Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tid. 3. Astron. - Tidaholm - Tidan - Tidavad - Tidelag - Tidemand, Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken sistnämnda finnes angifven i våra vanliga
almanacker. För förvandling af stjerntid till soltid
eller omvändt gäller formeln
stjerntid = soltid + solens rektascension,
hvilken senare finnes uträknad i de astronomiska
efemeriderna.
Då hvarje slags tid bestämmes af timvinkeln i
förhållande till ett ställes meridian af den punkt
på himmelen, som normerar den ifrågavarande tiden, så
följer, att alla ställen, som ligga på samma meridian,
i samma ögonblick hafva samma tid, och att ställen,
som ligga på olika meridianer, i samma ögonblick hafva
olika tid. Om tiden för ett visst ställe i ett gifvet
ögonblick är t, och om t0 är den tid, som samtidigt
gäller ett annat ställe, hvars östliga longitud från
det förra är l, så gäller formeln
t0 = t + l.
Sålunda är t. ex. Stockholmstid = Greenwichtid +
1t 12m 14s,2. Denna omständighet ligger till grund
för möjligheten att bestämma longitudsskilnaden
mellan två ställen genom jämförelse af deras
tider för ett och samma ögonblick, hvarvid flere
metoder gifvas för att meddela det ena ställets
tid till det andra, t. ex. per telegraf eller
medelst en öfversänd kronometer o. s. v. – Den
omständigheten att olika meridianer hafva olika
medeltid medför vissa ölägenheter, exempelvis
vid resor eller öfver hufvud vid transaktioner
mellan skilda orter på olika meridianer. Detta är
orsaken, hvarför det blifvit föreslaget, att alla
civiliserade orter på jorden skulle ena sig om en
gemensam s. k. verldstid, d. v. s. tiden för en
viss bestämd meridian, t. ex. Ferros, Greenwichs
eller, såsom man äfven föreslagit, Jerusalems. Ehuru
förslaget vid flere astronomiska kongresser varit
före och synes skänka uppenbara fördelar, har det
dock ännu ej vunnit genklang ens hos astronomerna,
hvartill väl den förnämsta orsaken är att söka hos de
olika nationernas obenägenhet att besluta sig för en
meridian, som icke går igenom deras eget land. En
partiel reform i denna riktning har emellertid
flerestädes blifvit gjord genom införandet af en
gemensam tid för ett helt land eller ett visst
distrikt af detsamma. Sålunda hafva alla orter i
Sverige sedan början af 1879 enl. k. förordning
lagligen gemensam tid, Sveriges borgerliga tid, som
är medeltiden för den meridian, hvilken ligger 12m
vester om Stockholms observatorium. I motsats härtill
kallas medeltiden för hvarje ställe, såsom den ofvan
blifvit definierad, för lokaltid. – Det borgerliga
dygnet anses börja kl. 12 på natten, det astronomiska
medelstidsdygnet deremot vid middag. – Jfr Medelsol,
Medelsoltid. 1.L. H. Å. 2, 3. K. B.
Tidaholm, jernvägsstation inom Ångarps socken,
Skaraborgs län, vid Tidan och södra ändpunkten af den
16 km. långa smalspåriga jernväg (öppnad 1866), som
vid Svensbro förenar sig med Hjo–Stenstorpsbanan. Det
starkt uppblomstrande stationssamhället, som räknar
omkr. 1,500 innev., ligger dels inom Ångarps,
dels inom Baltaks socken, hvarför dess innebyggare
beslutit söka köpingsrättigheter. Bland fabriker
märkas tändsticksfabrik (med 627 arbetare och ett
tillverkningsvärde af 840,000 kr. 1889), tillhörig
aktiebolaget Vulcan, takspånshyfvel, trähyflingsmaskiner
samt mekanisk snickerifabrik, qvarn och två sågar,
tillhöriga Tidaholms bruks intressenter (statsrådet
frih. Fr. von Essen och frih. R. J. von Essen). Vid
T. finnas äfven bankkontor, hotell, Skjutsinrättning,
läkare. Många handlande och handtverkare äro der
bosatta.
Tidan, å i Vestergötland, upprinner ur
Strängseredsjön på omkr. 87 m. höjd nära gränsen mot
Småland. Ån löper till en början med många forsar mot
n., genomflyter sjöarna Jogen och Vålleredsjön, böjer
vid Kylingared åt ö. och s.ö. till den långsträckta
sjön Brängen samt, efter utloppet ur denna, åt
s. till den på gränsen mellan Jönköpings, Elfsborgs
och Skaraborgs län belägna Nässjön (68 m. höjd),
hvilken från s. upptager afloppet för Svansjön. Från
Nässjön flyter T. åt n.ö. och infaller vid Ryfors i
den smala, 23 km. långa sjön Stråken, från hvilken
den vidare fortsätter sitt lopp norrut, med flere
forsar och fall, genom ett mycket brutet skogsland,
hvilket småningom blir jämnare och nedanför Tidaholm
öfvergår till slätt med obetydliga kullar. Under
denna väg upptagas från ö. de parallella åarna
Yan (31 km.) och Lillån (20 km.). Vid Lagerfors,
ej långt från sjön Viken och Göta kanal, ändrar
T. sitt lopp till nordvestligt, hvilket derefter,
oafsedt några krökar, bibehålles ända till utloppet
i Vänern, vid Mariestad. Under detta senare lopp,
med långa sträckor lugn vatten mellan forsarna,
genomflyter T. sjön Östen, som från s. mottager
det betydliga tillflödet Ösan (67 km.). Längre ned
upptages Kräftan, jämväl från s. De många fallen
äro i allmänhet använda för en mängd qvarnar, sågar
och andra industriella anläggningar. Vattendragets
hela längd är 172 km. Flodområdet uppskattas till
2,100 qvkm. A. G.
Tidavad (dial. Tjåfva), socken i Skaraborgs län,
Vadsbo härad, Binnebergs tingslag. Areal 1,371
har. 478 innev. (1890). Annex till Odensåker, Skara
stift, Mariestads kontrakt.
Tidelag, Gammalsv. þyþi lagh (jfr Isl. þýða,
vänlighet, yýðask, hålla sig till någon,
Sv. dial. »ty sig» till någon), jur., otukt med
djur. Straffet för detta brott var i äldre tider i
Sverige, såsom i andra land, dödsstraff. Enligt
missgerningsbalken i 1734 års lag skulle
brottslingen halshuggas och brännas å båle;
äfven djuret skulle dödas och brännas. Nu gällande
strafflag (af 1864) bestraffar tidelag, liksom annan
onaturlig otukt, med straffarbete i högst två år.
J. H-r.
Tidemand [-mann], Adolf, norsk målare, född i Mandal
d. 14 Aug. 1814, studerade 1832–37 vid Köpenhamns
konstakademi och begaf sig derefter till Düsseldorf
för att egna sig åt historiemålning. Efter att 1841
hafva utställt Gustaf Vasa talar till dalkarlarna i
Mora kyrka reste han öfver München till Italien. Det
var emellertid en resa i Norge 1843, som blef
bestämmande för hans konstnärsriktning. De flesta
af sina motiv tog han nämligen allt framgent ur den
norske fjällbondens lif, hvilket han sant och poetiskt
skildrat, utan sentimentalitet och effektsökeri. Efter en tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
