Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka man förr ansett vara skattkammare. De hafva
formen af en bikupa, till hvilken en gång leder in
utifrån, och som står i förbindelse med en fyrkantig
sidokammare. Taket är bildadt genom stenskiftens
öfverkragning (se Tholos); rummet är helt och
hållet eller delvis beläget under jorden. En räcka
af verkliga skattehus fanns inom tempelområdet vid
Olympia, längs bergshöjdens södra sluttning. Flere
af dessa voro äfven i arkitektoniskt hänseende af
intresse, t. ex. geloernas (uppbyggdt 575 f. Kr.) och
megaréernas. – Det latinska ordet thesaurus nyttjas
äfven såsom titel på stora och lärda samlingsverk,
i synnerhet inom språkforskningens och fornkunskapens
områden, t. ex. Stephanus’ »Th. linguae graecae»
(1572), Gronovius’ »Th. antiquitatum graecarum»
(1697–1702), Graevius’ »Th. antiquitatum romanarum»
(1694–1703) och Gesenius’ »Th. linguae hebraicae et
chaldaicae» (1829–42).
Thesevs (Lat. Theseus), en af den grekiska fornsagans
ädlaste hjeltegestalter, var son af konung Aigevs
i Athen (eller af Poseidon, för hvilken Aigevs väl
egentligen blott är en annan benämning) och Aithra,
en dotter af konung Pitthevs i Troizen. Hos honom
uppfostrades T. Såsom yngling begaf han sig sedan
till Athen för att uppsöka sin fader, hvarvid han
under färden dräpte flere grymma resar, som gjorde
vägen osäker. I Athen var han nära att förgiftas
på sin styfmoder Medeias anstiftan, men räddades,
då hans fader igenkände honom på hans svärd och
sandaler, hvilka en gång tillhört Aigevs och af
Aithra gifvits åt sonen såsom igenkänningstecken. I
Athen fick T. tillfälle till nya hjeltebragder
genom att kufva sin farbroder Pallas’ upproriska
söner och fånga den vilda marathonska tjuren. Då
den skändliga offergärden af 7 attiska ynglingar
och lika många jungfrur å nyo skulle afgå till
Kreta, inskeppade T. sig med de utsedda offren och
räddade dessa genom att döda Minotauros med biträde
af Ariadne, Minos’ dotter, hvars kärlek han vunnit
(se Ariadne, Minos och Minotauros). Efter återkomsten
till Athen öfvertog han regeringen efter sin fader,
hvilken, misströstande om sonens återkomst, hade
beröfvat sig lifvet. Sitt fädernesland var han
till gagn genom fredliga värf ej mindre än genom
hjeltebragder. Bland annat tillskref man honom den
s. k. synoikismen, eller sammanförandet af Attikas
förut skilda landskommuner till en statsenhet, med
Athen såsom gemensam hufvudstad. Amazonernas infall
i Attika tillbakaslogs efter hård strid af T., som
derefter förmälde sig med deras drottning, Antiope,
och med henne fick sonen Hippolytos. Äfven säges
han hafva deltagit i den kalydonska jagten och
i argonavternas härfärd. Sin vän och vapenbroder
Peirithoos bistod han i striden mot centaurerna och
nedsteg med honom till underjorden för att bortröfva
Persefone. Der blefvo de dock båda qvarhållna, tills
T. befriades af Herakles. Vid återkomsten till Athen
fann T. allt förändradt. Tronen var tagen i besittning
af Menesthevs, och han sjelf hade blifvit en främling
bland sitt folk. I
grämelsen deröfver begaf han sig till ön Skyros,
der han försåtligt dödades af konung Lykomedes. Hans
son Demofon återfick konungavärdigheten, och af
följande tiders athenare vördades T. såsom landsheros
och grundläggare af Athens statsskick. På oraklets
bud förde Kimon (468 f. Kr.) hans ben från Skyros
till Athen och uppförde derstädes åt honom ett
praktfullt tempel. Ända till midten af 1800-talet
var man fullt öfvertygad om detta tempels identitet
med ett i nordvestra delen af Athen ännu befintligt
doriskt tempel, hvilket under medeltiden tjenat såsom
en åt den helige Georg helgad kyrka och nu användes
till museum. Detta vackra tempel, hvilket utgör en
af Athens bäst bibehållna och mest i ögonen fallande
fornlemningar, bär ännu namnet Theseion. Angående
dess verkliga bestämmelse hafva dock flere olika
förslagsmeningar blifvit framställda. – Thesevssagan,
hvilken är en den joniska stammens tillhörighet, visar
en anmärkningsvärd likhet med sagorna om Herakles,
hvilket redan i forntiden gaf anledning att beteckna
T. såsom »en annan Herakles». Äfven den bildande
konsten brukade utrusta T. med de för Herakles
utmärkande attributen: lejonhud och klubba, men äfven
med en kort mantel (chlamys) och en bredskyggig hatt
af det slag, som de attiske efeberna brukade bära.
A. M. A.
Thesis. Se Arsis och Cesur.
Thesium L., bot., ett slägte med omkr. 20 europeiska
arter, af hvilka blott en, T. alpinum L.,
spindelört (se d. o.), förekommer i Sverige, dock
sällsynt. Hithörande växter äro parasiter å andra
växters rötter.
Thesleff (Thessleff) Alexander Amatus, finsk militär,
ämbetsman, född d. 16 Nov. 1778 i Viborg, tillhörde
en slägt, hvaraf en medlem, Johan T., adlades med
namnet Stiernstedt (se d. o.). T. inträdde tidigt i
rysk krigstjenst och vann under 1808–09 års finska
krig, uti hvars förnämsta bataljer han deltog,
grad af major vid generalstaben. Sedermera tog han
verksamt del i krigen mot Napoleon 1812–14, hvarunder
han befordrades, 1813, till generalmajor. Han
förordnades 1819 till chef för den till Finland
förlagda ryska infanteridivisionen samt utnämndes
1826 till generallöjtnant och 1841 till general af
infanteriet. Vid sidan af sin militära verksamhet
handhade han flere vigtiga administrativa värf. Han
var 1828–30 och 1832–47 tillf, vicekansler vid
universitetet i Helsingfors och 1833–47 adjoint hos
generalguvernören, med åliggande bl. a. att föra ordet
i senaten. Under loppet af åren 1832–46 tjenstgjorde
han tidtals, under furst Mensjikovs frånvaro, såsom
t. f. generalguvernör. T. var en välvillig och
samvetsgrann man; i Finlands förhållanden ingrep
han icke på något afgörande sätt. Död i Viborg
d. 15 Nov. 1847. Han hade 1812 erhållit finsk adlig
värdighet. M. G. S.
Thespiai (Lat. Thespiae), forngrekisk stad i Beotien,
vid foten af berget Helikon, berömd i synnerhet
såsom en hufvudort för sånggudinnornas och Eros’
dyrkan. Sistnämnde gud egde der ett tempel med en af
Praxiteles utförd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
