Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Törner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stort antal arter, utbredda öfver nästan alla regioner.
L–e.
Törnskatslägtet, Lanius, zool., tillhör familjen
Laniidae och ordningen Passeres inom foglarnas
klass. Slägtets kännetecken sammanfalla i det närmaste
med familjens (se Törnskator). Hithörande foglar
hafva sedan gammalt ådragit sig uppmärksamheten genom
sitt mod och sin utpräglade rofgirighet. Roffoglar,
korpar och kråkor äro ofta utsatta for den större
törnskatans (se nedan) förföljelser. De tillhöra de
få foglar, hvilka samla förråd af näringsmedel för
framtida behof. Dessa förråd, bestående af hvarjehanda
insekter, ödlor, småfoglar och möss, spetsa de upp
på taggarna af de buskar, i hvilka de hafva sitt
tillhåll eller i boets närhet. Rofvet gripa de med
den starka näbben, men fasthålla det med klorna,
under det de döda eller sönderhugga det. De vistas
i skogar, trädgårdar och på ängar. Boet ligger i
täta buskar. Honan rufvar äggen ensam, och hannen
förser henne under tiden med näringsmedel. Båda
makarna dela bestyren med ungarnas uppfödande och
försvara dem vid fientliga anfall med största mod
och sjelfuppoffring. Af de omkr. 50 arter, som alla
tillhöra Gamla
 |
| |
verldens fauna, anträffas tre i Sverige. Större
törnskatan l. varfogeln, L. excubitor (se fig.),
är ofvan ljust askblå, inunder hvit. Genom ögat går
ett svart band. Stjerten är svart och hvit samt längre
än vingarna. Fogelns längd uppgår till 26 cm. Större
törnskatan träffas om sommaren i skogstrakterna i
Sveriges norra provinser; i de sydligare landskapen
häckar endast ett eller annat par. Vid vinterns
annalkande lemna de flesta landet. Hon är känd för
sin varsamhet. Då hon varseblifver någon roffogel,
gifver hon det tillkänna genom ett eget skarpt skrik,
och på grund af denna egenskap användes hon fordom
af falkjägare. – Svartpannade törnskatan, L. minor,
liknar den föregående arten, men skiljes från denna
genom den svarta pannan, det rosenfärgade bröstet och
den i jämförelse med vingarna korta stjerten. Längd
23 cm. Denna törnskata, som ej är sällsynt i
mellersta och södra Europa, har endast några få
gånger anträffats i Skåne. – Allmänna törnskatan,
L. collurio, har ryggen rödbrun samt hufvud, halsrygg
och öfvergump hos hannen askblåa, hos honan rödaktigt
gråbruna. Den är undertill hvitaktig, hos hannen med
röd anstrykning, hos honan med bruna båglinier. Längd
18 cm. Denna art förekommer allmänt i Sveriges södra
och mellersta landskap, men är deremot sällsynt i
Norrland. Den är flyttfogel.
Liksom föregående art har denna törnskata en
stor förmåga att efterhärma sången af de foglar,
som bo i hennes granskap. Honan af denna törnskata,
liksom af varfogeln, lägger 5–7 hvitaktiga, med
brunaktiga fläckar försedda ägg. L–e
Törnsmygen l. törnsångaren. Se Grå sångaren.
Törnström, Johannes, ornamentsbildhuggare, f. 1745,
kom i lära hos den skicklige bildhuggaren G. J. Fast
i Stockholm, der han vistades till inpå 1770-talet,
då han befordrades till amiralitetsbildhuggare i
Karlskrona. Som sådan fick han rikt tillfälle att
utöfva sin konst, i synnerhet genom utförandet af
kolossala gallionsbilder, af hvilka åtskilliga
ännu finnas i behåll och vittna om en betydande
statuarisk begåfning. Sergel uttryckte också sin
beundran för T:s begåfning särskildt i detta fack,
och Målare- och bildhuggareakademien kallade honom
1803 till sin ledamot. Ett annat intyg af sin
förmåga efterlemnade T. i den inre dekorationen af
Tyska kyrkan i Karlskrona, som han delvis sjelf
tecknade och tillsammans med sin son helt och
hållet utförde. Han var äfven bekant för ypperliga
crayonteckningar. T. afled i Karlskrona d. 20
Febr. 1828. -rn.
Törnsångaren. Se Grå sångaren.
Törnå, Oskar, landskapsmålare, f. i Östergötland
1843, sattes som ung i handel, kom sedan i
målarelära och blef 1863 elev vid konstakademien
samt väckte tidigt uppmärksamhet genom de landskap,
som han flitigt utställde. År 1872 begaf han sig
på utrikes resa samt vistades mest i Düsseldorf,
Paris och Belgien. Under denna tid innehade han
1875–78 ett af statens resestipendier. Sistnämnda
år återkom han till fäderneslandet och föranstaltade
en utställning af studier, de flesta från trakten af
Grez och Fontainebleau-skogen. Dessa väckte ovanligt
uppseende genom sin friskhet, enkla natursanning
och förfinade teknik, som afveko från de dittills
gängse och pekade mot en helt annan naturuppfattning,
än den förut i Sveriges konst vanliga. T. begynte
nu måla svenska utsigter, de flesta i större
format, och ett Vårlandskap från Tullingesjön
(1879) inköptes af Nationalmuseum. Många andra
af hans arbeten med motiv från Södermanland och
Östergötland hafva spridts genom Konstföreningen
och på annat sätt äfven genom ett par af konstnären
föranstaltade lotterier. Flere af Sveriges yngre
landskapsmålare hafva utbildat sig under hans ledning.
-rn.
Törringe, socken i Malmöhus län, Oxie härad. Areal
712 har. 183 innev. (1890). Annex till Skabersjö,
Lunds stift, Bara kontrakt.
Törst (Lat. sitis), fysiol., en känsla af obehag, som
i främsta rummet framkallas vid torrhet i munhålans
och svalgets slemhinna samt då tydligen har sin orsak
i en minskning af dennas vattenhalt. Den uppträder vid
inandning af torr luft eller då, såsom vid långvarigt
tal och vid sång, stora luftmängder strömma genom
munhålan. Härvid afdunstar vatten i alltför riklig
mängd från munnens och svalgets slemhinna. Vidare
uppkommer törst vid tuggning af torr föda i större
mängd, emedan denna, för att kunna sväljas, tager
till sig mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfap/0624.html
