Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Triftong ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dekorativt sätt fylla de tomma ytorna mellan
midtskeppets arkader och dess fönster. – I Sverige
hafva triforier ej varit allmännare använda. Vid
den nu pågående ombyggnaden af Skara domkyrka
anordnas ett sirligt triforiegalleri kring hela
kyrkan med ledning af äldre lemningar. Rester af ett
slags triforier finnas i yttermurarna af S:t Lars
kyrkoruin i Visby, och triforier synas hafva funnits
äfven i Strengnäs domkyrka, men der i sidoskeppens
ursprungliga yttermurar. Jfr Emporer. Upk.
Triftong (af Grek. tri-, tre, och fthongos,
ljud) kallas stundom förbindelsen af tre enkla
vokaler i en stafvelse, t. ex. i Ital. buoi,
»oxar».
Trigami (af Grek. tri-, tre, och gamos,
giftermål), tregifte. Jfr Bigami.
Trigeminus 1. tergeminus (nervus trigeminus),
trillingnerven. Se Ansigtssmärta och Hjernnerver.
Trigla. Se Gnodingsslägtet.
Triglav (af Slav. tri,
tre, och glavá, hufvud, »den trehöfdade»), Bog
T. (»guden T.»), Slav. mytol., vendernas och deras
slaviska grannstammars högste, osynlige gud, var
herskare öfver himmel, jord och underjord, hvarför han
föreställdes hafva tre hufvud. Gudens beslöjade bild
fanns i hans stora tempel (af trä) i Stettin, hvarest
han utdelade orakel genom sin svarta hästs skrapningar
med hofven. I detta tempel hopades ofantligt rika
krigsbyten, men allt detta förstördes under Henrik
Lejonets härjande eröfringståg (senare hälften af
1100-talet).
Triglav. Se Terglou.
Triglochin. Se Sälting.
Triglyf (Grek. triglyfos, egentl.
»treklufven»), byggnadsk. Se Metop och fig. 1
i art. Pelareordning.
Trigonella Foenum graecum L., bot., farmak.,
en nästan glatt, ettårig ört, hörande till
nat. fam. Papitionaceae L., kl. Diadelphia
L. Stjelken når en höjd af 0,30–0,60 m., är föga
grenig och har trefingrade blad, från hvilkas vinklar
utvecklas ensamma, nästan oskaftade, hvitaktiga
blommor. Baljorna äro svagt skärformigt krökta,
af 5–8 cm. längd och innehållande 10–20 brungula,
hårda frön med en nästan romboidisk gestalt och nära
3 mm. långa. De äro ofta något snedvridna eller
missformade och sammantryckta. Från fröärret, som
befinner sig å den tunnare kanten, löper en djup fåra
snedt öfver den ena plattade sidan och delar denna i
två olikstora, oregelbundet triangulära hälfter. Fröna
hafva smak och lukt af bönor och ärter med
tillblandning af melilot (kumarin). Trigonella är en
gammal kulturväxt i Medelhafstrakterna, i synnerhet på
afrikanska sidan. Växten odlas äfven i södra Frankrike
och några orter i Spanien samt äfven i Schweiz och
Tyskland. I Indien odlas densamma i stor skala. Redan
de gamle romarna och grekerna använde denna växt i
synnerhet till boskapsföda (fröna äfven till föda
åt menniskor) och som läkemedel, såsom bruket ännu
är i Indien. Semina foeni graeci voro upptagna
i alla äldre farmakopéer, men äro nu bortlagda
och användas i Europa endast i veterinärpraxis,
O. T. S.
Trigonellites. Se Aptychus.
Trigonia, paleont., ett musselslägte, som utgör typen
för trigoniernas familj och har tjocka,. 3–4-kantiga
skal, hvilkas framsida är rundad. Hvirflarna äro
belägna vid den främre kanten. En på yttersidan af
skalet, från hvirflarna bakåt gående kant delar skalet
i två delar, som ofta hafva olika ornamentering. Låset
liknar det hos Myophoria (se d. o.). Af Trigonia
lefver nu endast en liten art vid Australien;
men under jura- och kritperioderna voro arter af
detta slägte talrika, och flere äro vigtiga ledfossil
för underafdelningar af dessa system, t. ex. T. navis
i Undre Dogger, T. costata i Dogger och T. scabra i
Turon. B. L-n.
Trigonocarpus Brongniart, bot., paleont., frön
från stenkolsperioden af äggformig gestalt och
försedda med trenne långsgående lister, så att deras
tvärgenomskärning har utseende af en likformig
triangel, med sidorna något utåt konvexa. Den
anatomiska byggnaden ådagalägger, att de hafva
tillhört någon gymnosperm växt, ehuru man ännu icke
vet hvilken. A. G. N.
Trigonocephalus. Se Mockassinormen.
Trigonometri (af Grek. tri-, tre, gonia, vinkel,
och metron, mått), matem., läran om sättet att med
tillhjelp af bekanta sidor och vinklar i en triangel
beräkna de öfriga sidorna och vinklarna. Denna
beräkning måste naturligtvis. vara olika för olika
arter af trianglar, och således finnas egentligen lika
många slag af trigonometri, som det gifves arter af
trianglar. Då emellertid endast två sådana arter äro
af allmännare intresse, nämligen de plana rätliniga
och de sferiska trianglarna (se Triangel), så brukar
man icke upptaga mer än två slag af trigonometri,
nämligen plan och sferisk trigonometri. En plan
triangel är bestämd till sin. storlek och form, då
af dess sex bestämningsstycken (tre sidor och tre
vinklar) tre äro gifna, bland hvilka dock alltid
bör finnas en sida, eftersom de tre vinklarna icke
ensamma bestämma triangelns storlek. För att med
tillhjelp af dessa tre bestämningsstycken beräkna
de öfriga tre använder man vissa storheter, de
s. k. trigonometriska funktionerna. Egentligen
behöfver man endast två af dessa, nämligen sinus
och cosinus (om dem samt öfriga trigonometriska
funktioner, tangent, cotangent, secant och cosecant,
se vidare Trigonometriska funktioner), genom hvilkas
införande man erhåller formlerna
| sin A | sin B | |
| ––––– | = | ––––– |
| a | b |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
