Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Theca ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och tillika största af dessa höjder, hvilken bar
namnet Kadmeia och, sedan staden utvidgat
sig äfven till de närliggande kullarna och det dem
omgifvande låglandet, bildade dess starkt befästa
borg. På östra och vestra sidan begränsades staden
af de två små floderna Ismenos och Dirke. Nära den
senare fanns en helig källa af samma namn, berömd
för sitt klara och rikliga vatten. Till T:s äldsta
tid ansluta sig sagorna om Kadmos och Harmonia, om
Herakles och Dionysos, om Laios och hans son Oidipus
och om den ödesdigra fiendskapen mellan dennes söner
Eteokles och Polyneikes, hvilken framkallade så väl
Antigones tragiska slut som »de sju furstarnas»
härnadståg mot T. och stadens slutliga förstöring
genom deras ättlingar, de s. k. epigonerna. Har en
sådan förstöring verkligen egt rum, synes staden
dock snart å nyo hafva blifvit uppbyggd, och det
i förstoradt skick, sannolikt af de från Tessalien
invandrade beoterna. Under historisk tid berättas den
hafva haft det betydliga omfånget af 43 stadier (öfver
8 km.) eller med förstäderna 70 stadier (13 km.). Dess
ringmur egde sju portar, med anledning hvaraf T. hos
skalderna betecknas såsom »sjuportsstaden». T. var
den förnämsta staden i Beotien och intog på grund
häraf den ledande ställningen inom de beotiska
städernas förbund, men stod ofta i ett spändt
förhållande till dessa städer, emedan det sträfvade
att lägga dem under sitt välde. Styrelsesättet i
T. var strängt oligarkiskt, och ur detta förhållande
torde man åtminstone till en del kunna förklara
den brist på patriotism, som den thebanska staten
ådagalade under grekernas samfällda försvarskrig
mot perserna. De herskande ätterna försmådde icke
att genom underkastelse under storkonungen söka
trygga sin maktställning, och i slaget vid Plataiai
(479 f. Kr.) kämpade thebanerna på persernas sida
mot sina hellenska stamförvanter. Under det följande
århundradet bestämdes T:s utrikespolitik af de sällan
hvilande fientligheterna mot grannstaten Athen och den
dermed följande anslutningen till Sparta. Ett omslag
vållades af spartanernas efter Athens besegrande
alltmera framträdande öfvermod, hvilket slutligen
nådde sin spets, då den spartanske fältherren Foibidas
(382 f. Kr.) trolöst öfverrumplade och besatte borgen
Kadmeia. Under de krig, hvilka häraf föranleddes,
höjde T. sig, hufvudsakligen genom Epaminondas’
(se denne) snillrika ledning, till en icke anad
storhet och blef för en kort tid den ledande
staten i Grekland. Olycksdigert for T. likasom
för hela Grekland blef det s. k. »heliga kriget»
mot Fokis (357–346 f. Kr.), i hvilket thebanerna
och deras bundsförvanter till sin hjelp kallade
konung Filip i Macedonien, som derigenom fick ett
efterlängtadt tillfälle att inblanda sig i Greklands
inre angelägenheter. För sent sökte de i förbund med
athenarna att godtgöra det begångna felsteget, men
blefvo af Filip slagna vid Chaironeia (338 f. Kr.) och
måste mottaga en macedonsk besättning. Då de efter
Filips död försökte afskudda det främmande oket,
blef staden af Alexander eröfrad och i grund
förstörd (335 f. Kr.), hvarvid endast templen och det
hus, som en gång bebotts af skalden Pindaros,
skonades. Tjugo år senare återuppbyggdes den
genom Kassanders försorg, men återvann aldrig sitt
forna välstånd. – Det nuvarande T., i nomarkien
Attika-Beotien, är en obetydlig stad med 3,500
inner. (1879). Biskopssäte. Af fornlemningar finnes
föga mer än några spillror af fästningsmurar att
skåda. – Ett annat T. låg i södra Tessalien, inom
landskapet Fthiotis. Det eröfrades 217 f. Kr. af
Filip III och erhöll af honom namnet Filippupolis
(Filips stad). A. M. A.
Theca, paleont., utdödt slägte af vingfotingarna,
pteropoderna. Skalet är långsträckt, koniskt, försedt
med lock. Theca (som äfven kallas Pugiunculus)
är en bland de först uppträdande djurformerna
och förekommer talrikt i de äldsta, sällsynt i
de yngre paleozoiska systemen. Jfr Conularia.
B. L-n.
Thedénius, Knut Fredrik, botaniker, född i
Skogs-Tibble socken, Upsala län, d. 12 Nov. 1814,
blef i gosseåldern apotekselev i Gefle. Hans
anlag och nit för naturvetenskapliga studier
uppmärksammades der af botanikern K. J. Hartman,
hvilken satte honom i tillfälle att 1836 göra
en forskningsresa till Dalarna, Herjedalen och
Norge. T., som 1840 aflade apotekareexamen, inköpte
1843 apoteket »Korpen» i Stockholm och utsågs
s. å. till apotekaresocietetens sekreterare samt
examinator vid provisors- och apotekareexamen. Han
var 1839–46 lärare i naturhistoria vid Hillska skolan
å Barnängen, blef 1844 extra och 1852 ord. lärare
vid Stockholms gymnasium samt 1859, sedan han året
förut sålt sitt apotek, lektor i naturvetenskap vid
nämnda gymnasium (sedermera Norra latinläroverket),
vid hvilken befattning han qvarstod till 1886. Han
var därjämte 1840–70 lärare i naturalhistoria vid de
flesta högre privata läroverk i Stockholm, tidtals
ock vid andra läroanstalter. T:s författareskap har
varit af stort gagn för främjande af det botaniska
studiet i Sverige. Bland hans arbeten märkas
Bidrag till kännedomen om Najas marina (1838),
Anmärkningar om Herjedalens vegetation (1839),
Stockholmstraktens phanerogamer och ormbunkar
(1850), en rikt illustrerad Svensk skol-botanik
(1851–53; ny uppl. 1861), Botaniska exkursioner i
Stockholmstrakten (1859, med bihang) och Flora öfver
Uplands och Södermanlands fanerogamer och bräkenartade
växter (1871), förutom uppsatser i botaniska
och entomologiska tidskrifter. T. var 1840–43
Svenska trädgårdsföreningens protokollsförare och
växtbestämmare samt författade föreningens årsskrifter
för dessa år. Han utgaf »Botaniska notiser» för åren
1852–56. Ett växtslägte (Thedenia), några växtarter
och trå insektarter äro uppkallade efter honom.
Thedinghausen, ett hertigdömet Braunschweig tillhörigt
amt, ligger, helt och hållet omgifvet af preussiska
prov. Hannover, på venstra stranden af Weser
omkring dess biflod Eyter omkr, 20 km. s.ö. om
staden Bremen. 4,379 inner. (1880). Amtet tillföll
i westfaliska freden (1648) Sverige, men afträddes
i freden i Celle (1679) till huset Lüneburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
