Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tirard, Pierre Emanuel - Tirzpol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt gjorde sig bemärkt genom flere tal till
försvar för tryckfriheten och frihandeln. Efter den
republikanska författningens antagande valdes han
1876 af Paris’ 1:sta arrondissement till medlem
af deputeradekammaren, der han slöt sig till
republikanska venstern. Omvald d. 14 Okt. 1877,
utnämndes T. d. 5 Mars 1879 till åkerbruks- och
handelsminister. I Ferrys kabinett 1883–85 var han
finansminister. Han invaldes 1883 i senaten. Sedan
Jules Grévy störtats och Carnot blifvit vald till
republikens president, fick T. d. 12 Dec. 1887 i
uppdrag att bilda ett nytt kabinett, som likväl icke
kunde hålla sig längre än till d. 30 Mars 1888. Då
kabinettet Floquet måste afgå d. 14 Febr. 1889,
blef T. d. 21 s. m. åter konseljpresident. Detta
kabinett, i hvilket den energiske Constans var
inrikesminister, Freycinet krigsminister och Rouvier
finansminister, gjorde Frankrike de största tjenster
genom sitt kraftfulla uppträdande mot general
Boulanger och patriotligan. T., hvilken var icke
blott konseljpresident, utan också minister för
handel, industri och kolonierna, hade äfven mycken
heder af den stora verldsutställningens lysande
framgång. De allmänna valen i Sept. 1889 gåfvo
det republikanska partiet en ofantlig majoritet i
den nya deputeradekammaren. Emellertid uppstodo i
början af 1890 meningsskiljaktigheter mellan T. och
Constans med den påföljd att den sistnämnde afgick
i Febr., hvarefter hela kabinettet inlemnade
sin afskedsansökan d. 13 Mars 1890. I det
nya kabinett, som bildades af Freycinet d. 17
Mars, fingo Constans och Rouvier plats, medan
T. uteslöts. Fastän fortfarande medlem af senaten,
har T. sedan dess icke spelat någon framstående rol
i politiken. Personlig vän till presidenten Carnot,
anses han emellertid vara en af dennes förtrogne
rådgifvare. E. W.
Tirazpol, stad i ryska guvern. Cherson, på venstra
stranden af Dnjestr och vid jernvägen till
Kisjinev. Omkr. 17,000 innev.
Tire [tejr], förr äfven skrifvet tyre (plur. tires,
tyres), Eng., hjulskena; hjulring af stål för
jernvägsvagnar.
Tire, stad i Mindre Asien, turk. vilajetet Aidin,
nära Kutsjuk Mendere (Kaystros) och vid jernvägen
mellan Magnesia och Ödemisch. Omkr. 20,000 innev.
Tireboli. Se Tarabulus.
Tirefond [tirfå’ng], Fr. Se Trepanation.
Tirén, Johan, genre- och landskapsmålare, född i
Själevad, Ångermanland, d. 21 Okt. 1853, blef student
i Upsala samt ingick sedan vid Tekniska skolan i
Stockholm och 1877 vid konstakademiens läroverk, der
han 1880 vann k. medaljen för prisämnet Loke fängslas
af åsarna och för sin Jämtlandssägen 1881 kallades
till agré. T. utförde för öfrigt åtskilliga landskap
med norrländska motiv samt genrer ur lapparnas
lif. Åren 1882–84 vistades han såsom akademiens
stipendiat utrikes, förnämligast i Tyskland, Italien
och Paris. Af hans större taflor: Lappar på jagt,
De vilsegångne, Elgskytte för bandhund (motiv från
Jämtland; 1889) m. fl., hafva de flesta varit synliga
å utställningar i hemlandet. Efter snöstormen (1885)
inköptes af Sveriges Nationalmuseum. Han har på sista
tiden hufvudsakligen målat aqvareller. – T:s hustru,
Gerda T., född Rydberg, f. 1858, gift 1884, har
genomgått konstakademien och utställt flere landskap
(bland dem ett å Paris-salongen 1884) samt en genre,
Lappgosse, som brutit af sin skida (å konstakademien
1885). -rn.
Tiresias. Se Teiresias.
Tirfing. Se Tyrfing.
Tirgoviste [ti’rgåvisjt] l. Targoviste (Vesta),
stad i Rumanien, hufvudort i distriktet Dambovitsa,
vid Donaus biflod Jalomitsa och jernvägen till
Bukarest. Omkr. 8,000 innev. Gymnasium. Såsom vigtig
strategisk punkt har T. arsenal och garnison. Det
var 1383–1716 tidtals residens för rumanska furstar
och har en mängd byggnadsminnen från äldre tid.
Tiribazos (Lat. Tiribazus), persisk satrap
(ståthållare) i Armenien omkr. år 400 f. Kr.,
sedermera i Mindre Asien, hvarifrån han utöfvade
ett icke obetydligt inflytande på Greklands
angelägenheter. Under hans medverkan afslöts 387
f. Kr. den för Sparta förmånliga »Antalkidiska freden»
(se Antalcidas). T. stod högt i anseende hos konung
Artaxerxes Mnemon på grund af många vigtiga tjenster
och hade fått löfte om en af konungens döttrar
till gemål. Då detta löfte ej infriades, ingick
han med konungens son Darius en sammansvärjning,
hvilken upptäcktes och kostade honom lifvet.
A. M. A.
Tiridates (Terdat), namn på konungar i Armenien. Mest
bekant bland desse är Tiridates III den store. Såsom
barn måste denne i Rom söka skydd mot sin faders,
konung Kosrovs, mördare, men lyckades med understöd
af romerska vapen återeröfra sitt fädernerike (år
287), hvarest han efter år 302 införde kristendomen
såsom statsreligion. Han dog år 332 (enligt annan
uppgift 342). A. M. A.
Tirlemont [-lömå’ng], Flam. Thienen [tinen], stad
i belgiska prov. Brabant, vid Geete (biflod till
Demer) och jern vägen till Bruxelles. Omkr. 15,000
innev. De gamla murarna, raserade 1804, hålla
nära 10 km. i omkrets, men omsluta äfven mycken
obebyggd mark. Staden har ölbryggerier och
bränvinsbrännerier, ångmaskinsverkstad samt några
ylle- och bomullsmanufakturer. T. var fordom en af
Brabants förnämsta städer.
Tirnova (officielt Tarnovo), stad i
furstendömet Bulgarien, i en romantisk trakt
vid Donaus biflod Jantra och vid vägen, som
förenar Sistova och Rustsjuk vid Donau med
hufvudöfvergångarna öfver Balkan, nämligen
Sjipka-passet och Jernporten (Demir-Kapu). 11,314
innev. (1888). Appellationsdomstol och bulgarisk
metropolit. T., som nämnes redan i 9:dé årh., var
från 1186 till 1392, då det eröfrades af turkarna,
hufvudstad i ny-bulgariska riket och konungarnas
kröningsstad samt sedan 1235 derjämte säte för den
bulgariske patriarken. I enlighet med Berlinfördraget
sammanträdde på kallelse af Bulgariens ryske
generalguvernör, furst Dondukov-Korsakov, i Febr. 1879
i T. en konstituerande församling, som gaf landet
dess nuv. författning. Der valdes ock i April s. å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
