Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thuja Tourn., bot., ett slägte af buskar eller medelhöga träd - Thukka bot. Se Thucka bot - Thukydides (Lat. Thucydides). 1. T., Melesias' son - Thukydides. 2. T., Oloros' son - Thulden (Tulden), Theodor (Dirick) van - Thule (Grek. Thoule, enligt några forskare af Forniriskt thual, norr) var hos forntidens greker och romare benämning på den längst i n. liggande delen af Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12–13 m. och af äldre botanister fått namnet »lifsträd»
för sin ständiga grönska. Många vackra varieteter
odlas i parker och trädgårdar. T. orientalis L., från
Kina och Japan, är ömtålig för Sveriges klimat. Andra
arter åter, såsom T. plicata Don., med flere prydliga
afarter, ursprungligen från samma hemland som
T. occidentalis, äro lika härdiga som denna. Se vidare
Bernsten, sp. 345. O. T. S.
Thukka bot. Se Thucka bot.
Thukydides (Lat. Thucydides). 1. T., Melesias’
son, statsman i Athen, var efter Kimons död ledare
för det aristokratiska partiet och såsom sådan
politisk motståndare till Perikles. Han blef dock
slutligen besegrad af denne och landsförvisad genom
folkbeslut medelst ostracism år 443 f. Kr. –
2. T., Oloros’ son, det forna Greklands störste
historieskrifvare, medborgare i Athen, men på
fädernet härstammande från ett traciskt furstehus
och beslägtad med Miltiades och Kimon. Han föddes
471 (eller enligt annan beräkning omkr. 460)
f. Kr. Såsom hans ungdomslärare uppgifvas filosofen
Anaxagoras och talaren Antifon. Då han år 424
såsom befälhafvare för en attisk eskader, hvilken
afsändes till Traciens kust för att skydda Athens
dervarande besittningar mot den spartanske fältherren
Brasidas, utan eget förvållande kommit för sent till
undsättningen af Amfipolis, blef han anklagad för
högförräderi och måste gå i landsflykt, från hvilken
han återkallades först 404. Han skall (senast 396)
hafva funnit döden för mördarehand antingen i Athen
eller, sannolikare, i Skapte Hyle i Tracien, der
han egde gods med värderika guldgrufvor. – De 20
landsflyktsåren lemnade honom ostördt tillfälle att
egna sig åt fullföljandet af sitt lifs stora verk,
skildrandet af det peloponnesiska kriget, hvars
tilldragelser han redan från dess utbrott följt med
sorgfällig uppmärksamhet, emedan han, såsom han sjelf
säger, förmodade, att det skulle blifva af större
betydelse än något föregående. T. är skapare af den
s. k. pragmatiska historieskrifningen, hvilken ur
händelsernas inbördes sammanhang söker förklara deras
utveckling, och han angifver uttryckligen såsom sitt
syftemål att åstadkomma ett verk af varaktigt värde
till efterrättelse för kommande tiders statsmän. Lika
beundransvärd som hans djupsinniga uppfattning af
tidsförhållandena är den samvetsgranhet, hvarmed han
vid materialets hopsamlande och kritiska siktning
gått tillväga. Alla de vigtigare platserna besökte
han sjelf och följde, der det var möjligt, såsom
ögonvittne händelsernas gång. I andra fall var
han angelägen att ur de bästa källor skaffa sig de
tillförlitligaste och fullständigaste uppgifter om
hvad som verkligen tilldragit sig. Med en aldrig
svikande sanningskärlek är han angelägen att göra
rättvisa mot alla och låta allt få framträda i sin
rätta belysning. De tal, hvilka han enligt de forntida
historieskrifvarnas sed i stort antal inflätat i
berättelsen, göra icke anspråk på att ordagrant
återgifva det i verkligheten sagda, men de skildra
på ett mästerligt sätt såväl de talandes karakterer
som de till grund för handlingarna
liggande motiven. Framställningssättet är enkelt,
värdigt, fjärran från allt retoriskt prål och i
hög grad objektivt. Stilen är en fulländad typ af
äldre attisk prosa, kraftig, kärnfull, ursprunglig,
men sträf och sammanträngd och till följd deraf icke
synnerligen lättläst. Den kronologiska indelningen
är gjord efter de särskilda krigsårens somrar och
vintrar, hvarigenom den likasom smyger sig händelserna
i spåren. Arbetets indelning i åtta böcker härrör från
den alexandrinska tiden. De fyra första böckerna
tillika med de 24 första kapitlen af den femte
skildra, efter en inledande återblick på Greklands
äldre förhållanden, de 10 första krigsåren, till den
s. k. »Nikias fred» (421 f. Kr.). Den återstående
delen af arbetet beskrifver det å nyo utbrutna krigets
händelser till 411. Der afbröts berättelsen till
följd af författarens död. Bland nyare upplagor af
T:s historieverk äro i främsta rummet att nämna de af
Poppo, Krüger, Böhme, Classen och Stahl utgifna. En
svensk öfvers., »Peloponnesiska krigets historia»,
utgafs 1831–33 af J. O. Höijer. A. M. A.
Thulden (Tulden), Theodor (Dirick) van, flamsk målare,
f. i Herzogenbusch 1606, d. derst. 1676, var först
lärjunge af en obekant mästare, Abraham Blyenberch,
innan han kom till Rubens, hos hvilken han studerade
en tid. Han blef mästare i Antwerpens målaregille
1627 och uppehöll sig 1632 i Paris, der han målade
kyrkotaflor, numera kända endast genom hans egna
raderingar. År 1633 var han åter i Antwerpen, der
han 1635 gifte sig med H. van Balens dotter. Ännu
en gång besökte han Paris, 1647, der han utförde
nya kyrkotaflor, bl. a. Treenigheten (nu i Grenobles
museum). 1648 kallades han till Haag, der han bidrog
till smyckandet af lustslottet ’t Huis ten Bosch, i
hvars Oraniensal han utförde flere målningar (främst
bland dem Vapensmidande cykloper), efter hvilkas
fullbordande han slog sig ned i sin födelsestad för
återstoden af sitt lif. Af öfriga arbeten nämnas en
storartad bild, Den helige Hadrianus lider martyrdöden
(i Michaeli-kyrkan i Gent), Den uppståndne frälsaren
uppenbarar sig för Maria (nu i Louvre),
Purpursnäckans upptäckande (i Madrid), Aeneas och Dido
(i Hannover), Fredens återvändande (1655, i Wien),
Maria inför Kristus (1660, i Köpenhamn) m. fl.,
alla signerade. Af icke namntecknade bilder, som
tillerkännas honom, må nämnas Galateas triumf (i
Berlin) och Landtligt bröllop (i Bruxelles). T. hade
äfven namn som raderare. Så utförde han Amazonslaget
efter Rubens, 58 Odyssébilder efter Primaticcio och
Nicolò dell’ Abate i Fontainebleau samt många blad
efter egna arbeten. C. R. N.
Thule (Grek. Thoule, enligt några forskare af
Forniriskt thual, norr) var hos forntidens greker
och romare benämning på den längst i n. liggande
delen af Europa. Namnet förekommer första gången i
den beskrifning, som greken Pytheas från Massalia
(Marseille) i 4:de årh. f. Kr. gjorde öfver sin färd
till Britannien, och af hvilken fragment finnas
införda i forntida författares arbeten. Enligt de
underrättelser Pytheas inhemtade i Britannien var T. ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
