Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thurócz ... - Thymus, anat. Se Bräss - Thynnus. Se Tonfiskslägtet - Thyone, mytol. Se Semele - Thyra (Thyre). Se Tyra - Thyregod, Kirsten Andersen - Thyreoidea. Se Sköldkörteln - Thyrsos - Thys l. Tyssens, Peter - Thysanopoda. Se Noctiluca - Thysanoptera. Se Blåsfotingar - Thysanura. Se Borstsvansar - 1. Thyselius, Karl - 2. Thyselius, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som under namn af timjan odlas i Sveriges
trädgårdar såsom kökskrydda och uthärdar
vintrarna väl. Denna art är utmärkt genom sin
flyktiga olja, timjanolja (aetheroleum Thymi), en
gulaktig, stundom brunaktig olja, som erhålles
genom destillation med vatten och utgöres af
kolvätena cymol, C13H14, och tymen, C10H16,
samt fenolen tymol (thymol), CH3. C6H3
(OH) C3H7. Tymolen (»timjankamfer»), som
kan framställas äfven ur de flyktiga oljorna af
Monarda punctata L. och Ptychotis ajonan DC.,
bildar vackra, färglösa, timjanluktande
kristaller. Den är i hög grad antiseptisk och skulle
helt visst spela en ännu större rol, än den gör,
inom den operativa kirurgien, om den icke vore
så dyr. Timjanolja ingår i det bekanta
linimentet opodeldok.
O. T. S.
Thymus, anat. Se Bräss.
Thynnus. Se Tonfiskslägtet.
Thyone, mytol. Se Semele.
Thyra (Thyre). Se Tyra.
Thyregod, Kirsten Andersen, dansk
skollärare och författare, född d. 12 Nov. 1822 i
byn Thyregod vid Vejle, växte upp i
fattigdom, men fick likväl tillfälle att läsa så
mycket, att han som soldat ådrog sig en viss
uppmärksamhet och hjelptes in vid
skollärareseminariet i Jellinge, der han tog examen 1849,
hvarefter han verkade som skollärare i Jylland
1852–81. Sedan 1867 utgaf han en följd
skildringar ur det jylländska allmogelifvet,
hvilka utmärka sig lika mycket genom trohet i
framställningen som genom allvarlig moralisk
riktning. T:s skrifter äro dels
nutidsskildringar såsom Blandt bönder (8 bd, 1869–71),
Fra herregaard og landsby (2 bd, 1874–75),
Skildringer af det virkelige liv (1875), Fra
afsides egne (2 bd, 1876–77), Godtfolk og
kjæltringer (1880), dels teckningar af flydda tider
såsom Vildtvoxende skikkelser (1882),
Mosgroede minder (2 bd, 1883–84) och Historier og
sagn (2 bd, 1886–87). En samling af T:s
berättelser utgafs 1876–81 på svenska i
»Illustrerade Folkböcker».
E. Ebg.
Thyreoidea. Se Sköldkörteln.
Thyrsos, Grek. (Lat. thyrsus), tyrs, en med
vinranka och murgröna omvirad staf, som bars
af forntidens Bacchusfirande qvinnor (menader,
bacchanter). Öfre änden af denna staf slutade
med en knopp i form af en piniekotte, eller
ock var tyrsen i toppen prydd med en knippa
af murgrönsblad eller af vinlöf. Jfr
Bacchus.
A. M. A.
Thys [tejs] l. Tyssens [te’jssens], Peter,
flamsk målare, f. i Antwerpen 1624, d. derst.
