- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
1117-1118

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svinstad ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vara af jern, cement eller trä, men böra alltid
vara så inrättade, att de lätt kunna rengöras. –
Slagtvigten uppgår hos djur af snabbvuxna raser
till 70–80 procent af lefvande vigten, men hos
senvuxna svinslag till något mindre. Jfr Benmjukhet,
Dynt, Svinpest, Stall, Trikiner
och Tuberkulos.
C. A. L.

Svinstad, socken i Östergötlands län, Bankekinds
härad. Areal 5,872 har. 1,235 innev. (1889). S. utgör
ett konsistorielt pastorat, Linköpings stift,
Bankekinds kontrakt.

Swinton and Pendlebury [soi’ntön än pändölböri],
en af två byar, Swinton och Pendlebury, bestående
stad i engelska grefskapet Lancaster. 18,107
innev. (1881). Kolgrufvor. Bomullsindustri.

Svioner (Civitates suionum, svionernas samhällen), ett
folk, som af Tacitus i hans verk om Germania omtalas
såsom mäktigt och framstående. Svionerna bodde vid en
mot norr öppen vik af Oceanen, benämnd det Sveviska
hafvet (Östersjön). Dessa svioner, hvilka Tacitus
räknade till sveverna, äro antagligen desamma som
svearna i Sverige. K. G. L.

Svipdag, Nord. mytol. Se Fjölsvinnsmål.

Svipul, Nord. mytol., namn på en af valkyrjorna.

Svir, flod i ryska guvernementet Olonets, flyter från
Onega till Ladoga. Längd 225 km. S. är segelbar under
hela sitt lopp, men genom sina strömhvirflar farlig
för mera djupgående fartyg. Från S. till Sjass går
den 40 km. långa s. k. S.-kanalen, en länk i den
stora vattenvägen mellan Östersjön samt Volga och
Kaspiska hafvet.

Sviskon, en sorts aflånga frukter af plommonarten
Prunus oeconomica Borkh., af blåsvart, rödviolett,
grön eller gröngul färg. De odlas företrädesvis i
de österrikisk-turkiska gränslanden samt användas
dels torkade, dels till beredning af rusdrycken
slibowitz. Jfr Plommon.

Svistov. Se Sistova.

Svit (Fr. suite, jfr Isl. sveit), följe (särskildt
en furstlig persons eller en högre militärpersons)
följd, ordnad följd, rad. Jfr Suite. – Musikt.,
Ital. partita, en under 17:de–18:de årh. vanlig
kompositionsform, bestående af en cykel af dansar,
olika till nationalitet, tempo och taktart. Den
komponerades mest för violin (Corelli) eller klavér
(Couperin, Seb. Bach). De vanligaste dansformerna
voro allemande, courante, sarabande och gigue;
stundom inskötos gavott, passepied, branle, menuett,
någon gång äfven annat än dansstycken, hvarigenom
sviten närmade sig sonaten (i sjelfva verket var den
s. k. kammarsonaten ej annat än en svit). Vid den
egentliga sonatens uppblomstring utträngdes sviten
alltmera, men i nyare tid har den återupptagits af
Franz Lachner och många andra, särskildt i form
af orkesterkomposition med fritt val af satser, och
namnet har t. o. m. begagnats på programsymfoniska
sammansättningar (t. ex. Massenets »Suite
alsacienne»). A. L.

Svithjod (Isl. Sviþjóð, af sviar, svear, och þjóð,
folk), isländarnas benämning på Svea rike;
sedan poetisk benämning på hela Sverige. Hos Snorre
Sturlasson förekommer ordet ock i en vidsträcktare
bemärkelse, betecknande hela det stora landet n. om
Svarta hafvet, största delen af nuv. europeiska
Ryssland (Sviþjóð hin mikla).

Svold l. Svoldern, en ö i Östersjön, mellan Rügen
och Pommerns kust. Vid denna ö öfverfölls d. 9
Sept. år 1000 norske konungen Olof Tryggvesson på
sin flotta af de danske och svenske konungarna Sven
Tveskägg och Olof Skötkonung samt norske jarlen Erik
Håkonssön med deras förenade sjömakt. Striden slutade
med Olof Tryggvessons nederlag. Jfr Olof, sp. 207.

Svuckustöt, bergstopp på Kölen, i Särna socken i
Kopparbergs län, nära norska gränsen. Höjd 1,758 m.

Svullnad, med. kir., kallas hvarje af patologisk orsak
uppkommen upphöjning å kroppsytan eller förstoring af
någon kroppsdel öfver det normala måttet. Så uppstår
efter ett slag eller en stöt svullnad, i och under
huden, genom ökad safttillströmning till det skadade
stället, som visar en kullrigt framstående yta och
ofta kännes hett genom det större blodtillflödet,
hvarjämte svullnaden är ömmande för tryck och tilllika
icke sällan är säte för starkare eller lindrigare
smärta. Svullnad i en hel kroppsdel, en fot, ett ben,
kan uppkomma derigenom att ett hinder, t. ex. en
blodpropp, thrombus, i en ven hindrar blodets fria
tillbakaflöde från den lidande kroppsdelen. Om
hjertverksamheten är svag eller felaktig, om njurarna
icke afsöndra urin ur blodet i tillbörlig mängd,
såsom i brightska njursjukdomen o. s. v., eller om
lefvern är förstörd genom sammanskrumpning eller
af kräftsjukdom, uppstår, då sjukdomstillståndet
fortskridit något längre, vattensvullnad (oedem)
i de båda nedre extremiteterna, och dertill
kommer vattensvullnad kring underlifvet och
utgjutning i bukhålan (bukvattusot). Svullnad
kan plötsligt uppkomma i ljumskarna, om ett
tarmbråck genom någon för stor ansträngning på
en gång bryter genom bukväggens muskler. Svullnad,
mycket ömmande och värkande, finnes i ledgångarna
under s. k. reumatisk feber. Svullnad uppstår i
körtlar, då de inflammeras (t. ex. i påssjuka).
O. T. S.

Svulst. Se Tumör.

Svåfva (Svafva), Nord. mytol. Se Helge.

Svålighet. Se Kallositet.

Svår, sjöv., grof, tjock, tung, stor.

Svåra stängerna, sjöv., detsamma som märs-stängerna.

Svåsud (Svasad), Nord. mytol., sommarens fader,
var en personifikation af sommaren.

Sväfvande skuld. Se Statsskuld, sp. 421

Sväfvarehumla, Bombylius, zool., slägte tillhörande
fam. Bombyliidae, ordn. Diptera, kl. Insecta bland
leddjuren. Genom sin undersätsiga kroppsform,
som är fullständigt hårbeklädd, har detta slägte en
viss yttre likhet med humlorna. Snabeln är trådlik,
längre än hufvudet. Hufvudet är litet, och ögonen
stöta intill hvarandra hos hannen. Tentaklerna äro
vid basen närmade till hvarandra. I det dessa insekter
sväfva öfver blommorna, suga de honing ur dessa. L-e.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0565.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free