Trinità de’ Monti i Rom), Heliodorus’
fördrifvande ur templet och Parnassen, efter
Rafael, samt Paradiset, Helvetet och Antikrist,
efter Luca Signorelli. Sedan 1876 är U. professor
vid konstakademien i Leipzig.
Uffe, psevdonym för författarinnan Anna Sandström.
Uffe den spake (U. den spage, d. v. s. »den
stillsamme»), dansk sagokonung, son af jylländske
konungen Vermund den vise, var i sin ungdom slö och
tystlåten samt deltog aldrig i lekar och upptåg,
men ändrade plötsligt väsende, då sachsernas
konung i Holstein uppfordrade hans gamle, blinde
fader att öfverlemna landet åt sachserna eller
ock låta U. strida med deras konungs son. U., som
då var 30 år gammal, icke blott antog utmaningen,
utan stämde sin motståndare till strid på en ö i
gränsfloden Eider tillika med hans bäste kämpe,
för att sålunda utplåna den skam, som tillfogats
Danmark, när konung Adils dräptes af de båda danskarna
Kette och Viggo, Vermunds svågrar. U. fällde sina
bagge motståndare och befriade sålunda sitt land
från främlingarna. Sagan, som berättas af Saxo,
återfinnes ännu tidigare hos angelsachserna med den
angliske konungen Offa såsom hjelte och har sedan
behandlats i romanser af Öhlenschläger och Grundtvig
samt af V. Thisted i skådespelet »Danmark bestaar».
E. Ebg.
Uffelmann, Julius, tysk läkare och hygieniker,
f. 1837, med. doktor 1861, bosatte sig i Rostock
såsom praktiserande läkare samt blef 1876 docent
och 1879 e. o. professor derstädes. Bland hans
arbeten märkas Die diät in den acut fieberhaften
krankheiten (1877), Darstellung des auf dem
gebiete der öffentlichen gesundheitspflege
geleisteten (1878), Handbuch der privaten und
öffentlichen hygiene des kindes (1881), Tisch für
fieberkranke (1882) och Die ernährung des gesunden
und kranken menschen (med J. Munk, 1887; 2:dra
uppl. 1891). Derjämte redigerar han den i »Deutsche
vierteljahrsschr. f. öffentl. gesundheitspflege»
utkommande årsberättelsen öfrer hygienens framsteg.
Uffenbach, Philipp, tysk målare, f. omkr. 1565 i
Frankfurt a. M., d. 1639, har efterlemnat endast få
taflor, t. ex. Kristi himmelsfärd (1599, i Frankfurt)
och Bebådelsen (1600, i Wiens kejserliga galleri),
om hvilka icke mycket är att säga. Men hans betydelse
ligger deri att han bildar ett led i konsthistorien,
hvilket från Matthias Grünewald genom hans lärjunge
Hans Grimmer, hvars elev U. var, leder öfver till
Adam Elzheimer, den banbrytande konstnären, som hade
U. till lärare.
Uffizierna, Ufffzi-palatset (Palazzo degli
Uffizi), det i Florens belägna palats, som
bl. a. inrymmer den större delen af de offentliga
konstsamlingarna derstädes, sträcka sig i sydlig
riktning från det gamla Florens’ medelpunkt, Piazza
della Signoria, och stadshuset (Palazzo vecchio)
ned mot Arnos strand. Palatset utgöres egentligen
af tvänne ansenliga byggnadslängor, uppförda
på hvar sin sida om en lång, smal gård eller
bred gata och i söder, d. v. s. mot floden,
förenade genom en kort tvärbyggnad med en
tredelad passage genom bottenvåningen. Åt den
motsatta sidan, mot Signoria-platsen, är gården
öppen. Det uppfördes på befallning af storhertig
Cosimo I efter 1560 under ledning af den berömde
konstnären och konstforskaren Giorgio Vasari samt
afsåg att inrymma de offentliga ämbetsverken
(Ital. uffizi, af Lat. officium, ämbete)
och lokaler för förvaltningen. Det fullbordades
efter Vasaris död af Alfonso Parigi (d. 1590)
och Bernardo Buontalenti (d. 1608). Byggnaden
utgör ett ståtligt prof på den lärda italienska
sen-renaissancens arkitektur. Bottenvåningen,
längs den ofvannämnda smala gården, visar öppna
hallar, burna af omvexlande starka, nischprydda
pelare samt två och två doriska kolonner med rak
arkitrav. Deröfver höjer sig en half våning, indelad
med hermliknande konsoler och mellan dem fönster,
som gifva ljus åt hallarnas tunnhvalf. På
halfvåningen följa två höga våningar (den ursprungliga
planen upptog endast en) med fönstergrupper, som
korrespondera med interkolumnierna i bottenvåningen. I
den sammanbindande tvärbyggnaden med dess imponerande
fasad mot Arno motsvaras hallarna af den ofvannämnda
tredelade, om en äreport erinrande, passagen med ett
högt och bredt hvalf i midten mellan två rakslutna
sidoöppningar. Anläggningen i sin helhet bildar
sålunda tillika en praktfull förbindelseled mellan
flodstranden och Signoria-platsen. I de två öfre
våningarna motsvaras de öppna gallerierna af långa
korridorer, innanför hvilka räckorna af kabinett
och salar äro belägna. Bland dessa intages den
förnämsta platsen af den s. k. Tribuna i östra räckan,
ett åttasidigt, af Buontalenti anlagdt praktrum,
i hvilket ett urval af de förnämsta konstverken är
samladt. Om rummens och hela anläggningens betydande
mått får man en känbar föreställning genom de 126
trappsteg, som föra upp till öfre våningen. Från denna
leder en lång gång i flere vinklar och afsatser längs
den norra Arnostranden samt derefter öfver gamla
Arnobron (Ponte vecchio) till det på södra sidan af
floden liggande Palazzo Pitti, der likaledes en berömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
