Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tavel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Taylor [telör], Brook, engelsk matematiker,
f. 1685, egnade sig till en början icke endast åt
matematiken, utan äfven åt musiken, målarekonsten och
skönliteraturen. Han blef juris doktor i Cambridge
1714 och s. å. sekreterare för Royal society,
men måste redan 1718 för sjuklighet lemna denna
befattning och lefde sedan som privatman. Han dog i
London 1731. T. var en af sin tids mest framstående
matematici och deltog ifrigt i de lärda strider,
som under början af 1700-talet utkämpades mellan
den engelska och den tyska skolan inom den högre
analysen. Hans förnämsta arbete är Methodus
incrementorum directa et inversa (1715;
ny titeluppl. 1717; omtryckt 1862), hvilket
innehåller en framställning af differential-
och differens- samt integralkalkylen äfvensom
tillämpning häraf på åtskilliga geometriska och
mekaniska frågor, särskildt beträffande vibrerande
strängars rörelse och ljusstrålens väg genom ett
olikartad t medium. Detta arbete, i hvilket bl. a. det
s. k. Taylors teorem (se d. o.) förekommer, vittnar
om stort skarpsinne och matematisk begåfning,
men på grund af det ytterst svårfattliga och
knapphändiga framställningssättet lyckades det
icke tillvinna sig någon större läsarekrets. För
öfrigt författade T. flere afhandlingar i
»Philosophical transactions» af matematiskt,
mekaniskt och fysiskt innehåll samt ett par arbeten
i perspektivläran. I handskrift efterlemnade han
åtskilliga filosofiska och teologiska afhandlingar,
af hvilka Contemplatio philosophica utgafs 1793.
G. E.
Taylor [telör], Zachary, president i Nord-Amerikas
Förenta stater, född d. 24 Sept. 1784 i Orange county
(Virginia), biträdde till sitt 24:de år fadern,
en f. d. öfverste, i skötseln af hans plantage
i Kentucky, hvarefter han blef löjtnant vid ett
infanteriregemente. 1812 försvarade han såsom
kapten så käckt Fort Harrison mot indianerna,
att han s. å. utnämndes till major, och äfven
under den följande tiden tumlade han om med
rödskinnen. Särskildt må nämnas den afgörande
seger han, då öfverste, vann öfver seminolerna vid
Okechobee (Dec. 1837). 1840 fick han befälet öfver
armén i sydvestra delen af Unionen. Vid fredsbrottet
med Mejico 1846 ryckte han med sin kår öfver Rio
Grande, segrade vid Palo Alto och Resaca de la
Palma samt intog Matamoras (allt i Maj s. å.). I
Sept. 1846 tvang han Monterey att gifva sig och vann
trots sin underlägsna styrka d. 21 Febr. 1847 en hela
kriget afgörande seger öfver diktatorn Santa Aña
vid Buena Vista. Dessa framgångar gjorde T. till
unionens populäraste man. 1846 hade han utnämnts
till generalmajor. Whigkonventet i Filadelfia
uppsatte honom i Juni 1848 såsom sin kandidat till
presidentplatsen, och i Nov. s. å. valdes han till
republikens president med 163 röster (127 tillföllo
hans medtänare Cass). Den 4 Mars 1849 tillträdde
han sitt ämbete, men afled redan d. 9 Jnli 1850. –
Hans son Richard blef general i de konfedererades
armé, och en hans dotter blef gift med Jefferson
Davis.
Taylor [telör], Isidore Severin Justin, baron,
fransk konstvän och reseskildrare, f. i Bruxelles
1789, son till en fransman af engelsk
härstamning, egnade sig tidigt åt literaturen och
målarekonsten, gjorde studieresor i grannlanden,
vardt officer 1814 och utmärkte sig under fälttåget
i Spanien 1823. Sedan han 1824 tagit afsked
med sqvadronchefs rang, sattes han 1825 till
k. kommissarie vid Théâtre français, hvarest han
införde sorgfällig iscensättning och sökte försona
den klassiska skolan med den romantiska. Såsom
emissarie till Egypten lyckades han åt franska staten
förvärfva Luksor-obelisken m. m., och af Ludvig
Filip skickades han till Spanien för att återbörda
en del af de konstskatter, som de allierade tagit
från Paris 1814. Sedermera företog han resor i södra
Europa och Levanten för att rikta franska museer med
fornminnen och konstskatter, hvarjämte han gjorde
mycket för bevarandet af medeltidens minnesmärken
i Frankrike. T. skapade under 1840-talet flere
understödsföreningar för artister och författare,
för industriella uppfinnare och (1858) för lärare;
han var dessa inrättningars förstyre och bragte dem i
ett blomstrande skick. Det var T., som anordnade och
presiderade vid den internationella sångtäflingen vid
1867 års verldsutställning, då upsalastudenternas
kör vann första priset. Han vardt 1847 medlem
af konstakademien i Paris och 1869 senator. Död
1879. Förutom dramatiska arbeten författade T. lifliga
skildringar af sina resor. Främst bland hans arbeten
står det af utmärkta konstnärer illustrerade Voyages
pittoresques et romantiques dans l’ancienne France
(24 bd, 1820–63).
Taylor [telör], Sir Henry, engelsk dramatiker,
f. 1800, antogs 1823 till utgifvare af »London
magazine» och fick 1824 en väl aflönad samt verkligt
inflytelserik syssla vid kolonialministeriet. Han
adlades 1869. Död 1886. T. diktade 5 dramer, bland
hvilka Philip van Artevelde (1834) rönte en ovanlig
framgång. Vidare märkes af honom en essay-samling,
The statesman (1836). T:s arbeten utgåfvos i 5
bd 1877–78.
Taylor [telör], John, mormonchef, f. i England 1808,
anslöt sig till metodistkyrkan och emigrerade 1832
till Canada. Efter åhörandet af en mormonpredikant
derstädes öfvergick han till mormonismen. Derefter
flyttade han till Förenta staterna och blef en
af mormonernas tolf »apostlar». Under tjugo år
verkade han såsom mormonmissionär i Storbritannien
och Frankrike. Han utgaf mormonboken i tyska och
franska öfversättningar samt var en af de delegerade,
hvilka hos kongressen anhöllo om Utahs upptagande som
stat i unionen. T. efterträdde Brigham Young såsom
mormonkyrkans president 1877. En ifrig försvarare af
månggiftet, blef han år 1885 sjelf anklagad för denna
förbrytelse. Efter den tiden höll han sig undan för
att undvika häktning. Han afled 1887.
Taylor [telör], Tom, engelsk dramatiker, f. 1817,
studerade med utmärkelse vid Glasgows och Cambridges
universitet, var några år professor i engelska
literaturen vid University college i London,
men blef 1845 advokat och 1850 sekreterare vid
helsovårdskollegiet. Han öfvertog 1873 redaktionen
af »Punch». Död 1880. T. författade ett hundratal
teaterpjeser, bland hvilka många voro på sin tid
synnerligen uppburna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
