Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tieck. 1. Johann Ludwig T. - Tieck. 2. Christian Friedrich T. - Tiedemann. 1. Dietrich T. - Tiedemann. 2. Friedrich T. - Tiedge, Christoph August - Tieftrunk, Johann Heinrich - Tiel l. Thiel - Tien-tsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
menniskan är gifven ofri i naturmakternas våld,
förklarar frånvaron af manlig hållning hos hans
personer. Improvisationens prägel hvilar öfver
hans lyriska dikter, hvilka ej sällan äro mycket
vårdslösade i formen. I sina sagor röjer han en
sällsam förtrogenhet med naturens lif. T. sattes
af romantikerna högre än hade Göthe och Schiller,
hvilket ej hindrade, att hans arbeten snart nog blefvo
föråldrade. Hans »Sämmtliche schriften» utgåfvos
i 28 bd 1828–54, »Nachgelassene schriften» i 2 bd
1855 och »Ausgewählte werke» i 8 bd 1886–88. Jfr
E. Köpke: »Ludwig T.» (2 bd, 1855). – 2. Christian
Friedrich T., tysk bildhuggare, den föregåendes
broder, f. i Berlin 1776, d. derst. 1851, arbetade
från 1797 någon tid i Schadows atelier, men reste
sedan som kunglig pensionär till Dresden, Wien,
München och Paris, i hvilken stad han stannade i
3 år och sökte sin utbildning hos David. År 1800
erhöll han der pris för en relief, Priamos hos
Achillevs. Efter sin återkomst begaf han sig till
Weimar och utförde för slottet derstädes en del
arbeten, för hvilka han icke vann stor ära. Lyckligare
var han med porträttbyster, som han utförde under
sin vistelse i Rom (1805–08) och på Coppet hos m:me
Stael, som han lärt känna uti Italien. 1810 mottog
han inbjudning af kronprins Ludvig af Bajern att
komma till München, hvarefter han der och i Carrara
på hans uppdrag utförde en mängd byster af berömda
tyskar för Walhalla (Schelling, J. L. Tieck, Jacobi,
Lessing, Erasmus Rotterdamus, Wallenstein, Herder,
Bürger m. fl.), hvarjämte han i Carrara utförde en
marmorstod i kroppsstorlek af Necker. Han återkom
1819 till Berlin, der han följ. år blef professor vid
konstakademien och deltog i utsmyckandet af det nya
»Schauspielhaus» (Apollon och Pegasos på gaflarna
jämte figurrika reliefer i gafvelfälten). Vidare
utförde han för Museum Hästtämjarna, uppe på dess
attika, och i dess förhall Schinkels bildstod
(hans sista verk). Alla hans arbeten visa flitigt
studium och omsorgsfullt utförande, men vittna
derjämte om en viss ansträngning i konceptionen.
1. E. F-t. 2. C. R. N.
Tiedemann [tide-]. 1. Dietrich T., tysk filosof,
f. 1748, d. 1803 såsom professor i Marburg, sökte
i sitt tänkande förmedla Lockes filosofi med den
leibniz-wolfska och var en ganska skarp motståndare
till Kant. T:s bästa arbete är Geist der spekulativen
philosophie (6 bd, 1791–96). – 2. Friedrich T.,
tysk fysiolog och anatom, den föregåendes son,
f. 1781 i Kassel, blef med. doktor i Marburg 1804
och började 1805 sin undervisning såsom professor i
anatomi vid universitetet i Landshut, hvarifrån han
1816 kallades till professor i zoologi och anatomi i
Heidelberg. Han tog 1849 afsked från sitt ämbete och
dog i München d. 22 Jan. 1861. T. var en outtröttlig
forskare och offentliggjorde i en mängd större och
mindre skrifter vigtiga undersökningar inom flere
olika områden af sin vetenskap. I sitt arbete öfver
hjernans anatomi (1816) kastade han ett nytt ljus
öfver hjernans morfologi, och hans 1822–46 utgifna
planschverk Tabulae arteriarum
corporis humani står icke efter något tidigare i
afseende å storslagenhet, fulländning och praktisk
nytta. Sedermera utgaf han en serie nya studier öfver
hjernans byggnad, bland hvilka Das gehirn des negers
(1837) är den betydelsefullaste. Han söker i detta
arbete, förnämligast på grund af exakta forskningar
öfver negerns hjerna och skalle, ådagalägga, att
naturen icke lagt någon oöfverstiglig, principiel
gräns mellan negern och kaukasiern, så att den
senare obetingadt kunde anses såsom den förres
herre. Samtidigt med dessa anatomiska forskningar
egnade han sig i förening med kemisten L. Gmelin
åt studier öfver matsmältningens fysiologi, hvilkas
hufvudresultat framträdde i det grundläggande arbetet
Die verdauung nach versuchen (1826–31). 1830–36 utgaf
T. en stort anlagd lärobok i fysiologi, af hvilken
dock endast tvänne band utkommo. 2. R. T-dt.
Tiedge [tid-], Christoph August, tysk skald, f. 1752
i Altmark, d. 1841 i Dresden, diktade under intryck
från Schiller den filosofiska lärodikten Urania
(1801; 18:de uppl. 1862), hvilken med stor värma
och i en välljudande, högstämd diktion förfäktar
idéerna om Gud, odödlighet, frihet och dygd, från
en rationalistisk utgångspunkt. I flere af sina
visor påminner T. om Gleim och i sina elegier om
Matthisson. Hans framställning urartar ej sällan
än till retorik, än till svärmisk oklarhet. Hans
arbeten utgåfvos i 8 bd 1823–29 (flere uppl.), hans
efterlemnade poem jämte lefnadsteckning 1841 (i 4
bd). – Efter T. är uppkallad en stiftelse i Dresden
för understödjande af skalder och konstnärer.
Tieftrunk [tif-], Johann Heinrich, tysk filosof,
f. 1760 nära Rostock, blef 1792 professor i filosofi
vid universitetet i Halle och dog 1837. Han tillhörde
Kants skola, hvars läror han sökte förmedla med den
kristna dogmatiken, delvis genom den senares omtydning
i den kantska moralfilosofiens anda. L. H. Å.
Tiel l. Thiel [til], stad i nederländska
prov. Gelderland, på högra stranden af
Waal. Omkr. 9,500 innev. T. var under medeltiden en
stor handelsstad och drifver ännu en ganska betydande
handel. God hamn.
Tien-tsin, största handelsstaden i kinesiska
prov. Pe-tsji-li och residens för guvernören i
denna provins, ligger vid föreningen af Peiho och
Wanho, hvilka genom kejsarekanalen äro förenade med
Jang-tse-kiang. Omkr. 950,000 innev. Staden är byggd
på en alluvialslätt, som sträcker sig från bergen
på andra sidan Peking till hafvet, och omgifves
med murar i qvadrat med 1,200 m. sida. Den förmögna
befolkningen bor i förstäderna, men äfven dessas hus
hafva ett tarfligt utseende. Gatorna sakna i allmänhet
stenläggning. Såsom industristad är T. obetydligt,
men det är en stor handelsstad, genom sitt läge i viss
mån Pekings hamn och en centralpunkt för samfärdseln
mellan norra och södra Kina, ehuru stora europeiska
skepp ej kunna gå upp i Peiho, utan måste ankra
vid dess mynning. Det europeiska handelsqvarteret
ligger på norra stranden af Peiho omkr. 3 km. från
den kinesiska staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
