Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turkestan l. Turkistan (Pers., »Turk-land»), ett ursprungligen af persiska och arabiska författare under senare medeltiden infördt namn på den turkiska folkstammens hemland i Central-Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kisil-(j)art (»röda ryggen l. passen») eller det
kines. Tsung-ling (»lökbergen»). I politiskt
afseende indelas Vest-T. för närvarande (1892) i
följande områden: Ryska T. (i inskränkt mening),
omfattande södra delarna af de 4 provinserna
Uralsk, Turgai, Akmolinsk och Semipalatinsk, hela
prov. Semirjetsjensk samt generalguvern. T. (se föreg.
art.) och Transkaspiska provinsen eller Turkmenien,
vidare de ryska vasallstaterna Kiva och Bokhara,
med de förut under Kundus och Badaksjan lydande, men
numera af Ryssland till Bokhara skänkta Pamir-landen
Karategin, Darvas, Rosjan och Sjignan (Sjugnan),
det kinesiska Kuldsjadistriktet samt slutligen
Afganska T., omfattande de på Hindukuschs norra
sluttningar belägna, under den afganske herskaren i
Kabul skattskyldiga små kanaten Maimene, Andkhui,
Balkh, Kundus, Badaksjan och Vakhan. Några nyare
geografer gifva dock Vest-T. en mindre utsträckning
dels åt n., i det att de låta gränsen der sammanfalla
med de administrativa gränserna för Transkaspiska
provinsen och generalguv. Turkestan, räknande det
öfriga af de 4 nyssnämnda provinserna väl till
Central-Asien, men ej till T., dels ock åt s.,
der de med uteslutande af det Afganska T. låta
T:s gränser sammanfalla med Rysslands och de ryska
vasallstaterna. Men då såväl Afganska T. som ock
de södra delarna af de 4 nämnda provinserna både i
geologiskt, orografiskt och etnologiskt hänseende höra
till det öfriga Vest-T. som ett sammanhängande helt,
är den ofvan gifna, af politiska förhållanden och
särskildt af de täta administrativa förändringarna
i ryska Central-Asien oberoende, utsträckningen att
föredraga. Detta ofantliga område, hvars ytvidd, mer
än 4 1/3 mill. qvkm., är i det närmaste 6 gånger större
än Sverige-Norges, delar sig orografiskt i två skarpt
skilda delar: berg- och höglandet i ö. och s. ö. samt
slätt- och låglandet i n. och n. v. Det förra utgår
från Hindukuschs, Pamirs och Tian-sjans alper,
med högslätter af 3,000–3,800 m. höjd öfver hafvet,
och sänker sig sedan småningom ned till Badaksjans
och Kundus’, Ferganas, Issik-kuls och Kuldsjas af i
alla riktningar löpande bergskedjor och deremellan
fruktbara dalar bestående högland med en medelhöjd af
omkr. 1,500 m. Dertill ansluter sig först slättlandet,
från 300–450 m. höjd öfver hafvet, hufvudsakligen
Balkasch-sjöns samt mellersta Sir-darjas och
Amu-darjas vattenområden, derefter låglandet,
»Turan-bäckenet» l. aral-kaspiska depressionen, som
med en medelhöjd af 120–30 m. faller ned mot Arals och
Kaspiska hafvets delvis under Medelhafvets och Indiska
hafvets ytor liggande kuster. I slättlandet består
jordmånen hufvudsakligen af lera, ofta med »löss»
(se Lera), hvilken, der rik vattentillgång finnes,
bildar god ängs- och åkerjord; men ned mot låglandet
i n. v. blir jordmånen alltmer sand- och salthaltig,
med vidsträckta, magra, blott till en ringa del odlade
steppmarker och deremellan ofantliga sandöcknar. Den
