Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de förstskapade menniskorna att öfverträda förbudet
och sålunda sjelfva lössläppa det onda öfver sig
och hela den jordiska skapelsen. Deremot yttrar
t. o. m. en så bibeltroende teolog som Tholuck,
att om man vill anse den bibliska berättelsen om
syndafallet för historisk, borde man med samma
skäl anse sagorna om hesperidernas trädgård samt
om verldsträdet Yggdrasel och Mimes brunn för
historiska, och att ätandet af frukten på kunskapens
träd blott betyder, att menniskorna, som förut
lefvat ett oskyldigt lif i Gud, hos sig alstrade
en egen viljeriktning och derigenom föllo i synd.
A. F. Å.
Syndafloden (egentligen en oriktig öfversättning
af det forntyska sintfluth, storflod), en ofantlig
öfversvämning, som enligt uråldriga, vidt utbredda
sägner i en långt aflägsen forntid skulle ödelagt
hela jorden och förgjort alla lefvande varelser
på dess yta. För alla är denna berättelse känd i
sin bibliska form, der det (1 Mos. 6–8 kap.)
förtäljes huru Herren, då menniskorna trots upprepade
varningar från himlen ej ville bättra sitt lefverne,
beslöt att förgöra dem och allt lefvande genom
en stor vattuflod, huru »djupets källor brusto»
och »himlens fönster öppnades», så att hela jorden
vardt öfversvämmad, huru den fromme Noak och hans
hus räddades undan den allmänna förstörelsen genom
att med ett eller flere par af allahanda djur ingå i
den för ändamålet byggda arken, som flöt omkring på
vågorna, ända till dess vattnet började sjunka och
den stannade på »Ararats berg» i Armenien. En ny
och öfverraskande belysning har denna framställning
vunnit genom engelsmannen George Smiths upptäckt
af en assyrisk kilskrift, som lemnar en i hufvudsak
likartad skildring af den stora floden. Delvis har
den mesopotamiska flodsagan varit känd alltifrån
forntiden genom bevarade fragment ur ett arbete af
den babyloniska presten Berosus (se d. o.), der den
undan floden räddade heter Xisuthros (i kilskrifterna
Hisis-adra eller Hasis-adra). Grekerna förbinda sina
flodsägner med de mytiska namnen Devkalion, Ogyges och
Dardanos, nordborna med jättenamnet Bergelme. Dylika
sagor förekomma äfven hos hinduer och kineser och
kunna till och med spåras långt bort i Amerika hos
Mejicos aztekiska stammar samt hos de ural-altaiska
folken i Sibirien. Det är dock ingalunda afgjordt om
sagan på alla dessa ställen är inhemsk eller om den
blifvit spridd genom de semitiska folkens vidsträckta
handelsförbindelser i äldre tider samt de kristne
missionärernas berättelser i senare dagar. Det förra
kan på goda skäl antagas vara fallet i Grekland
och Indien, det senare i Amerika och Sibirien. Den
nordiska Bergelmesagans frändskap med flodmyterna
har nyligen blifvit bestridd af Viktor Rydberg i hans
stora verk öfver germansk mytologi. Der flodsagan
är inhemsk, är det ej häller klart om den grundar
sig på ett för alla de folk, som bevarat den,
gemensamt minne från urtiden eller på händelser,
som under liknande förhållanden upprepats i skilda
delar af verlden. Antingen vi
sålunda skulle få en eller flere dylika
öfversvämningar, och äfven om deras verkningar
varit än så vidt omfattande, kunna de dock aldrig
hafva sträckt sig utöfver mer än en i förhållande
till det stora hela försvinnande liten del af
jordens yta. Naturen gör inga språng; dess väg är
utvecklingens, icke omstörtningens. De partiella
förändringar af jordytan, som ske på våldsam väg,
kunna hvar på sin ort vara af stor betydelse; för
jorden i dess hela vidd kunna de knappt tagas med
i räkningen.
De biblisk-mesopotamiska flodsägnerna hafva nyligen
gjorts till föremål för en strängt vetenskaplig
granskning af geologen E. Suess i hans arbete
»Das antlitz der erde», hvars hithörande del äfven
föreligger på svenska (»Syndafloden», öfvers. af
A. G. Nathorst, 1887). Suess kommer der till det
resultat att den naturtilldragelse, som är känd under
namn af syndafloden, gått för sig vid nedre Eufrat
samt bestått uti en omfattande och förhärjande
öfversvämning af det mesopotamiska låglandet; att dess
förnämsta orsak varit en stark jordbäfning inom eller
söder om Persiska viken, hvilken föregåtts af flere
mindre jordskalf; att en cyklon högst sannolikt
dragit fram från Persiska viken mot norr och jagat
dess böljor in öfver låglandet, medan jordbäfningen
var som häftigast; och att andra folks flodsägner
i intet hänseende berättiga till det antagande att
öfversvämningen skulle sträckt sig utöfver Tigris’
och Eufrats nedre lopp, ännu mindre öfver hela jorden.
E. Sn.
Synd emot den Helige ande, teol. Se Dödssynder.
Syndernas förlåtelse, teol. Se Förlåtelse, syndernas.
Syndesmologi, anat. Se Desmologi.
Syndikus (Grek. syndikos), juridisk ombudsman
för ett samfund, en korporation o. s. v. –
Syndikat, en syndikus’ ämbete; en af ett större
kapitalistkonsortium utsedd styrande komité.
Syndrom (af Grek. syndrome, sammanlöpande)
kallades i de gamla hippokratiska skrifterna ett
visst sammanträffande eller uppräknande af flere
sjukdomstecken. F. B.
Synechi (Lat. synechia, af Grek. syn, tillsammans,
och echein, hålla fast), oftalm., sammanväxning
mellan iris (regnbågshinnan i ögat; och antingen
linskapseln (bakre synechi) eller hornhinnan
(främre synechi). Genom sådan sammanväxning hindras
mer eller mindre pupillens normala vidgande eller
sammandragning, och pupillen förlorar sin cirkelrunda
form. Detta framträder i synnerhet, om pupillen vidgas
genom indrypning af atropinlösning i ögat. Jfr Iritis.
O. T. S.
Synedom, jur. Se Häradssyn.
Synedrium, Lat., detsamma som sanhedrin (se d. o.).
Synekdoche (Grek., af syn, med, och ekdoche,
uppfattning, tydning), en underart af metonymi,
är en trop (poetisk bild), som består deri att delen
sättes i st. f. det hela, konkret i st. f. abstrakt,
slägtet i st. f. arten, ental i st. f. flertal,
och tvärtom (t. ex. hundra segel i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
