Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turkiet, stundom kalladt Osmanska l. Ottomanska riket (Turk. Devlet-i-osmanije l. Memalik-i-osmanije, »osmanlanden»), utgöres af vidsträckta landområden i sydöstra Europa, vestra Asien och nordöstra Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sanie-rang hafva titeln efendi, de med 3:dje,
4:de och 5:te grad och subalternofficerare titeln aga
(allt likaledes efter namnet.). Sjeich-ul-islam och
sultanens söner bära titeln efendi (= monsieur). I
spetsen för »sultanens hus» (mabéin-i-hümajûn,
»kejserliga audienssalen») står »palatsmarskalken»
(mabéin müsir-i) och närmast honom i rang
»eunukchefen» (kyzlar aga-sý, se Aga), derefter
»kammarherrar» (mabéingi) och otaliga andra hofmän i
olika grader. De militära graderna under liva äro mir
alâi (öfverste), kaimakâm (öfverstelöjtnant), bimbas-ý
(»tusen-chef»; major), jüz-bas-ý (»hundra-chef»,
kapten), mülazîm (löjtnant) och, vid marinen, bahrîje
müsir-i (amiral, högtidligare kap(u)dan pasja,
»storamiral»), b. ferik-i (viceamiral), b. liva-si
(konteramiral). – I administrativt hänseende indelas
T. i vilâjet (generalguvernement), styrda af en vâli
(generalguvernör), med ett provinsråd (meglis-i
vilâjet) vid sidan, hvari äfven de kristne hafva
sitt bestämda antal medlemmar. Vilajeten indelas
i mütesarriflik – vanligen efter den äldre, rent
militära indelningen kalladt sandjak (»fana») eller
liva (»fana») – styrdt af mütesarrif (guvernör)
och deladt i kasá, i spetsen för hvilket står en
kaimakâm (underguvernör). Hvarje kasá delas i
nahijé (kommun), styrdt af en mudîr (se d. o.), och
har liksom äfven hvarje sandjak ett förvaltningsråd
(meglis-i-idâre) vid sidan af guvernören. Europeiska
T. indelas i 8 vilajet med 32 sandjak: Konstantinopel
(deladt i sehr-emanet-i, »stadsprefekturen», samt
2 sandjak: Tsjataldsja, halfön mellan Svarta Hafvet
och Marmarasjön, samt Ismîd, nordvestra hörnet
af Mindre Asien), Adrianopel (6 sandjak), Saloniki
(3 d:o), Monastir (5 d:o), Kossovo (4 d:o), Skutari
(2 d:o), Janina (5 d:o) och Kandia (5 d:o). Asiatiska
T. indelas på följande sätt: Anadoli (10 vilajet;
från v.): Djezâir-i-bahr-i-sefîd (de 22 bebodda öarna
i Egeiska hafvet, 4 sandjak), Balikesri (2 d:o),
Aidin (4 d:o), Chodavendikjâr (3 d:o), Kastamuni (4
d:o), Angora (4 d:o), Konja (5 d:o), Adana (4 d:o),
Trabezon (4 d:o) och Sivâs (5 d:o); Ermenistan
(4 vilåjet): Ersirûm (4 sandjak), Dersîm (2 d:o),
Bitlîs (2 d:o), Van (2 d:o); Kurdistan (3 vilajet):
Ma’murét-i-azîz (2 sandjak), Diarbekr (3 d:o), Hekkiar
(3 d:o); El-Dsjezîre (2 vilajet): Haleb (3 sandjak),
Mosul (2 d:o); Irak arabi: Bagdad (6 sandjak); Sjam
l. Suristan (2 vilajet): Sjam (Damaskus), Kuds-i-sjerîf
(Jerusalem); Arabistan: Hedsjâs, Jemen, hvartill komma
skattskyldiga furstendömet Samos (se d. o.) och det
under särskild styrelse stående Libanondistriktet
(se Libanon). Afrikanska T. delas i blott 2 vilajet,
nämligen Tripolis och Bengasi. Dock ske ofta nog
förändringar i indelningen, så att nya vilajet och
sandjak uppstå vid sidan af eller i stället för
de förra, antalet ökas eller minskas o. s. v. För
rättskipningen finnas tvänne slag af domstolar,
mehâkim-i-ser’îje och mehâkim-i-nizamîje. De
förra, uteslutande för muhammedaner bestämda,
