Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trebur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till en stat. Å andra sidan belönade konungen sina
trogna vänner med vidsträckta privilegier. Det goda
förhållandet bröts dock 1357 under det olyckliga
s. k. hundraåriga kriget med England till följd af
konungamaktens tyranni och oduglighet. Det tredje
ståndet, ledt af handelsskråets ordförande i Paris,
Etienne de Marcel, sökte här uppfånga den makt,
som gled konungen ur händerna. Det genomdref en
mängd reformer, som ålade konungamakten flere
inskränkningar, och som af konungen sanktionerades
i den s. k. »grande ordonnance» (Mars 1357), ehuru
han snart förstod att omintetgöra dem. Äfven under
de följande århundradena utgick en mängd nyttiga
reformer från det tredje ståndets initiativ. Visa
regenter sökte ofta i detta stånds besvär
(cahiers) en ledning för sin inrikes politik. Det
tredje ståndet har sålunda spelat en vigtig rol i
Frankrikes historia. Det har skänkt konungamakten
dess intelligentaste rådgifvare och parlamenten deras
inflytelserikaste medlemmar. – Sedan man efter 1614
upphört att sammankalla les états généraux, kunde det
tredje ståndet ej på samma sätt som förut ingripa i
rikets angelägenheter, men dess befogade önskningar
sökte Frankrikes båda största statsmän från denna tid,
Richelieu och Colbert, att tillfredsställa. Efter
den senares död blef förhållandet ett annat, och
de svåra fel, till hvilka konungamakten gjorde
sig skyldig, framkallade en djup söndring mellan
det tredje ståndet, som fortfarande omfattade
landets bästa och mest bildade befolkning, samt
regeringen. Ur denna söndring alstrades delvis den
stora revolutionen, som ju inleddes af abbé Sieyès’
berömda broschyr »Qu’est-ce que le tiers état?» (Hvad
är det tredje ståndet?), hvilken gaf ett uttryck för
detta stånds både missnöje och maktmedvetande. Denna
revolution, som öfverflyttade makten i staten från de
privilegierade till det tredje ståndet, afskaffade
dock namnet le tiers état, då den 1789 proklamerade
allas likställighet och ståndsindelningens upphörande.
J. Fr. N.
»Tredje ståndet» är en ännu i våra dagar, särskildt
i Tyskland och Frankrike, förekommande benämning på
en del af nationen, men brukas i en vidsträcktare och
delvis annan betydelse än den här ofvan, för Frankrike
utmärkande, angifna. Man förstår dermed, i motsats
till »fjerde ståndet» (se d. o.), den bildade och
till sin ekonomiska ställning jämförelsevis betryggade
delen af folket samt räknar dit tjenstemän, andlige,
lärde, advokater, läkare, lärare, officerare,
ingeniörer, skriftställare, konstnärer, större
köpmän och fabrikanter samt sådana jordbrukare,
som ej äro att hänföra till aristokratien eller
bönderna, d. v. s. de folklager, som vi på svenska
bruka sammanfatta under uttrycket »den förmögna och
bildade medelklassen». Alla de nämnda klasserna kunna
sägas hafva samma sociala bildning och följaktligen
likartade behof och kunna derför känna sig solidariska
med hvarandra, känna sig såsom hörande tillsammans
till ett stånd. »Hvad vi kalla allmänna meningen är i
grund och botten tredje ståndets mening. Vår literatur
– såväl den lärda och vetenskapliga som den sköna
– har till största delen sin rot i tredje ståndet
och är bestämd företrädesvis för detta... Pressen är
nästan helt och hållet i dess händer... Börsen samt
kredit- och aktiespekulationen äro dess sak. Det
kan ej förvåna menniskokännaren, när han finner,
att det tredje ståndet stundom anser sig såsom det
herskande» (Bluntschli). Det tredje ståndet har också
herskat under Julimonarkien eller borgarekonungadömet
(1830–48), men det fick en fruktansvärd stöt 1848,
och med nya, större faror för dess makt går tiden
hafvande. – Under ståndsförfattningens tid i Sverige
utgjordes det tredje ståndet af borgareståndet (se
Borgare), liksom ännu i dag förhållandet är i Finland.
Tredjeårstagan. Se Första tågan.
Tredjung, äldre svenskt rymdmått = 1 ostronträ
(se Trä).
Tredskodom (kontumaciedom), jur. Enligt romersk rätt
var bägge parternas närvaro nödvändig för den akt
(litis contestatio), som erfordrades för börjande
af rättegång. Undandrog sig svaranden att komma
tillstädes på grund af tredska (contumacia, se d. o.),
användes emot honom vissa tvångsmedel. Så uppkom och
utbildade sig i medeltidsprocessen ett särskildt
förfarande mot tredskande, hvarmed framförallt
förstods uteblifven part, med uppgift att straffa
och bryta hans tredska (in contumaciam). Hvarje
underlåtenhet att efterkomma rättens bud uppfattades
nämligen såsom en straffbar olydnad, hvilken borde
drabbas af en menlig påföljd, antingen böter och
yttre tvång eller förlust af talan. Den strängaste
påföljden var den s. k. kontumaciedomen, hvarigenom
uteblifven svarande part dömdes, såsom hade han erkänt
riktigheten af kärandens uppgifter. Den nyare rätten
bibehåller benämningen kontumacialförfarande för
att beteckna det förfarande, som inträder, när part
uteblifver, ehuru utevaro icke längre uppfattas såsom
en olydnad mot rätten, utan såsom en försummelse
i utöfningen af parts egna rättigheter. Detta
förfarande är i olika rättegångsordningar olika
ordnadt. Enligt svensk rätt gäller i tvistemål i fråga
om kärandens utevaro vid första rättegångstillfället,
att han förlorar all vidare talan i saken, och i
afseende på svarandens, att han fälles till böter
eller att rätten dömer utan att höra honom, dock
med rätt för kärande eller svarande, som sålunda
dömts, att genom stämning inom viss kort tid söka
återvinna hvad han förlorat. Utevaro vid ett senare
rättegångstillfälle medför icke samma påföljd;
käranden äfventyrar blott, att saken afgöres i
befintligt skick, och svaranden får bota eller får
utgifva honom förelagdt vite. I brottmål dömes numera
i Sverige i allmänhet icke, utan att part afgifvit
svaromål. Till inställelse tvingas han, utom genom
häktning, genom viten och hemtning. I. Afz.
Tredäckare (tredäcksskepp), linieskepp med tre täckta
batterier. Inberäknadt backs- och skanskanonerna
på öfversta däcket, voro de största tredäckarna
bestyckade med ungefär 130 kanoner samt hade
omkr. 1,000 mans besättning. De sista tredäckarna, som
på sin tid tillhörde den största sortens krigsfartyg
och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
