Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teodolit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna sin fria vilja, alldenstund hela denna verld
faller nedom det område, som af Gud till sin särskilda
form bestämmes. L. H. Å.
Teodolit (af okänd härledning), fys., ett
vinkelmätningsinstrument, som hufvudsakligen
består af en med hårkors försedd tub, hvilken
kan vridas såväl i sitt vertikala plan omkring en
horisontal axel som kring en vertikal axel. Tubens
lutning mot horisonten afläses på en vertikal,
graderad cirkelring; den vinkel, hvari den vrides i
horisontalplanet, afläses på en horisontal dylik. Jfr
Geodesi, Magnetisk teodolit och Universalinstrument.
Teodor (Theodoros), grekisk konstnär. Se
Rhoikos.
Teodor (Theodoros), grekisk filosof af
den cyrenaiska skolan (se denna) och slägting
till Aristippos d. y., lefde i slutet af 300-talet
f. Kr. Han blef i Athen anklagad för ateism (deraf
hans tillnamn, Atheos), men räddades och uppehöll
sig sedan en tid hos Ptolemaios. T. utvecklade
Aristippos’ läror företrädesvis i tvänne afseenden,
först och främst så, att han utförde dem i
afgjordt och uppenbart osedlig riktning. Mord,
tempelrån och äktenskapsbrott äro tillåtna, blott
de ske i tysthet. Vänskap och fosterlandskärlek
sakna all betydelse, ja måste betraktas som rena
dårskaper. Dåren kan ej hysa vänskap, och den
vise behöfver den icke. Det andra afseendet,
hvari han modifierat Aristippos’ läror, är,
att då den förre såg det goda i den enskilda,
företrädesvis kroppsligt fattade njutningen,
blef det för T. en öfver hela lifvet utbredd
sinnesglädje (chara), hvars motsats, sorgen (lype),
just skulle vara det onda. Konseqvenserna af
T:s läror utdrogos af Hegesias (se Hegesias 1).
L. H. Å.
Teodor den helige var enligt legenden en romersk
soldat (född i Syrien), som 307 bekände sig till
kristendomen och i sitt nit tände eld på ett
Cybele-tempel, men derför dömdes till tortyr och
bål. Hans dag är d. 9 Nov.
Teodor (Lat. Theodorus, Grek. Theodoros, af theos
gud, och doron, gåfva). Tvänne påfvar hafva burit
detta namn. T. I, 642–649, Johannes IV:s efterträdare,
bekämpade i likhet med denne ifrigt monoteleterna. –
T. II, som innehade den pafliga stolen endast 20
dagar år 897, gjorde sig mest bekant genom den gärd
af rättvisa han egnade en af sina företrädare, påfven
Formosus, hvars lik påfven Stefan VII låtit uppgräfva
och skändligt behandlat. J. H. B.
Teodor (Theodoros), kejsare i Bysans och Nicsea. Se
Laskaris.
Teodor (Theodoros), kejsare i Abessinien (se d. o.).
Teodor I, konung på Corsica. Se Neuhof.
Teodora (Theodora), östromerska kejsarinnor. 1. T.,
Justinianus’ gemål, född omkr. 500, var den yngsta
dottern till cyprioten Akakios, en björn väktare
vid hippodromen i Konstantinopel, som dog ifrån sina
tre döttrar, då de ännu voro helt små. Den äldsta af
dem blef dansös. T. följde henne ofta till teatern
och uppträdde snart sjelf i pantomimer. Hon blef
publikens förklarade gunstling till följd af sin
skönhet och såg bland sina beundrare
guvernören öfver det afrikanska Pentapolis. Hon följde
honom till hans provins, men blef snart öfvergifven
och återvände full af blygsel och ånger till
Konstantinopel, der hon i ärbarhet försörjde sig
af sina händers arbete. Då lärde Justinianus känna
T., blef dödligt förälskad i henne och förmådde
sin morbroder kejsar Justinus att utfärda en lag,
som gjorde det möjligt för honom att få gifta sig
med henne, och 524 blef T. Justinianus’ gemål. Då
han ett par år derefter besteg tronen, delade han
sin makt med henne, och alla regeringshandlingar
utfärdades i bägges namn. T. beherskade sin gemål
icke blott genom sin bländande fägring, utan äfven
genom sitt manliga mod, sin orubbliga trohet och en
förvånansvärd klokhet. Särskildt under det förfärliga
Nika-upproret (532), då Justinianus stod i begrepp
att öfvergifva sin hufvudstad, lade hon sitt mod i
dagen. Med orden »purpurn är den bästa svepningen»
slutade hon sin förklaring att hon ämnade blifva
qvar i Konstantinopel, och Justinianus stannade –
såsom segrare. T. afled 548. I sitt äktenskap hade
hon haft en dotter, som dog i späd ålder. Grekiska
kyrkan firar årligen, d. 15 Nov., T:s och Justinianus’
minne. T. är ämnet för en dramatisk dikt (1884) af
Kleon Rangabes och en dram (1885) af V. Sardou. –
2. T., kejsar Theofilos’ gemål, öfvertog efter hans
död, 842, rikets styrelse under sin son Mikael III:s
minderårighet. Hon är historiskt märkvärdig derför att
under hennes regering bildstriden inom grekiska kyrkan
fick ett slut (se Bilddyrkan, sp. 513). Hon dog 856.
Teodora (Theodora), tvänne vackra och
inflytelserika, men sedeslösa qvinnor i Rom
under förra hälften af 900-talet. Teodora d. ä.,
»senatorskan», gift med senatorn Theophylactes, en
tid Roms mäktigaste man, skall hafva varit älskarinna
åt påfven Johannes X (914–928), som genom hennes
inflytande besteg påfvestolen. Hon hade två döttrar,
Marozia (se denna), gift med Alberik (I) och moder
till Alberik (II), som 932–954 var Roms herre,
och Teodora d. y., som var moder till den mäktige
patriciern Giovanni Crescenzio (985–998).
Teodor från Cyrene (Theodoros), grekisk matematiker,
omkr. 400 f. Kr., tillhörde den pythagoreiska skolan,
hvars förut hemlighållna matematiska teorier han
skall hafva bekantgjort för allmänheten. Han var
Platons lärare i matematik och är den förste, om
hvilken man vet,
att han uppvisat storheterna [rot]3, [rot]5, ..., [rot]17
såsom irrationella. Dock är det antagligt, att T. ej
sjelf upptäckt detta sakförhållande. G. E.
Teodor från Mopsvestia (Theodoros), grekisk kyrkolärare,
f. omkr. 350 i Antiochia, Syrien, blef först presbyter
i sin födelsestad och 393 biskop i Mopsvestia
i Cilicien. Han var en af hufvudmännen för den
s. k. antiochenska skolan (se d. o.). Såsom exeget
egde T. stort anseende, framförallt inom den syriska
kyrkan, som gifvit honom tillnamnet »uttolkaren». Hans
många och utförliga kommentarier till den Hel. skrift
hafva till största delen gått förlorade. Endast hans
utläggning af de mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
