Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull / 837-838 (1892) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tryckpress, boktr., mekanisk inrättning för tryckning af böcker, tidningar, gravyrer o. dyl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»register» medelst »punkturer» (se dessa ord). – Efter
Stanhopes press följde flere nyare konstruktioner
af handpressen. J. Ruthvens skotska taffelpress
(1813), å hvilken fundamentet var fastsittande,
medan digeln fördes fram och tillbaka på rullar, var
enkel och billig, men svagt byggd och ansträngande för
arbetaren. G. Clymers i Filadelfia Columbiapress
(1817) var deremot tung och komplicerad, men
lättskött; trycket åstadkoms ej med skruf, utan genom
flere häfstänger, och motvigten hade form af en örn. Å
R. W. Copes Albionpress (se d. o.; 1817) åvägabragtes
trycket medelst en sned kil, som vid bängelns
tilldragande antog en upprättstående ställning. Från
Amerika kom på 1820-talet den s. k. knäpressen (med
en ledad häfstång i skrufvens ställe) och vardt i
Europa känd under namnet Hagarpress. Ett kraftigt
tryck åstadkommes derå genom ett knä, som rätas ut
vid bängelns tilldragande. I Sverige har Hagarpressen
funnit stor användning. Dess idé upptogs i tysken
Kr. Dinglers Zweibrückepress (med dubbla knän)
och i hans synnerligt kraftiga Dingler- (l.
Washington-)press, konstruerad likt nyare
myntpräglingspressar. Andra handpressar finnas med
knän eller häfstänger under fundamentet. Goda i sitt
slag äro de i Hamburg tillverkade handpressarna
för stentryck. – Försök att å handpress tillämpa
cylindersystemet hafva gjorts af
svenskarna G. Scheutz (1823) och P. Götrek (1829) samt
sedermera af flere i utlandet. Den af K. A. Holm i
Stockholm 1840 konstruerade Skandinaviapressen,
ett mellanting mellan hand- och maskinpress,
hade digel, stillastående fundament och mekanisk
färginrättning. Den gick tungt, men tryckte väl
(600 ex. i timmen) och vardt omtyckt i England. Af
samma slag är finnen F. Tilgmanns press Miu, med
stillastående digel och ett fundament, som höjes
och sänkes. Den är afsedd för papper i långa
banor och trycker 800 ex. i timmen. – Å handpress
tryckas med fördel smärre upplagor, accidenser
m. m., hvarför den är till nytta äfven å stora
tryckerier. I trots af alla förbättringar förblef
dock dess produktionsförmåga alltför begränsad,
hvilket sporrade till uppfinnandet af maskinpressen.

Fig. 2.

Maskinpressen (»snällpress», T. schnellpresse)
drifves med ånga (någon gång med trampning). Redan
1790 uttog kemisten W. Nicholson patent å
en cylinder för tryckning, men utförde ej sin
idé. Denna tillämpades och utvecklades i stället
af tysken Fr. König, som konstruerade de första
maskinpressarna. 1810 hade han fått färdig en
digeltrycksmaskin, som var ganska lik de gamla handpressarna, 1813
den första cylindermaskinen och 1814 en sådan med
två tryckcylindrar. En af König (i förening med
Bauer) införd nyhet var äfven färgens anbringande
medelst sjelfverkande valsar. Å cylinderpressen
försiggå färgandet, fundamentets införande,
tryckets anbringande, fundamentets utförande
och arkets uttagning i ett enda sammanhang,
genom ett system af kugghjul, häfstänger och
excenterskifvor. Fundamentet, en fullkomligt jämn
jernplatta, föres fram och tillbaka antingen af
jernbanerörelse (då det hvilar på sammanbundna
hjul, som gå på skenor) eller af kretsrörelse (då
det går direkt i skenorna och föres af ett mindre,
horisontelt liggande kugghjul, som går i ett större;
se fig. 2). Tryckcylindern, en stor jernvals, är
på halfva sin omkrets beklädd med papper eller filt
(»lappningen») för trycket; den andra hälften kommer
ej i beröring med formen,
hvarför fundamentet kan föras tillbaka undan den
stannade cylindern. Färgens meddelande åt formen
sker medelst »cylinderfärgrifning» eller ock
»bordfärgrifning». Enligt den förra metoden får en
roterande metallvals nödig färg från färgbehållaren;
en elastisk »hoppvals» höjer sig och mottager af
den förra en strimma färg, hvilken å ett system
af metall- och elastiska valsar rifves duktigt
och fördelas i allt jämnare lager samt slutligen
af »uppdrags»-valsarna meddelas åt formarna. (Å
fig. synas fårgvalsarna, men icke tryckcylindern,
som befinner sig bakom dem.) Vid bordfärgrifning gå
valsarna i öppna lager å ett färgbord, hvilket
jämte fundamentet föres fram och åter under
dem. (Bordfärgrifningen är allmänt antagen i England,
Frankrike och Amerika.) Kompositionsvalsarna bestå
af en jernaxel med deromkring gjuten elastisk massa
af lim och socker- eller glycerin-sirup, af gelatin
l. dyl. Det pålagda arket fattas af »gripare» på
tryckcylindern och kommer genom dennas omvridning
i beröring med formen samt tryckes, rad efter rad,
hvarvid punkturerna sticka registerhål i arket. Detta
föres, tryckt på ena sidan, ut ur maskinen på ett
system af ändlösa band. Vid iläggning för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>