Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synkretistiska striden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskaplig term, hvarmed man betecknar ett visst fel
i vetenskaplig metod och framställning, bestående
deri att man, i stället för att förfara kritiskt
och systematiskt, med blott skenbart och yttre
sammanhang från olika håll sammanför mot hvarandra
stridande eller åtminstone för hvarandra främmande
tankar. Särskildt plägar man inom filosofiens historia
tala om denna form af ovetenskaplighet, för hvilken
man t. ex. plägar beskylla flertalet af romerska
och alexandrinska filosofer under senantiken. Jfr
Eklekticism. – I kyrkohistorien är synkretism namnet
på den riktning inom den protestantiska teologien,
som uppstod i 17:de årh. (efter 1629) genom
Calixtus (se d. o.), och hvars grundtanke var,
att redan i det apostoliska symbolum och i de
fem första århundradenas kyrkliga tradition allt
det innehålles, som hör till den saliggörande tron,
och att genom betonande af detta och bortseende från
oväsentliga skiljaktigheter vägen skall banas för ett
närmande mellan de olika kristna kyrkosamfunden. Se
vidare Calixtus och Lutherska läran. – Synkretist,
dels person, som gör sig skyldig till ofvannämnda
slags ovetenskaplighet; dels person tillhörande
den synkretistiska riktningen inom kyrkan.
S-e. A. F. Å.
Synkretistiska striden. Se Calixtus, Lutherska läran
och Synkretism.
Synkronism (af Grek. syn, tillsammans, och kronos,
tid), sammanställning af samtidiga personer och
händelser. Inom historieskrifningen talas om den
synkronistiska metoden, då till olika land och folk
hörande personer och händelser framställas vid sidan
om hvarandra. För öfversigtlighetens skull begagnas
vid sådan framställning ofta s. k. synkronistiska
tabeller, i hvilka samtida hufvudpersoner och
hufvudhändelser äro kolumnvis sammanställda.
Synnerberg, Karl (Carl), finsk skolman och filolog,
född i Nykarleby d. 10 Sept. 1837, blef student
i Helsingfors 1855, filos. kandidat 1860, docent
i romerska literaturen 1866 och filos. doktor
1869. Sedan 1860 anställd som lärare vid Helsingfors
lyceum, kallades han 1869 att såsom öfverinspektor
vara ledamot i den nyinrättade öfverstyrelsen för
skolväsendet i Finland, med särskildt åliggande
att leda och öfvervaka språkundervisningen vid
elementarläroverken. S. har bl. a. författat: Horatii
oder och den nyare kritiken (1877), Observationes
criticae in M. Minucii Felicis Octavium (1889,
i Acta soc. scient. fenn.), hvarjämte han utgifvit
skolupplagor af latinska författares arbeten och en
tredje upplaga af Brunérs latinska elementargrammatik
(1884). Han har ock från och med 1871 redigerat
»Tidskrift utgifven af Pedagogiska föreningen
i Finland». M. G. S.
Synnerby, socken i Skaraborgs län, Skånings
härad. Areal 3,085 har. 1,175 innev. (1889). S. bildar
med Skallmeja och Vestra Gerum ett regalt pastorat,
Skara stift, Domprosteriet.
Syn-nerven, nervus opticus, anat., den andra
hjernnerven (se Hjernnerver). De bägge synnerverna
utgå ur hjernans centraldel, tämligen långt bak,
stryka bandlikt kring och tätt inpå hjernstjelkarna,
konvergera dervid och
framåt, mötas nära främre änden af den stora klyftan
mellan hjernhalfvorna, sammansmälta, och utbyta der i
regeln största delen af sina nervtrådar under korsning
(xiasma), så att de flesta från högra hjernhalfvan
kommande löpa in i den venstra, ur korsningen
utkommande synnerven och med denna till venstra
ögat samt omvändt. Antalet korsande trådar tyckes
dock hos olika individer vexla mycket, och fall
äro iakttagna, då ingen korsning egt rum. Ur kraniet
utgår synnerven genom öfre orbitalspringan (ösp,
fig. 2, art. Hufvudskål) och löper, omgifven af en
fast duralslida, till bakre hvälfningen af ögat,
i hvilket han ingår något mediant och nedom dess
bakre pol. I klotet utbreder sig nerven och ändar i
näthinnan. G. v. D.
Synnervsbäddarna. Se Synhögarna.
Synochus l. Synocha (Grek. synoche, sammanhang),
patol., en numera mindre ofta använd benämning på
ihållande feber med alltjämt ungefär samma styrka.
Synod (Grek. synodos, »gemensamhetsväg», af
syn, tillsammans, och hodos, väg), förening,
sammankomst, företrädesvis i kyrklig betydelse;
prestförening, kyrkomöte. Se vidare Augustana-synoden
och Koncilium. Om den heliga synoden i Ryssland se
Ryssland, sp. 174. – Synodal, som har afseende på
sådan förening eller sammankomst. – Synodalförfattning
l. synodalordning. Se Presbyterialförfattning. –
Synodisk, astron., säges omloppstiden, från jorden
sedt, af en himmelskropp vara i förhållande till
solen. Sålunda är en synodisk månad den tid, efter
hvilken månen åter intager samma läge i förhållande
till solen, exempelvis tiden mellan två på hvarandra,
följande nymånar. Den synodiska månaden innehåller
29,58039 dagar. Jfr Siderisk.
Synonym (af Grek. syn, med, tillsammans, och onyma,
namn), egentl. som har samma benämning, förekommer
både som adjektiv, i betydelsen liktydig, och som
substantiv, i betydelsen liktydigt ord. De synonyma
orden och begreppen, synonymen, hafva i många fall en
så nära sammanfallande betydelse, att man endast med
svårighet och på etymologisk väg kan precisera den
fina skilnaden dem emellan. Synonymen äro antingen
koordinerade med hvarandra, som t. ex. angenäm och
behaglig, eller stå i subordinationsförhållande,
som t. ex. förskräckelse och fasa. Vetenskapen om
synonymen samt fastställandet af deras betydelse
kallas synonymik. De latinska synonymen hafva
i nyare tid på förträffligt sätt behandlats af
Döderlein, de grekiska af H. Schmidt. På svenska
har ett synonymlexikon utgifvits af A. F. Dalin. –
Synonymi, namnlikhet, liktydighet; retorisk figur,
som består i ett hopande af synonym för eftertrycks
skull. Jfr Homonym.
Synopsis, Grek., egentl. »samskådning»,
öfverskådlighet, öfversigt; öfversigtlig
sammanställning af skrifter, som afse samma föremål,
särskildt hvad de tre förste evangelisterna (de
derför s. k. synoptikerna) gemensamt berätta om
Kristus (se vidare Evangelier). – Adj. synoptisk
(t. ex. de synoptiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
