Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tasso ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ofta äfven de ursprungligen finska, men
nu tatariserade stammarna mesjtjerjaker och
teptjarer, till stor del uppgångna i basjkirerna,
samt slutligen tjuvasjerna, till ett sammanlagdt
antal af omkr. 1 mill. 2. Litaviska tatarer, redan
på Vitovts tid invandrade i Litaven, nu bosatta i
guvern. Kovno, Vilna, Grodno, Minsk, Volynien och
Plock, till ett antal af 7,000, hvaraf många tala
polska. 3. Astrachanska tatarer (omkr. 25,000),
i det liknämnda guvemementet, lemningar efter det
en gång mäktiga kanatet Astrachan, nu dels flitiga
trädgårdsodlare, dels steppnomader (»kondurofska
tatarer»). 4. Krimska tatarer, i guvern. Taurien, dela
sig i »bergtatarer» på södra Krim och »stepptatarer»
på norra Krims och det angränsande fastlandets
stepper. Uppblandade med italienare (genueser),
greker och judar, anses de förre representera den i
yttre afseende noblaste tatariska typen och skilja sig
dermed betydligt från de med kalmucker uppblandade
stepptatarerna. Af dessa senare är en mindre del
(omkr. 15,000) nogaier, en stam, som fått sitt namn
af sin förste ledare, Nogai, men för öfrigt på intet
vis skiljer sig från de öfrige stepptatarerna. Under
krimska kanatets blomstringstid, 15:de–17:de årh.,
kunde de uppställa 200,000 ryttare, men deras ännu
i början af 19:de årh. betydliga antal har genom
utvandringar dels efter Krimkriget 1856, dels till
följd af lagstiftningsåtgärder, 1860–63 och 1871,
till olika delar af Turkiet (Dobrudsja, Mindre Asien
o. a.) så sjunkit, att det numera ej torde öfverstiga
90,000.
B. Kaukasiska tatarer (omkr. 1 1/2 mill.),
alla muhammedaner och närmast beslägtade med
Krimtatarerna, men uppblandade med tjerkesser,
kalmucker, georgier, armenier och perser, hafva utan
egen sjelfständighet delat dessa folkslags öden inom
Kaukasuslanden. De dela sig i följande 4 grupper:
1. Nordliga tatarer (omkr. 80,000), samt nogaier och
jedisaner (omkr. 20,000), till större delen nomader,
på stepperna mellan Tereks och Kumas nedre lopp i
guvern. Stavropol. 2. Kumyker (omkr. 80,000) och
nordliga tatarer (omkr. 20,000), i Terekprovinsen
mellan Tereks och Serlaks nedre lopp samt vidare
söderut i prov. Dagistan utmed Kaspiska hafvets kust
ända ned till Derbent. 3. Karatsjajer och kabardinska
bergstammar (omkr. 30,000), v. och ö. om Elbrus kring
Kubans och Tereks källor i gränsdistrikten mellan
Kuban- och Terekprovinserna. 4. Aserbejdjanska tatarer
(öfver 1 mill.) och nordliga tatarer (omkr. 60,000),
ypperliga frukt- och vinodlare, till stor del sjiiter,
upptaga med sin hufvudmassa hela Kuras och Aras’
floddalar ända från Tiflis och Erivan ned till
Kaspiska hafvet, i guvern. Tiflis och Erivan blandade
med smärre grupper af armenier och kurder samt i
guvern. Baku med tater och talisjer vid Kaspiska
hafvet n. om staden Baku, dessutom till en mindre
del i guvern. Kars.
C. Sibiriska tatarer (omkr. 100,000), till stor
del af ugriskt eller samojediskt ursprung, men
sedan flere århundraden tatariserade, dela sig i 5
grupper. 1. Irtysjtatarer l. tureliner,
s. om Tobolsk, mellan nedersta Tobol och Irysj från
staden Tiumen i v. till Tara i ö., lemningar efter
det af Jermak 1584 eröfrade sanatet Isker vid Irtysj,
jordbrukare och redan i 18:de årh. omvända från
islam till kristendomen. Till dem ansluta sig
vidare österut:. 2. Barabin(ts)erna i Baraba-steppen
mellan Irysj och Ob, nomader, dels muhammedaner,
dels ännu sjamanister, samt 3. Tsjolym-tatarer i
Tsjolyms floddal mellan Ob och Jenisei från Tomsk
till Atsjinsk, jordbrukare och kristna. Söder om
dessa grupper, tillsammans omkr. 50,000, och skilda
från dem genom ett bredt, af ryssar upptaget område,
bo 4. Abakan-tatarer (katsjintser, koibaler,
beltirer, sagajtser, kysyler och sjor-tatarer)
samt karagasser och kamasin(ts)er på norra
sluttningarna af Sajanska bergen, de förre kring
floden Abakan ända ned till Teletskoje-sjön i s.,
de senare ö. om dem omkring Kans, Birjusas och
Udas källor, tillsammans omkr. 15,000, till största
delen nomader och döpta, men ännu fasthållande vid
sjamanismen. 5. Altai-tatarer el. altajer,
a) i norra Altai: teleuter, hvilka sjelfva kalla
sig telenget eller karakalmak (omkr. 6,000),
vid. Batsjat (en biflod till Ob från höger),
rester efter det forna Öiröt-riket vid Irtysj,
flitiga åkerbrukare, men ännu sjamanister, samt
kumandin(ts)er, lebed-tatarer och jisjkisji
(»svartskogsfolk»), mellan Obs öfre lopp (Katunja)
och Teletskoje, tillsammans omkr. 20,000,
till största delen jägare och sjamanister; b) i
egentliga Altai: altaiska el. bergskalmucker,
med orätt så benämnda af ryssarna (sjelfva kalla de
sig altaikisji, »Altaifolk»), samt dvojedanerna,
»dubbelt skattskyldiga», så kallade, emedan de
ända till 1865 betalade skatt både åt Kina och
Ryssland. (deras eget namn är telenget), i
Katunjas och Tsjarysch’s flodområden ända till
de i Teletskoje från s. infallande floderna
Tsjolyschinan och Basjkaus i ö., tillsammans
omkr. 15,000, sjamanistiska nomader. De sibiriske
tatarerna, benämnas hos ryska författare ofta
efter de »distrikt» eller »kretsar» hvartill de höra
i administrativt hänseende. Så heta de 3
första grupperna tiumenska, tobolska och tomska,
den 3:dje atsjinska, den 4:de minusinska och den
5:te kusnetskiska och byska tatarer.
D. Central-asiatiska tatarer utgöras af de i
Kuldsja-distriktet bosatta tarantsjerna (se d.
o.), omkr. 40,000, dels under ryskt, dels under
kinesiskt välde.
E. Mongoliska tatarer dela sig i 2 grupper,
1. Sojoner l. sojoter (af Tatar, sojong), af ryssarna
kallade sajantser, af mongolerna urangtsjai, med
inhemskt namn tuba (omkr. 30,000), helt och hållet på
kinesiskt område, i sydvestra Mongoliet, s. om
Sajanska bergen, mellan Tangnu-oola, gränsberget
mot Dsungariet i s. v. och sjön Kosogol i ö., till
en liten del äfven s. om Tangnu-oola ned till
floden Kobdo. Af ugriskt eller samojediskt
ursprung och sedan fullständigt tatariserade, synas
de nu alltmer benägna att antaga mongolernas seder
och språk. För öfrigt äro de till största
delen nomader och buddhaister, till mindre delen
jordbrukare och sjamanister. 2. Chami-tatarer,
hvilka sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
