Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tonmålning kallas den musik, som söker att medelst tonernas språk skildra tillstånd eller tilldragelser i sinneverlden - Tonnage, Fr., ett fartygs drägtighet i tons, eller dess tontal - Tonneau, Fr., »tunna». 1. Vinmått i Bordeaux och Bayonne - Tonneau. 2. Såsom vigt = vigten af 1 kbm. vatten = 1,000 kg. - Tonneins, stad i franska depart. Lot-et-Garonne - Tonnerre, stad i franska depart. Yonne - Tonninan, zool. Se Tonfiskslägtet - Tonsaasen, kurort i Valdres, Norge - Tonsiller (Lat. tonsillæ), anat., mandlar, örmandlar, »halskörtlar» - Tonslut, kadens (se d. o.) - Tonslägte, musikt., en tonarts eller ett ackords egenskap af dur eller moll - Tonsnitt. Se Träsnitt - Tonsteg. Se Intervall - Tonstick kallas det slag af kopparstick, som återgifver icke endast utlinierna af en komposition eller figur jämte de inre hufvudlinierna och de hufvudsakliga skuggpartierna, utan äfven de finare gradationerna i ljusstyrka mellan kompositionens olika delar - Tonsur benämnes i den romerska och den grekiska kyrkan en förelöpande ceremoni för inträdet i det andliga ståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
njutningen till ett förståndsmässigt utfunderande af
hvad hvarje tonfigur skall »föreställa». A. L.
Tonnage [tånasj], Fr., ett fartygs drägtighet i tons,
eller dess tontal. – Tonnage-afgifter kallas sådana
afgifter, som beräknas efter ett fartygs tontal,
t. ex. lastpenningar, hamnafgifter samt fyr-
och båkafgifter.
Tonneau [tånå], Fr., »tunna». 1. Vinmått i Bordeaux
och Bayonne, = 4 barriques = 912 liter. – 2. Såsom
vigt (t. métrique, millier métrique) = vigten af 1
kbm. vatten = 1,000 kg.
Tonneins [tånä’ng], stad i franska
depart. Lot-et-Garonne, på högra stranden af Garonne
och vid jernvägslinien Bordeaux–Cette. 5,656 innev.
(1881). Tobaksfabriker. Repslagerier. Vinodling.
Tonnerre [tånär], stad i franska depart. Yonne,
vid Yonnes biflod Armançon och Canal du
Bourgogne samt Paris–Lyon–Medelhafsbanan. 5,681
innev. (1881). Vinodling. Textilindustri samt
tillverkning af choklad, fajans, glas, papper m. m.
Tonninan, zool. Se Tonfiskslägtet.
Tonsaasen [-åsen], kurort i Valdres, Norge,
omkr. 600 m. öfver hafvet. Ursprungligen var
det en skjutsstation, Gravdalen, hvilken efter
hand utvecklades till kurort och under nuv. namn
och ledning är att datera från 1882. Sanatoriet
ligger omkr. 38 km. från Odnes vid Randsfjordens
öfre ände och är mycket besökt af kurgäster och
resande. Äfven om vintern hålles det, delvis, öppet.
Y. N.
Tonsiller (Lat. tonsillae), anat., mandlar,
örmandlar, »halskörtlar». Se Mandel 2. – Tonsillerna
förete i sitt inre håligheter, som utmynna på den
fria slemhinnan. I dessa håligheter bildas stundom
greniga kalkkonkrement (tonsillarsten), som
lossna och oriktigt antagas härstamma från lungorna. –
Om inflammation i örmandlarna (tonsillltis, angina
tonsillans) se Halsinflammation och Mandel 2. – För
af klippande af sjukligt förändrade och förstorade
örmandlar nyttjar kirurgen ett instrument, som kallas
tonsillotom. Den vanligast använda modellen
utgöres af en skärande ring, som löper mellan
tvänne andra, trubbiga ringar. Instrumentet föres
sammanskjutet öfver organet, som skall borttagas,
och den ringformiga knifven drages med ett kraftigt
ryck tillbaka. J. E. J-n.
Tonslut, kadens (se d. o.).
