Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Timokrati ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rotti och kringliggande småöar ett residentskap T.,
med hufvudstaden Kupang, omkr. 8,000 innev., på T.
Timor Laut l. Tenimber-öarna, ögrupp i Indiska
arkipelagen, bildande den centrala och största länken
i en dubbel ö-kedja, som sträcker sig från Timor till
Nya Guinea. Den består af 3 större öar, Jamdena, Larat
och Selaru, samt flere mindre, med en sammanlagd
areal af 5,782 qvkm. Öarna sakna vattendrag och
producera föga annat än majs (hufvudfödan), maniok,
batater och tobak. Befolkningen utgöres af papua,
blandade med malajiska och måhända indokinesiska
element och stående på en låg kulturgrad. Ögruppen
tillhör holländarna och räknas till residentskapet
Amboina.
Timotej, bot. Se Phleum.
Timoteus (Grek. Timotheos, »den Gud ärande»;
Lat. Timotheus), en af apostelen Paulus’ mest
framstående medarbetare i hans missionsarbete, synes
redan som barn hafva förlorat sin fader, som var grek
och hedning, och uppfostrades sedan i judendomen af
sin moder, Evnike, och sin mormoder, Lois, båda fromma
judinnor, hvarigenom han tidigt blef förtrogen med
Gamla testamentets heliga skrifter (2 Tim. 1: 5;
3: 15). Ännu blott en yngling, blef han jämte sin
moder och mormoder vunnen för evangelium, när Paulus
på sin första missionsresa kom till de lykaoniska
grannstäderna Lystra och Derbe, af hvilka den ena,
ovisst hvilken, var T:s boningsort. Han ledsagade
sedermera Paulus på dennes andra missionsresa; och
när apostelen från sin tredje resa återvände till
Jerusalem, der han då blef fången, synes T. hafva
varit honom följaktig, liksom han äfven under den
derefter inträdande fångenskapen i Rom synes hafva
varit vid apostelens sida. Att T. längre fram
blef föreståndare för någon af Paulus grundlagd
församling måste på grund af innehållet i Paulus’
bref till T. anses för tämligen säkert. Enligt den
kyrkliga traditionen blef han biskop i Efesus och
led martyrdöden (han klubbades och stenades till
döds) under Domitianus. Hans dag är d. 24 Jan. (i
den svenska almanacken d. 9 Maj). – Paulus’ bref till
Timoteus kallas tvänne i Nya test. befintliga bref,
hvilka båda till största delen innehålla föreskrifter
och råd angående församlingsvården, med särskild
hänsyn till församlingsmedlemmarnas olika ålder, kön
och stånd, varningar för irrläror, »onyttiga spörsmål»
och opraktiskt teoretiserande samt framställning
af församlingslärares egenskaper och pligter. Det
första brefvet är möjligen skrifvet från Macedonien
(underskriften »sändt från Laodicea» är ett senare
tillägg) till T. i Efesus antingen under den tredje
missionsresan, sedan Paulus kort förut lemnat Efesus,
eller också, hvilket är vida antagligare, efter år
63, sedan Paulus frigifvits ur sin första fångenskap
i Rom. Det andra brefvet, i hvilket Paulus talar
om sin fångenskap och sin nära förestående död, är
synbarligen det sista af alla hans bref, skrifvet
under den andra fångenskapen i Rom och kort före hans
död. år 67. – Frågan om brefvens äkthet har ifrigt
afhandlats inom det
teologiska lägret. I den äldre kyrkan var bådas kanoniska
anseende obestridt. På grund af sitt pastorala
innehåll kallas dessa bref, jämte brefvet till Titus,
de paulinska »pastoralbrefven». J. P.
Timotheos, Konons son, från Athen, forngrekisk
fältherre, härjade såsom befälhafvare öfver en flotta
af 60 skepp (375 f. Kr.) Lakoniens kust, slog den
spartanska flottan vid Alyzia i Akarnanien, eröfrade
Kerkyra och åvägabragte afslutandet af en fred (374),
hvilken dock blef af ringa varaktighet. Efter att
någon tid hafva varit i persiske konungens tjenst,
återvände han till Athen och afsändes 368 med en
flotta för att understödja den persiske satrapen
Ariobarzanes. Under denna expedition befriade han ön
Samos från persiskt förtryck samt eröfrade åtskilliga
städer vid Hellesponten och på den macedonska
kusten. År 356 förde han tillika med Chares och
Ifikrates befälet öfver den attiska flottan i kriget
mot de upproriske bundsförvanterna, men med anledning
af lidna motgångar blef han anklagad för förräderi
och dömd att bota 100 talenter (354). Han flydde
till Chalkis, der han dog s. å. Cornelius Nepos har
lemnat oss en kort öfversigt af hans lefnadslopp.
A. M. A.
Timotheos, grekisk bildhuggare, var Skopas’
lärjunge och medhjelpare vid smyckandet af Mausoleum
i Halikarnassos (omkr. 350 f. Kr.). Enligt Plinius
utförde han skulpturerna på dess högra sida. Dessutom
mejslade han gudastoder i marmor, bland dem en
Artemis, som längre fram af en romare försågs med
nytt hufvud och stod i Apollotemplet på Palatinen
i Rom, samt en Asklepios i Troizen (Argolis). Som
bronsgjutare utförde han atleter, jägare o. dyl.,
alltså genrebilder, som då började blifva alltmera
vanliga i Grekland. C. R. N.
Timpano, Ital., puka (se d. o.).
Timpel. Se Jern, sp. 1125.
Timrå, socken i Vesternorrlands län, Sköns
tingslag. Areal 9,140 har. 4,598 innev. (1890). Annex
till Skön, Hernösands stift, Medelpads kontrakt.
Timsa-sjön (»krokodilsjön»), en af Sueskanalen
genomdragen sjö i Nedre Egypten, straxt s. om den
högsta ås (El Gisr), som man hade att genomskära
för kanalen. Sjön, omkr. 15 qvkm., har nu en vacker,
ljusblå färg, men var före kanalbyggnaden en damm med
bräckt vatten och igenväxt med säf. På nordvestra
stranden ligger staden Ismailije.
Timur-lenk (»T. den lame»), förvrängdt Tamerlan,
är ett turkiskt tillnamn på Timur (Mong., »jern»),
mongolisk verldsherskare, hvilken föddes 1336 i Kesch
(s. om Samarkand), såsom äldste son af en obetydlig
stamfurste. Kanatet Djagatai, som efter Djagatais död
(1240) varit en ständig stridsplats för rivaliserande
småfurstar, hade omkr. 1360 blifvit eröfradt af
kanen Tuglak i Kasjgar, och af honom insattes
den unge T. till guvernör öfver prov. Mavarannahr
(Transoxanien). Efter åtskilliga strider med sin
suverän och med sin svåger Husein i Balkh gjorde
T. sig vid Huseins död till herre öfver Balkh och
kort derefter öfver största delen af Djagatai (1369).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
