Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thibaut ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besjöng den heliga jungfrun och drog ut i ett korståg
(1239). En smakfull och ledig form är utmärkande för
hans dikter, hvilka mestadels äro hållna i den lätta
erotikens ton. T. var en förmedlare mellan södra och
norra Frankrikes vitterhet. Hans Chansons utgåfvos i
2 bd 1742 (senaste uppl. 1851). Jfr Delbarre: »Vie
de T.» (1850).
Thibaut [-bå], Anton Friedrich Justus, tysk rättslärd,
född i Hameln 1774, blef professor 1799 i Kiel, 1802
i Jena och 1805 i Heidelberg, der han afled 1840. Han
var en representant för den filosofiska skolan inom
juridiken i motsats till en Hugo och en Savigny,
som hyllade den historiska metoden. Hans förnämsta
arbete är Das system des pandektenrechts (2 bd,
1803; 9:de uppl., ombesörjd af A. von Buchholtz,
1846). I en gemensam lag såg T. grundvalen för
Tysklands enhet och framhöll sin åsigt i Über die
notwendigkeit eines allgemeinen bürgerlichen
rechts fur Deutschland (1814; ny uppl. 1840). Såsom
fin musikkännare visade han sig uti Über reinheit
der tonkunst (1825; 6:te uppl. 1884).
Thibron (Thimbron), spartansk härförare, hvilken
år 399 f. Kr. sändes till Mindre Asien med en
krigshär för att bistå de asiatiske grekerna
i deras fientligheter med perserna. För sådant
ändamål förstärkte han sina stridskrafter genom att
i sin sold taga de under Xenofons ledning stående
6,000 greker, hvilka utgjorde återstoden af Cyrus’
grekiska legohär. Han kunde dock endast föga
uträtta mot Tissafernes och aflöstes inom kort af
Derkyllidas. Några år senare (392 f. Kr.) stupade han
under ett från Efesos företaget fälttåg mot den med
athenarna förbundne persiske befälhafvaren Struthas.
A. M. A.
Thiel. Se Tiel.
Thièle [tiäl], T. Zihl, biflod fr. v. till Aar, har
sin källa i den lilla sjön Lac des Rousses i franska
depart. Jura och flyter under namnet Orbe genom en
af Juras längddalar in i schweiziska kantonen Pays de
Vaud, der den bildar sjöarna Joux och Brenet. Efter
ett underjordiskt lopp af omkr. 3 km. uppträder den
åter n. om sistnämnda sjö under namnet Source de
l’Orbe (224 m. lägre än sjön), flyter i nordöstlig
riktning förbi staden Orbe, upptager fr. h. Talent,
antager namnet Thièle samt faller vid Yverdon
ut i södra änden af Neufchâtelsjön, som den vid
sjöns nordöstra ände åter lemnar för att genom en
kärrtrakt flyta till Biel-(Bienne-)sjön. Vid Nidau
lemnar T. denna sjö och faller 11 km. längre ned ut
i Aar. Från Lac des Rousses (1,075 m.) till Bielsjön
(434 m.) är flodens längd 107 m. Endast sjöarna samt
de för större aflopps vinnande kanaliserade delarna
af T. nedanför Neufchâtelsjön äro segelbara.
Thiele [tile]. 1. Johann Alexander T., tysk målare,
f. 1685, d. 1752 i Dresden, var den förste tyske
målsmannen för det under 1700-talet såsom en underart
af landskapsgenren öfvade prospektmåleriet, hvars
hufvudrepresentanter voro i Nederländerna van
Wittel (Vanvitelli), i Italien de båda Canaletto,
i Frankrike Joseph Vernet. T:s prospekter äro naturtrogna och
derjämte utmärkta af landskaplig fägring, men något
breda i föredraget och tunga i färgen. Han målade
hufvudsakligen utsigter från Sachsen, Thüringen och
Mecklenburg på uppdrag af furstliga gynnare. Hans
arbeten finnas i Gotha och Weimar samt i synnerhet i
Dresdens residens och i Schwerin, hvars museum eger
22 landskapsstycken af hans hand. – 2. Julius Arthur
T., tysk målare, f. 1841 i Dresden, sysselsatte sig
först med stilleben, men öfvergick sedan till landskap
med jagtstaffage. Han var en tid lärjunge af Ludwig
Richter samt studerade i München och Düsseldorf. Af
hans arbeten nämnas högdjur i höst och i vinter samt
albumbilder och landskap med jagt från Rügen. Han
prisas för originel, poetisk uppfattning och god
teknik, C. R. N.
Thiele [tile]. 1. Just Mathias T.,
dansk vetenskapsman och skald, född d. 13 Dec. 1795
i Köpenhamn, blef student 1816 och hade redan förut
vunnit J. Baggesens erkännande för sitt poetiska
försök att tyda dennes framställda gåta »Det evige
sindbillede». Efter ett par romantiska skådespel,
hvilka gjorde föga lycka, utgaf han en särdeles
förtjenstfull samling af Danske folkesagn (2 bd, 1818–23;
2:dra uppl. 1843), hvartill senare kom ett 3:dje band,
Den danske almues overtroiske meningar (1860). T. var
1820–35 sekreterare vid k. biblioteket och blef 1825
sekreterare vid konstakademien samt 1835 inspektör
och 1861 direktör öfver kopparsticksamlingen,
hvars historia han 1835 offentliggjorde, på tyska,
tillsammans med von Rumohr. År 1838 utnämndes han
till bibliotekarie hos prins Kristian (K. VIII)
och 1839 till »k. handbibliotekarie». T. utgaf
det rikt illustrerade verket Thorvaldsen og
hans værker (4 bd, 1831–50: ny uppl. med 205
kopparstick, 1842–57, äfven på tyska) och skref
sedan Thorvaldsens biographie (4 bd, 1851–56; tysk
öfvers. i 3 bd 1852–50; engelsk öfvers. 1865). År
1848 utkom hans Vragstykker af et digterskib, som
bl. a. innehöll vackra lyriska dikter och ett par
dramatiska arbeten, men derefter tog han åter sina
ämnen från folksägnerna och utgaf skådespelen Thyre
Bolöxe og herremanden (1857) och Claus Rigmands skat
(1859). Dessa följdes af ett band Romantiske dramer
(1860) och Tre folkesagns-dramer (1864). T. skref
äfven konstakademiens äldsta historia: Kunstakademiet
og hest-statuenpaa Amalienborg (1860), och lemnade i
Erindringer fra Bakkehuset (1869) samt i Af mit livs
aarböger 1790–1826 (1873) intressanta bidrag till
literaturhistorien. Han afled d. 9 Nov. 1874. –
2. Thorvald Nikolaj T., dansk matematiker, den
föregåendes son, född i Köpenhamn d. 24 Dec. 1838,
blef 1856 student, 1860 magister i astronomi
och 1867 filos. doktor. 1875 utnämndes han till
professor i astronomi vid Köpenhamns universitet,
och han är tillika, sedan 1872, direktör för
ett lifförsäkringsbolag. T. har skrifvit flere
originella och djupsinniga afhandlingar rörande
dels sannolikhetsräkningen, dels de matematiska
grundprinciperna (Om tallet, talarterne og de
tallignende bestemmelser, 1886) samt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