1679, utbildade sig under inflytande af van
Dyck och nämnes som Lukasgillets i Antwerpen
dekan 1660, i hvilken stad han också hade sin
verksamhet och åtnjöt stort anseende. Af hans
kyrkobilder märkas S. Rochus och S. Katarina
(i huvudkyrkan i Dendermonde). I
Antwerpens museum finnas af honom tvänne
mansporträtt, en bild ur S. Franciscus’ lif, Icarus och
Daedalus, en madonna och Kristus
uppenbarande sig för S. Johannes; i Bruxelles ett
qvinnoporträtt och S. Benedictus’ martyrium; i Wiens
kejserliga galleri några mytologiska och
allegoriska framställningar samt ett utmärkt
porträtt af Nederländernas generalståthållare,
ärkehertig Leopold Vilhelm; i Stockholm Achillevs
förklädd till flicka, igenkänd af Odysseus i
konung Lykomedes’ hof (enligt katalogen troligen
från mästarens senare period).
C. R. N.
Thysanopoda. Se Noctiluca.
Thysanoptera. Se Blåsfotingar.
Thysanura. Se Borstsvansar.
1. Thyselius, Karl, prest, föddes i Vintrosa,
Nerike, d. 8 Maj 1767. Hans fader, Per T., f.
1720 i Tysslinge socken, Nerike (deraf slägtnamnet),
dog 1793 som kyrkoherde i Kumla pastorat. T.
blef student i Upsala 1787 och filos. magister 1791
samt utnämndes till förste sqvadronspredikant vid
Lifhusarregementet och hofpredikant 1792. 1794
erhöll han nådigt mandatorial till vinnande
af förslagsrum till Sköllersta konsistoriella
pastorat, såsom det påstås, genom mellanhand af
ståthållaren De Besche, som för sin hjelp fått 1,000
rdr. Mandatorialet återkallades dock straxt genom
excellensen Reuterholm, och T. beklagade sig deröfver
i bref af d. 28 Juni 1794 till denne, begagnande
uttryck, som enligt hans eget erkännande icke
voro valda. Han åtalades i Juli s. å.
inför Svea hofrätt och dömdes till döden, men fick på
grund af k. skrifvelse umgälla sin förbrytelse med
åtta dygns fängelse vid vatten och bröd. T.
tjenstgjorde sedan fortfarande, utnämndes 1795
till kyrkoherde i Särestad af Skara stift, blef
prost 1806 och bevistade 1810–15 riksdagarna, der
han var ledamot af bevillningsutskottet, hvars
betänkande vid 1815 års riksdag han uppsatte.
År 1817 befordrades han till amiralitetssuperintendent
i Karlskrona samt blef teol. doktor 1818 och
pastor primarius i Karlskrona 1819 med pastoralvården
öfver amiralitetsförsamlingen. Han afled derstädes
d. 22 Nov. 1833. – Hans tryckta arbeten utgöras af ett
häfte Skaldeförsök (1790) samt några disputationer
och predikningar. -rn.
2. Thyselius, Per, biskop, filolog, den föregåendes
broder, född i Vintrosa d. 6 Juli 1769, blef student
i Upsala 1787, filos. magister 1791 och docent i
literaturhistoria s. å. på grund af afhandlingen
De meritis literariis Cl. Arrhenii Örnhjelm.
Sedermera befordrad till adjunkt i vitterhet (1796),
väckte T. uppseende genom sitt ypperliga hufvud, sina
grundliga kunskaper och sin färdighet i latin.
Han höll 1799 å universitetets vägnar tal öfver
kronprinsens födelse, förestod såväl professuren
i romersk vältalighet som den skytteanska, men
vann, oaktadt flere ansökningar, ej befordran (1810
erhöll han dock professors titel). Han egnade
sig i stället åt kyrkans tjenst. Efter att 1797
hafva prestvigts, blef han kyrkoherde 1805 i
Österhaninge och 1814 i Örebro, promoverades 1818
till teol. doktor samt utnämndes 1828 till biskop
i Strengnäs. Såsom biskop inlade han betydande
förtjenster om sitt stift, i synnerhet om dess
undervisnings- och pensionsväsende. Han var äfven
varmt intresserad riksdagsman i allt, som rörde kyrka
och undervisning, samt i ovanlig grad välgörande och
faderlig för studerande. T. afled i Strengnäs
d. 5 Sept.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
