Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torskfiskar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Torskslägtet, Gadus Art., zool., utgör typen för
fam. Gadidae (se Torskfiskar) bland de mjukfeniga
fiskarna. Från öfriga slägten i familjen skiljer
torskslägtet sig bl. a. genom förekomsten af tre
från hvarandra och från stjertfenan afgränsade
ryggfenor samt två analfenor. Antalet arter utgör
18–20, samtliga hafsfiskar från den arktiska och den
tempererade zonen. I Skandinavien förekomma nio arter,
af hvilka vanliga torsken, G. callarias (se Torsken),
hvitlingen, koljan, lyrtorsken, G. pollachius
(se Lyrtorsk) och sejen äro af större eller mindre
ekonomisk vigt. Hvitlingen, G. merlangus L., skiljer
sig från torsken, utom genom mindre storlek, vanligen
20–30 cm., genom ljusare färgteckning, med en mörk
fläck ofvan vid roten af bröstfenan och derigenom att
skäggtöm saknas. Hvitlingen förekommer från södra
Östersjön rundt Skandinaviens kuster ända upp till
Nordkap och för öfrigt i Nordsjön samt vid franska
kusten äfvensom i Svarta hafvet och i Adriatiska
hafvet. För fisket är hvitlingen ej utan vigt,
men dock på intet sätt i detta fall jämförlig med
torsken. Den förbrukas nästan uteslutande såsom färsk
och är då rätt välsmakande. Den fångas med handsnöre
(»dörj») och vadar. – Af större betydelse för fisket
är koljan (på norska »hysen»), G. aeglefinus L.,
som äfvenledes tillhör de mindre torskarterna, men
dock blir större än hvitlingen och stundom når en
längd af innemot en meter. Den vanliga storleken
är 30–50 cm. Vid Skandinaviens kuster förekommer
koljan från nordliga delen af Öresund rundt om
ända till gränsen af Ryska lappmarken samt upp
till Spetsbergen och ned till Gascogne-bukten, der
den har sin sydgräns. Koljan har liksom torsken en
skäggtöm under hakan, men skiljes från torsken genom
sin ljusare färgteckning, med mörk sidolinie och en
karakteristisk mörk, oregelbunden fläck under och
invid sidolinien samt under första ryggfenan. För
fisket är hon af ej obetydlig vigt, ehuru hon ej
anses som synnerligen välsmaklig och vid trawlfisket
i Nordsjön, der hon utgör en ganska afsevärd del
af fångsten, alltid räknas såsom sekunda fisk, eller
hvad engelsmännen kalla »offal». I handeln förekommer
koljan mest såsom rökt samt förbrukas så beredd rätt
mycket i Storbritannien och i Tyskland. Koljan är
mindre kustfisk än hvitlingen; hon håller sig mera
på något djupare vatten och lös botten. Hon är äfven
mindre rofgirig än torsken och hvitlingen. – Sejen
l. gråsejen, G. virens L., hvilken såsom utvuxen
af Linné särskildes som egen art (G. carbonarius),
har käkarna ungefär lika långa, saknar skäggtöm under
hakan samt har sidolinien rät och stjertfenan djupt
inskuren. Färgen är ofvan mörkt olivgrön (hos yngre
exemplar ljusare) och på sidorna silfvergrå, men är
för öfrigt något vexlande. Längden går till omkr. 1
m. Sejen har en vidsträckt utbredning i de nordliga
hafven och förekommer ymnigast i arktiska trakter. Vid
Sveriges vestkust är han tämligen allmän ända ned i
Öresund, der han dock är mera sällsynt. Till något
mera nämnvärdt fiske ger sejen icke anledning
i Sverige, men är af större vigt vid den norska
kusten, särskildt i Finmarken, der sejstimmen under
sin ifriga jagt efter sill- och torskyngel samt
öfrig småfisk äro föremål för en ratt inbringande
fångst med flerehanda redskap. Till smaken är
han underlägsen torsken, men ätes såväl färsk som
saltad och torkad till s. k. »rotskjer». Norska
fångsten exporteras hufvudsakligen till Sverige
och Finland under namn af gråsej eller »gråsidor»
eller föryttras i Finmarken till ryssar (vanligen
i utbyte mot mjöl). – Bredtorsken l. skäggtorsken,
G. luscus L., af omkr. 30 cm. längd, tillhör sydliga
Europas haf och är ganska sällsynt vid Skandinaviens
kuster. Äfven en annan mera sydlig torskform,
kolmunnen, G. Poutassou Risso, är sällsynt vid
Sveriges vestkust, men tämligen allmän vid den
norska kusten, liksom hvitlinglyran, G. Esmarkii
Nilss. Mera allmän i Sverige är en annan af de mindre
torskarterna, nämligen glyskoljan l. glystorsken,
G. minutus O. F. Müller, som förekommer ända ned
i Öresund. R. L.
Torsksvampen. Se Jästsvamparna och Torsk.
Torslanda, socken i Göteborgs och Bohus län,
Vestra Hisings härad. Areal 2,267 har. 675
innev. (1890). T. bildar med Öckerö ett konsistorielt
pastorat i Göteborgs stift, Elfsyssels södra
kontrakt.
Torslunda, socken i Kalmar län, Algutsrums
härad. Areal 5,598 har. 1,587 innev. (1890). T. utgör
ett konsistorielt pastorat i Kalmar stift, Ölands
Medel-kontrakt.
Torsmånad. Se Januari och Mars.
Torso, Ital. (af Lat. thyrsus, stjelk, stam, stock),
»tors», en företrädesvis i fråga om skulpturverk
använd konstterm, som betecknar en stympad staty,
af hvilken endast bålen finnes i behåll (således utan
hufvud, armar och fötter eller ben). Särskildt berömd
är den s. k. Torso di Belvedere (»Herkules-torsen»),
Om denna se Apollonius (bildhuggaren, sp. 903).
Torssell, Karl, musiker, f. i Nerike 1808, d. i
Stockholm 1872, var 1825–53 violoncellist och 1858–62
kontrabasist i hofkapellet, derjämte pianolärare
vid elevskolan och sångrepetitör vid operan, för
hvilken han lemnade musik till några dramer. Han
blef organist i Tyska kyrkan 1827 och i Storkyrkan
1830 samt tjenstgjorde 1856–57 såsom violoncellärare
i Musikaliska akademien. T. var virtuos på violin,
kontrabas, piano m. fl. instrument och anförde på
1830-talet ett amatörsällskap. – Hans son Oskar Fridolf
T., f. 1844, d. 1880, var musiklärare i Stockholm och
komponerade visor, manskvartetter samt dansmusik. Han
var gift med sångerskan Olefine Moe. A. L.
1. Torsslow, Olof Ulrik, skådespelare, född i
Stockholm d. 18 Dec. 1801, antogs som elev vid
k. teatern 1816, blef aktör vid densamma 1819 och
tillvann sig snart i hög grad allmänhetens ynnest
i älskareroller och jeune-premier-facket, der
bl. a. hans Philibert d. y. i »Bröderna Philibert»,
Feodor i »Feodor och Maria», Mortimer i »Maria
Stuart», Figaro i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
