Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sannolikast 1227 på slottet Rocca Sicca i
närheten af staden Aquino i Kalabrien. Såväl på
fädernet som på mödernet var han af mycket förnäm
börd. Redan från sitt 5:te år uppfostrades T. af
benediktinerna i klostret Monte Cassino. Trots sin
familjs energiska motstånd ingick han som sextonårig
yngling i dominikanorden, aflade klosterlöftet och
inträdde i Albertus Magnus’ skola i Köln. Tyst och
sluten inom sig sjelf, såsom han vid den tiden var,
blef han der ett föremål för sina medlärjungars
gyckel, hvilka kallade honom »den stumme oxen från
Sicilien». Men hans lärare Albertus yttrade då
om honom de profetiska orden: »Denne stumme oxe
skall en gång uppfylla hela verlden med ryktet om
sin lärdom». Efter slutade studier bosatte T. sig
såsom lärare i Paris, hvarest han 1257 fick mottaga
teol. doktorsvärdigheten. Der meddelade han sedan
sjelf undervisning under oerhördt bifall och tillopp,
hvarför han ock erhöll tillnamnet doctor angelicus
(den änglalike läraren). 1261 kallades han af påfven
Urban IV till Italien, hvarest han fortsatte sin
lärare- och skriftställareverksamhet, dels i Rom, dels
i Bologna och Pisa. 1272 flyttade han sin lärostol
till Neapel. Kallad af Gregorius X att deltaga i
unionskonciliet i Lyon 1274, afled han plötsligt d. 7
Mars s. å. under färden dit i cisterciensklostret
Fossa nuova nära Terracina. Han kanoniserades af
påfven Johan XXII 1323 och förklarades af Pius
V innehafva det femte rummet bland de latinske
doctores ecclesiae. – T. var tvifvelsutan en af
tidehvarfvets yppersta tänkare, på samma gång som
han ock mer än någon annan torde hafva bidragit till
det vetenskaplig-dogmatiska rättfärdigandet af den
romersk-katolska kyrkotrons förnämsta artiklar. Hans
produktivitet såsom skriftställare var oerhörd. Hans
filosofiska och teologiska arbeten omfatta icke
mindre än 23 folioband. De kunna rubriceras under
fyra hufvudgrupper, nämligen a) filosofiska, b)
exegetiska, homiletiska och liturgiska, c) polemiska
och apologetiska samt d) dogmatiska och etiska. De
till första gruppen hörande utgöras dels af kommentarer
till Aristoteles (i 5 band), dels äfven af särskilda
filosofiska afhandlingar öfver allahanda ämnen, de
till andra gruppen åter af en mängd kommentarer öfver
såväl Gamla som Nya testamentet (i 4 band), af hvilka
hans Catena aurea in evangelia och hans kommentar till
de paulinska brefven äro de mest betydande, äfvensom
predikningar och liturgiska afhandlingar, bland hvilka
särskildt bör märkas hans Officium de festo corporis
Christi med deri infogade »seqvenser» (Lauda Zion,
Pange lingua m. fl.). Bland de polemisk-apologetiska
alstren intages främsta rummet af hans berömda
arbete Summa de veritate catholicae fidei contra
gentiles (antagligen förf. 1261–64), en kristlig
religionsfilosofi i fyra böcker. De dogmatisk-etiska
arbetena äro dock de mest betydande och bland dem
i synnerhet hans vidlyftiga och innehållsrika Summa
totius theologiae, i tre delar, af hvilka den första
handlar om Gud såsom det fullkomligaste väsendet,
den andra om menniskan såsom Guds afbild och den
tredje om Kristus såsom vägen till Gud (tredje delen dock
ofullbordad). Denna hans »Summa» (såsom detta
arbete vanligen kallas) torde vara det på en
gång grundligaste, klaraste och mest objektiva
uttrycket för medeltidens kyrkotro, hvarför ock den
romerska katolicismen än i dag känner sig bunden
vid densamma. Hit höra äfven hans kommentarer
öfver Petrus Lombardus’ sentenser, hans Quaestiones
disputatae, som i 400 artiklar behandla de vigtigaste
föremålen för den teologiska spekulationen, äfvensom
Quaestiones quodlibeticae m. fl. – Anhängarna
och förfäktarna af T:s teologiska och filosofiska,
grundåskådning kallades tomister. Dessa underhöllo
en liflig fejd med de s. k. »scotisterna». Se derom
Duns Scotusz. – Jfr K. Werner: »Der heil, Thomas von
Aquino» (I–III, 1858–59), och Holtzmann: »Thomas von»
Aquino und die scholastik» (1874). J. H. B.
Tomas från Canterbury. Se Becket.
Tomas från Celano. Se Celano.
Tomas från Kempen [hårdt k]. Se Thomas a Kempis.
Tomaskristna kallas i kyrkohistorien de till Indien
från Persien utvandrade nestorianer, hvilka under den
nestorianske patriarken Timoteus (778–820) trädde i
närmare förbindelse med den nestorianska moderkyrkan,
som från denna tid försåg dem med biskopar. De
erhöllo äfven betydande privilegier af de inhemske
furstarna, hvarigenom de kunde bilda en egen liten
stat med inhemska konungar, hvilka dock snart dogo
ut, hvarefter deras rike genom arf öfvergick till
Kotsjins (Gochins) beherskare. Då Vasco da Gama
kom till Indien, befunno de tomaskristne sig i en
mycket betryckt ställning, hvadan de erbjödo honom
kronan. Åtskilliga våldsamma försök gjordes sedermera
från den romerska kyrkans sida att förmå dem att
öfvergå till katolicismen, hvilket äfven lyckades på
en synod i Diampery 1599. En ringa del fasthöll dock
fortfarande vid den fäderneärfda tron samt utöfvade
ett så starkt inflytande på de till den romerska tron
öfvergångne, att dessa 1653 frigjorde sig från det dem
påtvingade romerska oket. I våra dagar uppgifvas de
indiske tomaskristne utgöra omkr. 70,000 själar. De
bilda en egen liten stat under engelsk öfverhet, men
styras af egna prester och äldste. Namnet tomaskristne
härrör från traditionen om apostelen Tomas’ (se denne)
missionsverksamhet uti Indien. De betrakta honom
såsom grundläggaren af deras kyrka. Jfr Kaldeiske
kristna och Nestorianer. J. H. B.
Tomas-metoden (rättare Thomas-), detsamma som
Gilchrists metod (se d. o.).
Tomasmässodagen. Se Tomedag.
Tomas-slagg. Se Thomas-slagg.
Tomas-söndag. Se Quasimodogeniti och
Tomas (aposteln).
Tomater (Mejik. tomati), frukterna af Solanum
lycopersicum. Se Kärleksäpple.
Tomback, tombak (af Malaj. tambâga,
koppar). Se Mässing.
Tombigbee [-bi], flod i Nord-Amerikas Förenta stater,
uppstår af tvänne källfloder i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
