Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trebur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fadern i midten, prydd med kejsarekrona eller den
påfliga tiaren, på hans högra sida Kristus, med
konungakrona, och till venster den helige ande, en
yngre gestalt än de båda andra. Framställningen af
den hel. ande i en dufvas skepnad förblef dock den
vanligaste, såsom den lättast förstådda. Man ser äfven
fadern (i kejserlig ornat) hålla i sina utsträckta
armar korset med den korsfäste och öfver dem dufvan
(så t. ex. i Dürers »Den hel. trefaldighetens
tillbedjan»). – Såsom symboler af treenigheten
har konsten nyttjat bl. a. klöfverbladet, tre i
hvarandra sammanslingade ringar, tre stjernor och,
vanligast, en liksidig triangel, som antingen är
omskrifven af en cirkel eller ställd i midten af en
sol eller i sin midt har, såsom sammanhållande enhet,
en sol eller ett öga eller Jehovahs namnchiffer. I
gotiken kan man t. o. m. få se de tre personernas
väsensenhet försinligad i en menniskokropp, som
antingen har tre hufvud eller ett hufvud med tre
ansigten (det mellersta rakt fram, de två yttersta i
profil). – Framställningar af sistnämnda art förbjödos
1628 af påfven Urban VIII. J. P.
Trefaldighet. Se Treenighet.
Trefaldighetsafton (Heliga trefaldighets afton)
kallas aftonen före Trefaldighetssöndag. Då brukade
man fordom (liksom på pingst- och midsommaraftonen
samt i vissa trakter äfven på natten efter Kristi
himmelsfärdsdag) besöka heliga källor (offerkällor,
»trefaldighetskällor») för att der genom drickning
och tvagning vinna bot för sjukdomar och krämpor,
och den sjuke nedlade dervid i källan som offer ett
kopparmynt, en knappnål eller någon annan småsak. Att
från en sådan källas botten upptaga ett föremål,
som der offrats, medförde för helgerånaren det
straffet att han drabbades af den sjukdom, för hvilken
offraren sökt eller erhållit bot. Då folk numera på
trefaldighetsaftonen samlas vid dylika källor, sker
det endast för att under stoj och lek tillbringa
en del af den ljusa vår- eller försommarnatten
ute i det fria. Detta bruk fortfar ännu i många
trakter af Sverige, ja t. o. m. i Stockholm, vid den
s. k. Ugglevikskällan, belägen straxt n. ö. utanför
staden på Djurgården.
Trefaldighetsförsamling, Heliga. Se Bondkyrka.
Trefaldighetskällor. Se Trefaldighetsafton.
Trefaldighetsorden. Se Trinitariernas orden.
Trefaldighetssöndag, Heliga trefaldighetsdag
(Lat. Trinitatis), den första söndagen efter
pingst i den lutherska kyrkan, har sitt namn
af den inom den romersk-katolska kyrkan denna
dag firade Trinitatisfesten (Festum trinitatis)
till den hel. treenighetens l. trefaldighetens
ära. Ursprungligen var inom den äldre kyrkan denna
söndag endast pingstens »oktav», d. v. s. den
pingstveckan och pingstfesten afslutande söndagen
(den åttonde dagen efter pingstdagen, »åttonde dag
pingst». Fornsv. »attundi dagher»). Om denna dess
ursprungliga betydelse vittna de gamla, ännu brukliga
texterna (perikoperna) Joh. 3: 1–15 och Rom.
11: 33–36. Sedan 8:de årh. finnas emellertid spår
af att dagens firande sattes i förbindelse med
den hel. treenigheten. På mötet i Arles 1260
blef en trinitatisfest på denna dag formligen
påbjuden, hvilket dock egentligen afsåg den franska
kyrkan. Men påfven Johannes XXII gjorde 1334 ett
sådant påbud gällande för hela den romersk-katolska
kyrkan. (I den grek.-katolska kyrkan firas en
liknande fest på pingstdagen eller på annandag
pingst.) Trinitatisfesten har dock alltid såsom
katolsk kyrkofest haft en mycket underordnad
rang och varit af ringa betydelse. Till grund för
denna fest låg antagligen den tanken att, då julen
betraktades såsom faderns högtid, påsken såsom sonens
och pingsten såsom den hel. andes, firandet af dessa
stora högtider skulle afslutas med en fest till hela
den hel. treenighetens ära. Den lutherska kyrkan
tillegnade sig denna idé så till vida, att hon upptog
namnet »Trefaldighetssöndag» (Lat. Dominica trinitatis
l. endast Trinitatis, som är genit. af trinitas,
»den hel. treenigheten»), utan att dock genom
förändring af predikotexterna gifva söndagen annan
karakter, än den ursprungligen haft såsom pingstens
oktav, samt uppkallade alla följande söndagar till
kyrkoårets slut efter Trefaldighetssöndagen sålunda:
1:sta sönd. efter Trefald., 2:dra sönd. efter
Trefald. o. s. v. Söndagarna efter Trinitatis äro
högst 27, minst 22. Inträffar påskdagen så tidigt
som någon af dagarna 22–26 Mars, blifva söndagarna
efter Trefaldighet 27, men kommer påskdagen så
sent som d. 24 eller 25 April, blifva de endast
22. Denna s. k. trinitatistid är kyrkoårets festlösa
tid (se Kyrkoår B). – I den äldre kyrkan kallades
Trefaldighetssöndagen »första söndagen efter pingst»
och de fem första söndagarna efter Trefald. för
2:dra, 3:dje o. s. v. sönd. efter pingst. De följande
söndagarna räknades och voro uppkallade efter Petrus’
och Paulus’ dag (d. 29 Juni), Laurentius’ dag (d. 10
Aug.) och Cyprianus’ dag (d. 26 Sept.). Under 9:de
årh. började dock kyrkan räkna och uppkalla alla dessa
söndagar »efter pingst», hvilket den romerska kyrkan,
i enl. med »Missale romanum» af 1570, ännu gör.
J. P.
Treffen. Se Träffen.
Treffenberg, Nils Curry Engelbrekt, ämbetsman, född i
Göteborg d. 1 Mars 1825, tillhör en 1687 adlad ätt,
hvars ursprungliga namn var Curry, och är son till
den genom sitt vid riksdagen 1823 gjorda förslag om
frimärkens (se d. o., sp. 406) införande i Sverige
bekante C. G. Treffenberg (f. 1791, d. 1875). T. blef
1843 student i Upsala, promoverades 1851 till filos.
magister derstädes, aflade 1853 hofrättsexamen
och utnämndes 1856 till vice häradshöfding. Han
blef 1860 länsnotarie samt 1862 landssekreterare
i Vesterås. 1873 utnämndes han till landshöfding
i Vesternorrlands län. Såsom sådan gjorde han sig
bekant öfver hela riket genom den kraft, hvarmed han
undertryckte en 1879 utbruten, vidtutseende strejk
bland sågverksarbetarna i Sundsvall och trakten
deromkring. Sedan 1880 är han landshöfding i
Kopparbergs län. T. har intagit en bemärkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
