Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Talleyrand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tallflyet, Trachea piniperda Esp., zool., en fjäril,
som hör till de egentliga nattfjärilarna, Noctuae
(se d. o.), bland Lepidoptera, men är i rörelse äfven
om dagen. Honan lägger sina grönaktiga, rundade ägg
å barren högt upp i tallkronorna, hälst å smala,
högväxta och lifskraftiga träd. De vanligen i slutet
af Maj kläckta larverna angripa genast de späda, just
i sprickning stadda knopparna, i hvilka de äta sig
in och förtära de späda barrämnena med den följd att
skotten dö bort. Då larverna blifvit större och fått
kraftigare käkar, uppäta de äfven äldre barr. De unga
larverna äro enfärgadt gröna, men blifva vanligen
under hudömsningarna småningom mera gulgröna, med
alltmera framträdande hvitaktiga 3 eller 5 längdlinier
å ryggen samt en brandgul å hvardera sidan ofvan
fotparen. Af dessa äro de båda första å buken längre
än de andra, hvarigenom larven, då han kryper, buktar
ryggen på ett sätt, som erinrar om mätarelarverna. För
öfrigt förflyttar sig i synnerhet den yngre larven
lätt och beqvämt genom att spinna en lång tråd,
medelst hvilken han sänker sig ned från öfre till
lägre grenar. Denna fjärillarv har under somliga år,
i synnerhet i Tyskland, uppträdt i oerhörd mängd och
då förstört hela skogar af betydlig utsträckning. I
slutet af Juli eller i början af Augusti är larven
fullvuxen. Han kryper då ned att förpuppa sig under
mossan eller i marken. Puppan saknar kokong och är som
yngre grönaktig, sedan glänsande brun. Hon utmärker
sig genom en tvärgående svart valk eller vårta å
midten af ryggsidan på bakkroppen, som på främre
delen har ett njurformigt intryck. Ur dessa puppor,
hvilka lätt uthärda vinterkylan, då deremot köld är
för larverna mycket förödande, framkomma följande
vår de rätt vackra, brokiga, men till färgteckningen
mycket föränderliga fjärilarna. För att söka utrota
detta skadedjur insamlar man pupporna under hösten
och insläpper i den förhärjade skogen svin, hvilka
böka upp pupporna och begärligt förtära dem. O. T. S.
Tallien [-liä’ng], Jean Lambert, fransk
revolutionsman, f. i Paris 1769, var först skrifvare,
men anställdes vid revolutionens utbrott (1789)
i tidningen »Le Moniteur» och började
1791 utgifva en egen tidning, »Ami du
Citoyen». Liksom många andra af det i Frankrike då
så talrika »literära proletariatet» sökte han sin
lycka genom demagogi. Vid upproret d. 10 Aug.
1792 lyckades han också blifva sekreterare
i det då på revolutionär väg bildade
parisiska kommunalrådet (»la Commune»)
och är derför medansvarig för dettas illdåd,
de s. k. Septembermorden. Han invaldes derpå i
Nationalkonventet, der han blef en af de ifrigaste
medlemmarna af det s. k. Bergpartiet. Under
skräckväldet bidrog han såsom konventskommissarie
att utsträcka detta till departementen och
förvärfvade derunder särskildt en sorglig ryktbarhet
genom sin framfart i Bordeaux 1793, der han lade
i dagen den hänsynslösaste grymhet, rofgirighet och
njutningslystnad. Der lärde han känna markisinnan
Thérèse de Fontenay (f. 1773, dotter af den i
Frankrike födde spanske statsmannen Cabarrus), och
denna älskvärda,
men lättsinniga qvinna, som skilt sig från sin
emigrerade åldrige man, blef hans älskarinna och
drottning i det revolutionära hof han upprättat i den
olyckliga staden. Hvad som gjort T. till »skräckman»
var dock mindre blodtörst än njutningslystnad, och då
hans älskarinna med allt sitt lättsinne var verkligt
godsint, lät han genom henne förmå sig till större
mensklighet. Derigenom ådrog han sig Robespierres
onåd och återkallades i början af år 1794 från sin
beskickning. Hans älskarinna, som följt honom till
Paris, kastades i fängelse, och för att rädda henne
och äfven sig sjelf från guillotinen blef T. en af
hufvadmännen för det parti (thermidoristerna),
som d. 8–9 Thermidor år II (d. 26–27 Juli
1794) störtade Robespierre. I thermidoristernas
reaktion mot skräckväldet tog T. lifligt del,
dertill förmådd af Thérèse de Fontenay, som i
Dec. s. å. blef hans hustru, och som genom sin
ifver att befria sina förra olyckskamrater i
fängelserna af dem erhöll hedersnamnet »notre dame
de Thermidor». Under det att »madame Tallien»
var en af de mest strålande stjernorna i det
lysande och lättsinniga sällskapslif, som efter
skräckväldets dysterhet utvecklade sig i Paris,
spelade T. en framstående politisk rol såsom
inflytelserik medlem af Nationaikonventet och
tidtals äfven af Välfärdsutskottet. Derunder inlät
han sig i underhandlingar med rojalisterna, men
sökte sedan sopa igen spåren genom att återgå till
sina förra revolutionära grundsatser. 1795 blef han
medlem af de Femhundrades råd, men hade genom sin
opålitlighet förlorat alla partiers förtroende, så
att han ej under direktorialstyrelsen kunde utöfva
något politiskt inflytande. 1798 följde han såsom
civil tjensteman Bonaparte till Egypten, råkade
vid hemfärden i engelsk fångenskap och fann vid sin
återkomst 1801 sin plats hos madamé T. intagen af en
annan, hvilket ledde till skilsmässa (1802). Fattig
och glömd, erhöll han 1805 af Napoleon anställning
såsom fransk konsul i Alicante och, sedan han för
sjuklighet måst lemna denna plats, en pension. T. dog
i Paris 1820. Hans f. d. hustru gifte 1805 om sig
med grefve de Caraman, sedermera furste af Chimay,
och afled 1835. S. B.
Tallipotpalmen. Se Corypha.
Tallis, Thomas, engelsk tonsättare, hoforganist
hos konungarna Henrik VIII och Edvard VI samt
drottningarna Maria och Elisabet, erhöll 1575 jämte
sin lärjunge Bird ett uteslutande privilegium för 21
år på tryck af musikverk. Det första han då tryckte
var en samling Cantiones, innehållande 16 motetter
af honom sjelf och 18 af Bird. I Hawkins’ och Burneys
musikhistorier finnas stycken af honom, och flere
»Services», »Anthems» och »Hymns» äro i nyare tid
omtryckta. T. dog 1585. A. L.
Tallium l. thallium (af Grek. thallein, vara grön,
med hänsyn till det gröna ljus, som metallens glödande
gas utsänder), kem., ett af Crookes och Lamy samtidigt
(1861) upptäckt metalliskt grundämne, som finnes,
ehuru till mycket små mängder, tämligen allmänt
utbredt i mineralriket i zinkblende, i vismut-,
qvicksilfver- och antimonmalmer samt i lepidolit och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