Tonslägte, musikt., en tonarts eller ett
ackords egenskap af dur eller moll, beroende på
om grundklangen har stor eller liten ters eller,
enligt en nyare åsigt, om densamma refererar sig till
harmoniska öfvertoner eller harmoniska undertoner;
se art. Moll, hvartill här må fogas, att utom teorien
om de objektiva undertonerna äfven uppträdt en teori
om subjektiva sådana, hvilka skulle vara endast
subjektivt förnimbara, d. v. s. uppstå i sjelfva
örat. Ett faktum är, att t. ex. vid anslåendet
på pianot af c1 äfven underoktavens sträng c,
om dess dämmare upplyftes, låter höra samma c1,
således svänger med i sina båda hälfter. För att
han emellertid skulle låta höra en verklig, objektiv
underton, således sin egen ton c, fordrades, att han
ock gjorde totala medsvängningar, eller svängde
i hela sin längd, hvilket emellertid hittills är
obevisadt. Men om vi öfverflytta detta förhållande
på örats strängaspel, som antages utgöras af de
»cortiska fibrerna» och sympatiskt svänga med, i
öfverensstämmelse med de yttre tonerna, så låter det
tänka sig, att den fiber, som motsvarar c, äfven om
han blott medsvänger partielt, likväl afficierar sin
hörnerv på samma sätt som om han svängde totalt och
således verkligen låter örat förnimma sin egen ton
eller en underton till c1. Se vidare Undertoner. A. L.
Tonsnitt. Se Träsnitt.
Tonsteg. Se Intervall.
Tonstick kallas det slag af kopparstick, som
återgifver icke endast utlinierna af en komposition
eller figur jämte de inre hufvudlinierna och de
hufvudsakliga skuggpartierna, utan äfven de finare
gradationerna i ljusstyrka mellan kompositionens
olika delar, d. v. s. de s. k. tonerna. I detta
slags stick kunna alltså olika färger och stoffer
mer eller mindre tydligt karakteriseras. Medlen
utgöras af mer eller mindre täta strecklag,
blandade med punkter, småstreck. ja t. o. m. små
kors, stjernor o. dyl. Jfr Kopparstick.
Upk.
Tonsur (Lat. tonsura, egentl. klippning)
benämnes i den romerska och den grekiska
kyrkan en förelöpande ceremoni för inträdet i
det andliga ståndet, hvarvid biskopen eller den,
som företräder honom, under böner afskär en del af
håret på kandidatens hufvud. Äfven sjelfva stället,
der håret blifvit afrakadt på en andligs hufvud, har
fått samma benämning. Ursprungligen var tonsuren ett
ödmjukhetstecken hos munkarna, hvilka åter hemtat
detta bruk från de kristne botgörarna i kyrkans
äldsta tider. Dessa brukade nämligen ofta afraka
hela hufvudet för att derigenom lägga i dagen
sin ödmjuka och botfärdiga sinnesstämning. Först
med 6:te årh. blef tonsuren det utmärkande yttre
skiljemärket mellan lekmän och andliga. Man skilde
efter hand emellan den s. k. romerska l. kranstonsuren
(tonsura l. corona Petri), då man rakade endast
hjessan och lät en qvarsittande krans af hår omkring
hufvudet erinra om Kristi törnekrona eller om det
konungsliga prestadömet (corona sacerdotalis), och den
s. k. grekiska tonsuren (tonsura Pauli), då allt håret
på framsidan af hufvudet afrakades. Det förstnämnda
slaget af tonsur vann insteg hufvudsakligen uti
Italien och Spanien äfvensom i den franska och
den tyska kyrkan. Det senare åter blef utmärkande
för den grekiska kyrkan och har inom densamma ännu
bibehållit sig, ehuru med den förändringen att allt
håret endast kortklippes. Ännu ett tredje slag var
den s. k. skotska l. britiska tonsuren (af de gamle
briterna kallad tonsura Johannis eller tonsura Jacobi,
under det att deras romerska motståndare föraktfullt
benämnde den tonsura Simonis Magi). Denna liknade
närmast den grekiska tonsuren samt bestod i ett totalt
afrakande af främre delen af hufvudet mellan öronen,
under det att det öfriga håret böljade långt ned på
ryggen. Detta bruk var sedan 6:te årh. allmänt inom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