sjeri-domstolarna (ofta, men oegentligt, kallade
andliga domstolar), döma i alla slags mål efter
ser’îet, d. v. s. den gamla muhammedanska rätten,
som hvilar på islams 4 grundvalar: koranen, sunna
(se d. o.), igmâ (»consensus doctoruin») och kijâs
(analogislut grundade på de tre föregående). Högsta
sjeri-domstolen är arz-oda-si (»appellationskammare»)
i Konstantinopel, delad i två kammare med hvardera 14
domare, en för Europeiska T., der rumeli kaz’asker
(se ofvan), och en för Asiatiska T., der anadoly
kazaskér är president. Hvarje vilajet, sandjak och
kasá har en sjeri-doinstol, mehkeme-i-ser’îje, enligt
regeln bestående af kâzi eller niâb som domare, müfti
som lagtolkare samt bas-katib (1:ste notarien). Som
ett slags nämnde- eller jury-man åhör mufti tyst
kadins förhör och afger sedermera den rättsgrund,
koranspråk, tradition, fetva (se d. o.) eller numera
äfven paragraf i kodexen megélle-i-ahkâm-i-ser’ije,
hvarefter kadin bör döma. Hvarje domstol i det större
förvaltnings-distriktet är appellationsdomstol
för det närmast mindre, och från vilajetdomstolen
vädjas till arz-oda-si. De i nyare tider införda
nisamijje-dorastolarna, oegentligt kallade
»verldsliga domstolar», som äro gemensamma för
alla religionsbekännare, döma på europeiskt vis
efter utgifna förordningar (nizamât) och delas i
civila (hukûk-mehkemesi), kriminella (gezá m.) och
handelsdomstolar (tigarét m.), hvilka alla numera
hafva sina bestämda lagböcker (megelle-i-ahkâm)
att följa (jfr Turkiska språket och literataren).
H. A.
Försvarsväsende. Sedan det turkiska härväsendet
efter janitsjarernas fall (1826) började ordnas
efter europeiskt mönster, har T. alltjämt sökt
att i detta afseende hålla jämna steg med det
öfriga Europa. Efter fredsslutet 1878 står det
under ombildning, ehuru detta arbete, om än
under ledning af en tysk kommission, fortskridit
långsamt och med flere afbrott. – Sultanen är
högste befälhafvare öfver armén och har i sin
militära omgifning militärkabinettet med arméns
general-en-chef i spetsen. Omsorgerna om arméns
förvaltning äro underställda krigsministern,
som föredrager arméärenden i ministerrådet och
hålles underrättad om alla i militärkabinettet
fattade beslut (krigsministeriet räknar 1,800
officerare och tjenstemän). – En ny rekryteringslag
trädde i kraft d. 11 Mars 1887. Enligt denna
utgöres armén (asâkir-i-nizamîje) af aktiva armén
(asâkir-i-müvazzaf), reserv (ihtijât), landtvärn
(redîf) af första uppbådet (redîf synf-i-mukaddem) och
af andra uppbådet (redîf synf-i-sâni) samt landstormen
(müstahfis). Hvarje muselman, med undantag
af innevånarna i Konstantinopel, på Kandia och
Arkipelagens öar, är värnpligtig från 20:de till 40:de
lefnadsåret. De kristne äro uteslutna från tjenst
(de kunna dock tjena på flottan), men erlägga en till
50 turkiska pund (820 kr.) stigande värnskatt. De
hvarje år tjenstpligtige (omkr. 90,000) delas i två
tjensteklasser. Af första tjensteklassens manskap
delas erforderligt antal efter lottdragning till de
aktiva trupperna, der de såsom »tertib-i-evvel» äro
skyldiga tjenstgöra 6 år (i verkligheten 3–4 år),
hvarefter de 8 år tillhöra »redîf» och derefter
6 år »müstahfis». Öfrigt manskap inkallas såsom
»tertib-i-sani» till 5–9 månaders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
