Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trikå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Triplera (Fr. tripler), tredubbla.
Triplett (af Lat. triplus, tredubbel), hvad som
består af tre sammanhörande föremål, t. ex. bostad,
som består af tre rum; ett tredje exemplar af en
skrift, en tredje utskrift. Jfr Dubblett.
Tripleurospermum, bot., ett örtslägte inom
nat. fam. Synanthereae Juss., kl. Syngenesia
L., som af C. H. Schultz utbröts från slägtet
Matricaria L., emedan det förra har endast tre
åsar å skalfrukterna och solidt blomfäste, då det
senare har fem åsar och ihåligt fäste. Den svenska
arten T. inodorum är vanligen upptagen i våra floror
under Matricaria och har fått namnet M. inodora
(»luktlös»; till skilnad från den starkt luktande
M. chamomilla L., kamomillblommor). Denna mera
högväxta och storblommiga art, med sina findelade blad,
är folkspråkets rätta »baldersbrå» (Balders ögonbryn),
ett namn, som blifvit förvrängdt till »ballerbro»,
»balsebro» och »barbro» samt stundom hänfördt till
slägtet Anthemis. O. T. S.
Triplit, miner., ett i Frankrike och Tyskland
förekommande derbt, brunt, fettglänsande jern- och
manganfosfat, med något fluor. Ant. Sj.
Tripod (Grek. tripus, genit. tripodos), trefot (se
d. o.). – Tripodi, metr., sammanfattning af tre
versfötter till ett helt. Jfr Dipodi.
Tripolis. 1. (Tripolitanien) Turkiskt vilajet
i Nord-Afrika, begränsadt i v. af Tunisien och
Algeriet, i n. af Medelhafvet, i ö. af öcknen Barka
l. Libyska öcknen, som skiljer det från Egypten, samt
i s. af Sahara. Inom dessa gränser, hvilka omfatta
många endast nominelt till T. hörande öckensträckor
äfvensom oasen Fessan och Barkaplatån, har T. en areal
af omkr. 1,033,000 qvkm., deraf det egentliga T. utgör
omkr. 220,000 qvkm. Med afseende på sin fysiska
och etnografiska beskaffenhet öfverensstämmer T. i
allmänhet med det öfriga Berberiet, men har en mera
stepplik karakter och är ingenstädes skarpt skildt
från öcknen, som flerestädes tränger in i landet och
på några ställen når ända till hafvet. Största delen
består af sand eller vegetationslöst bergland. Dock
är T. mindre bergigt än vestra delen af Berberiet,
enär endast de östra, lägre grenarna af Atlas
afbryta slättlandet. Med afseende på kusten är det
mycket svårt att bestämma gränsen mellan Egypten och
T. Libyska öcknens kust är så litet känd af européer,
att de goda hamnarna Tebruk (Tabarka) och Bomba nästan
undgått uppmärksamhet. Kusten v. om sistnämnda hamn
till Bengasi, Djebel el-Achdar, gör ett undantag från
den öfriga sterila kuststräckan, enär den har både
skog och vatten samt öfriga naturliga hjelpkällor, men
dess hamnar med undantag af Derna äro knappast värda
namnet hamn. Trakten mellan Mirsa Susa (Apollonia),
nu blott en båthamn, men i forntiden en mäktig
stad i Cyrenaica, och Bengasi har en mängd stora
ruiner från forntiden. Landet har ingen enda större
flod. Deremot finnes vid kustranden och foten af den
inre bergplatån (Ghurianplatån) ett flertal källor,
hvilka under regntiden gifva upphof till periodiska
bäckar, som ila till hafvet eller försvinna i sanden.
Klimatet är ganska vexlande. Kalla nätter följa
ofta på varma dagar. Vid kusten herskar en ständig
vår, och endast sällan har man iakttagit snö. På
de inre högslätterna förkunnar vintern sin ankomst
genom häftiga, med stormar och oväder förknippade
regn. För öfrigt kunna flere månader förgå, utan att
regn faller. Befolkningens antal skattas till något
öfver 1 mill. Den består hufvudsakligen af beduiner
och berber, kulugli (afkomlingar af turkiska fäder
och moriska mödrar), turkar, judar, européer och
negrer. De lefva företrädesvis af boskapsskötsel
och handel. Jordbruk är af mindre betydelse; dock
lemnar Ghurianplatån majs, hvete och korn. Landets
hufvudprodukter äro får, kameler, nötboskap, hästar,
hvete, dadlar, sydfrukter af alla slag, saffran,
sennablad, salt (från sjöarna och träsken vid kusten)
samt svafvel (från trakten af Sidraviken). Till
följd af de senare årens händelser i Tunisien har
karavanhandeln i Nord-Afrika koncentrerat sig i
Tripolis. Det ligger minst 400 km. närmare de stora
marknaderna i det inre än Tunis eller Alger. En stor
del af T:s handel förmedlas genom britiska köpmän
eller handlande med britiska varor, hvilka sända
engelska väfnadsfabrikat och smiden söderut i utbyte
mot espartogräs, elfenben och strutsfjädrar. Handeln
med utlandet går nästan uteslutande öfver hamnarna
T. och Bengasi; i det inre är Mursuk en vigtig
handelsplats. – I admininistrativt hänseende är
T. deladt i 5 sandjak: T. (Tarábulus), Fessan, Djebel
Gharbije, Hams och Bengasi, hvart och ett under en
mutesárrif. Sedan Tunisien intagits af fransmännen,
har den turkiska garnisonen i T. blifvit betydligt
förstärkt, och många nya befästningar hafva uppförts
vid kusten. – T. bildade i forntiden den östra delen
af Kartagos område (Regio syrtica), förenades efter
andra puniska kriget (218–201 f. Kr.) af romarna
med Numidien och lades jämte detta 46 f. Kr. till
den rom. provinsen Afrika, men afskildes af kejsar
Septimius Severus (193–211) till en särskild provins,
Provincia Tripolitana. 644 eröfrades det af araberna
och har sedan varit en muhammedansk stat. 1510 intogs
staden T. af Ferdinand den katolske, och 1530 gafs den
af Karl V till Johanniterna, hvilka den tillhörde till
1552, då den eröfrades af de turkiske sjöröfvarna
Dragut och Sinan. Derefter var landet under en
till Turkiet skattskyldig dej l. bej, sedan 1714
tillhörande familjen Karamanli, ett af hufvudsätena
för sjöröfveriet på Medelhafvet. Europeiska makter
(bl. a. Sverige sedan 1741) höllo konsuler i T. och
betalade tribut till dejen för att freda sina
skepp, men flere gånger sökte de genom att storma
hufvudstaden stäfja sjöröfveriet. Detta lyckades först
efter Algeriets eröfring genom fransmännen. 1835
upphörde T. att intaga sin halffria ställning
såsom turkisk vasallstat och förvandlades till
turkisk provins (vilajet). – 2. (Ital. Tripoli,
Arab. Tarábulus el Gharb, »Vesterlandets T.», till
skilnad från det syriska T.) Hufvudstad i ofvannämnda
vilajet, på en landtunga, som skjuter ut i Medelhafvet
och bildar en liten vik. Staden omgifves af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
