Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syrbila ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hariris makamer. – De förnämsta samlingarna af syriska
handskrifter finnas i Vatikanen, hvars skatter till
en del publicerats i Assemanis utmärkta Bibliotheca
orientalis (3 bd, 1719–28), dernäst i Paris (katal. af
Zotenberg, 1874) och British Museum (katal. af Rosen
och Wright, 1838–72). De syriska studierna i Europa
började i 16:de årh. vid Propagandan i Rom och hafva
sedan städse blomstrat jämte de öfriga orientaliska
språken. Af äldre grammatiska arbeten (öfver 120) är
det första af Ambrosius (Introductio in ling. syr. et
decem alias linguas, Papiae 1539), och det förnämsta
af Amira (Gramm. syriaca, Rom 1596). I 19:de
århundradet är den utförligaste af Hoffmann (1827),
de mest vetenskapliga af Merx (1870), Nöldeke (1880)
och Duval (1881), de för nybörjare bästa af Uhlemann
(2:dra uppl. 1859) och Nestle (2:dra uppl. 1888). Den
förnämste svenske lärde på detta område är K. M.
Agrell, dernäst Tullberg. De bästa krestomatierna äro af
Rödiger (2:dra uppl. 1868) och Kirsch (2:dra uppl. af
Bernstein 1836) med goda ordböcker. Bristen på ett
verkligt lexikon – Castellus’ Lexicon syriacum
(utg. af Michaeli 1788) med Supplementa af Agrell
(utg. af Lindgren 1838–41) är egentligen blott
en ordbok till Pesjitto – skall antagligen snart
fyllas af Payne-Smiths stora Thesaurus syriacus,
hvaraf 8 delar utkommit (1891). Om literaturen se
Bickell, »Conspectus rei syrorum literariae» (1871),
och Nestle i hans »Syrische grammatik» (1888). H. A.
Syrjäner, en folkstam tillhörande den permiska
folkgruppen af den finska språkgrenen. Syrjänerna
bo i ryska guvernementet Vologda och beräknas
till omkr. 85,000 pers. Liksom de närslägtade
och närboende permierna kalla de sig sjelfva
komi-murt, »kamafolket». I 14:de årh. antogo de
den grekisk-katolska kristendomen och äro nu på god
väg att uppgå i den ryska nationaliteten. Om deras
språk se Permiska folk- och språkgruppen. Grammatiska
arbeten öfver det syrjäniska språket utgåfvos af
Gabelentz (1841), Castrén (1847), Wiedemann (1884)
m. fl. Ordböcker hafva utarbetats af Saovaitov (1850)
och Wiedemann (1880).
Syrlighet, kem. Om ett grundämne ger flere
syresyror, kallas den syrefattigare syrlighet.
P. T. C.
Syrmien (Slav. Szrem). 1. Fordom hertigdöme i
Slavonien, mellan Donau och Save samt uppkalladt efter
den fornromerska staden Sirmium. Det lydde länge
under magyarisk, sedan under turkisk öfverhöghet,
men frigjordas från den senare 1688 och kom derefter
först under huset Odescalchi, senare genom kejsaren,
som köpt det, till huset Albani. Numera är landskapet
en af de bördigaste trakterna inom den österrikiska
monarkien. – 2. Komitat i Slavonien, omfattande
norra delen af nämnda hertigdöme. 6,870 qvkm. 296,878
innev. (1880), till största delen grekiska katoliker
af slavisk, men äfven af serbisk härkomst. Hufvudstad:
Vukovár.
Syrmätning l. acidimetri, kem. Se Analys, sp. 676.
Syrokomla, psevdonym för polske skalden
och öfversättaren Ludwik Wladyslaw Kondratowicz,
född 1823, död 1862. Se Polska literaturen, sp. 1522.
Syros. Se Syra, ö i Egeiska hafvet.
Syrphider, zool. Se Bladlöss-ätare.
Syrphus, zool. Se Eristalis.
Syrprenera, syrpris, detsamma som surprenera,
surpris. Se Surprenera.
Syrsa, Gryllus l. Acheta, zool., slägte tillh. gruppen
Saltatoria, ordn. Orthoptera bland insekterna. Liksom
hos alla till denna grupp hörande former hafva
syrsorna sina bakben ombildade till hoppfötter med
tjocka, grofva lår. Thorax är smalare än hufvudet,
hvilket bär fina borstlika antenner, längre än
kroppen. Bakkroppen är cylindrisk med långa, håriga
analspröt. Hussyrsan (G. domesticus), blekgul med
bruna band och fläckar, med flygvingarna svansformigt
utskjutande bakom täckvingarna, anträffas ej sällan
i sällskap med kakerlackan i bagerier, brännerier,
bakom ugnar – öfverallt der värme och matvaror,
såsom mjöl, malt o. d., äro till finnandes. Hannen är
allmänt känd för sin sång – ett enformigt pipande, som
åstadkommes genom täckvingarnas hastiga gnidning emot
hvarandra. En annan art, ängssyrsan (Gr. campestris),
något större än föregående, lefver på torra fält
och hedar. Hon gräfver rörformiga gångar i jorden,
dit hon flyr, när någon fara är i annalkande eller
regnig väderlek inträffar. Hon är synnerligen skadlig
för trädgårdarna. L-e.
Syrten-vikarna, tvänne vikar af Medelhafvet, på
Afrikas norra kust, bekanta under namnen Stora
Syrten och Lilla Syrten. Den förra, äfven benämnd
Sydraviken och Dsjûn-el-Kebrit, är belägen mellan
Tripolis och Barka samt utgör Medelhafvets sydligaste
del; den har ett djup af ända till 1,800 m. Lilla
Syrten l. Gabesviken ligger på Tunisiens östra kust,
mellan ön Djerba och Karkenaöarna; dess medeldjup
är 60 m. Båda vikarna voro i forntiden beryktade för
sina grund och sandbankar. Icke mer än en användbar
hamn finnes på deras kuster, nemligen Bengasi vid
Stora Syrten.
Syrtut (Fr. surtout, utanpå allt), urspr. öfverrock,
numera vanligen i ungefär samma bemärkelse som
bonjour; borduppsats.
Syrup. Se Sirap.
Syrus, Publilius. Se Publilius Syrus.
Syska, bot. Se Stachys.
Syskan, stad i ryska guvernementet Simbirsk, nära
Volga. 24,500 innev. (1882). Trädgårdsskötsel.
Lädertillverkning. Liflig handel med säd, trä m. m.
Syskonblock. Se Block 3.
Sysmä, konsistorielt pastorat af 2:dra kl. i
Finland, S:t Michels län, Heinola domsaga och
härad, Borgå stift, Heinola kontrakt, en af de
äldsta församlingarna i Tavastland och fordom vida
utsträckt. Areal 1,010 qvkm. Befolkningen, finsk,
9,263 pers. (1888). A. G. F.
Syssitia, Grek. (eg. matlag, af syn, tillsammans,
och sitos, mat), kallades i det forna Grekland de
inom vissa doriska stater i lag föreskrifna gemensamma
måltiderna för männen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