största steppen är Bek-pak-dala (»Lusslätten»),
af ryssarna kallad »Hungersteppen», v. om Balkasch,
och de största öcknarna äro
Ak-kum (»hvit-sand»), äfven kallad Mujun-kum, s. om
Hungersteppen och skild derifrån genom Tjudalen,
vidare Ak-kums fortsättningar dels åt n. v.,
Arisch-kum och Kara-kum (»svart-sand») n. om nedre
Sir-darja, dels åt s. v. den ofantliga Kysul-kum
(»röd-sand»), mellan Sir- och Amu-darjas nedersta
lopp, Sam- och Barsuki- öcknarna v. om Aral samt,
störst af alla, Kara-kum v. och s. om Amu-darja. De
största sjöarna, alla jämförelsevis grunda, äro:
Aral, Balkasch, med dess fortsättning åt ö. Sasyk-kul
och Ala-kul, bergsjön Issik-kul, öckensjöarna
Kara-kul och Saumal-kul i Ak-kum, Tsjalkar n. ö. och
Kara-teren (l. Dau-Kara) s. om Aral, Asmantai och
Sam-sjöarna i Sam-öcknen samt »stora» Kara-kul
på norra Pamir. De förnämsta bergssträckorna
äro följande. Gränsbergen i n. ö. mot Dsungariet:
Tarbagatai (v. n. v.–ö. s. ö.) med dess fortsättning
åt n. v. Tsjingis-tau, Barlyk (n. ö.–s. v.) och
Dsungariska Ala-tau (v. s. v.–ö. n. ö.), vidare
norra Tian-sjan-kedjorna, Boro-khoro, Katun
(v.–ö.) o. a. mellan Dsungariet i n. och Ili- och
Kasch-dalarna i s., mellersta Tian-sjan-bergen,
Temirlyk (Temurluk), Nan-sjan (v.–ö.) och Avral-tau
(v.–ö.) mellan nyssnämnda dalar i n. och Tekes- och
Jyldys-dalarna i s. samt södra Tian-sjan-kedjorna,
hvilka, börjande i ö. (vid Katuns och Avral-taus
bergknut) med Naratbergen, sträcka sig först åt
v. s. v. derefter åt s. v. och under de successiva
namnen Khalyk-tau, Sary-djesin-tau, Kok-sjal-tau
och Kasjgar-tau bilda Öst-Turkestans norra
gräns. Temirlyk fortsattes åt v. med parallelkedjorna
Trans-iliska Ala-tau och Kungei (»sol»-) Ala-tau
n. om Issik-kul samt Terskei- (»skugg-») Ala-tau och
Kirgisnyn (»kirgisiska») Ala-tau s. om nämnda sjö. Vid
dess vestra ände förena sig dessa kedjor till en
bergknut, der den stora Tju-floden upprinner. Från
samma bergknut utgår rätt åt v. Alexanderkedjan,
hvilken på andra sidan den i Ak-kum försvinnande
Talas-floden fortsättes åt n. v. af Kara-tau såsom
vattendelare mellan Tju och Sir-darja. Mellan Terskei
Ala-tau och Alexanderkedjan i n. samt Kok-sjal-tau
och Kasjgar-tau i s. löpa höga bergskedjor i alla
riktningar, bildande ett vildt alpland, hvars
dalar vattnas af Sir-darjas källflod Naryn och
dess många tillflöden. I v. skiljes detta alpland
af Jasyk-tau och Kogart-tau (n. v.–s. ö.) från det
lägre liggande höglandet Fergana, som, begränsadt
i n. af Talas-(l. Ala-)tau (v. n. v.–ö. s. ö.) och
Tsjotkal-tau (n. ö.–s. v.) och i s. af det väldiga
Alai-tag (v. s. v.–ö. n. ö.), i v. gradvis öfvergår
till Sir-darjas och Kysyl-kums slättland. Alai-tag
och dess södra parallelkedja Trans-Alai-tag utmed
Pamirs norra rand ansluta sig i ö. till Kasjgar-tau
och Kysyl-arts bergsknut och öfvergå i v. till
Karatsje-tau (v.–ö.) n. om Serafsjan-dalen och
Hisar-kedjan (v. s. v.–ö. n. ö.) s. derom. Söder om
Trans-Alai-tag utbreda sig Pamirs vilda högslätter
(syrt) ända ned till Karakorum och Hindukusch (se
dessa). Hindukuschs vestliga fortsättningar Kuh-i-Baba
(»höfding-berget») och Sefid-kuh (»hvita berget»)
förena sig i v. med den långa bergskedja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
