- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
1025-1026

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige, konungarike

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hafva fördubblats, men 1700-talet, med dess af svåra
krigsolyckor vållade folkminskning under de båda
första årtiondena, medförde ej högre folkökning än
omkr. 70 proc. Innevarande århundrade har varit
gynsarnmare, så att redan år 1886 nåddes en dubbelt
större folkmängd än vid seklets början.

Folkökningen. Enligt ofvan anförda folkmängdssiffror
uppgick folkökningen, pr år räknadt, under
17:de årh. till 7 pro mille, under 18:de till
5 pro mille och under 19:de hittills till 8 pro
mille. Vexlingarna äro alltså icke synnerligen
stora. I äldre tider motverkades en starkare
folkökning af de ständiga krigen, i vår tid af
utvandringen. – Nativitetsöfverskottet och dess
särskilda faktorer, så långt man om desamma eger
kännedom, hafva utgjort i årligt pro mille af
medelfolkmängden:
Åren Lefv. födde. Aflidna. Öfverskott.
1751–1800 33,8 27,8 6,0
1801–1840 32,6 25,4 7,2
1841–1860 32,0 21,2 10,8
1861–1880 30,9 19,2 11,7
1881–1890[1]
29,0 17,0 12,0


För de förändringar, hvarom dessa tal bära
vittne i fråga om de föddes och aflidnes antal,
redogöres närmare här nedan. Beträffande
nativitetsöfverskottet, som under tidigare
århundraden i stort sedt kan anses hafva sammanfallit
med folkökningen och således i medeltal för tidrymden
1570–1750 torde kunna sättas till något öfver 5 pro
mille årligen, uppgick detsamma under 1700-talets
senare hälft till 6 pro mille och företedde alltså
ännu ingen väsentlig ändring mot under de föregående
årh.; men under innevarande årh. har de föddes
överskott småningom höjt sig till det dubbla,
eller 12 pro mille. Intill midten af 1860-talet
växte också folkmängden med hela detta så starkt
ökade öfverskott, och till följd häraf utvisar
femtioårsperioden 1815–65 den hastigaste folkökning,
som någonsin iakttagits i Sverige. Under de sista
tjugufem åren deremot har landet icke förmått bära
en lika stark folkökning, utan har måst afbörda sig
en betydande del af nativitetsöfverskottet medelst
utvandring.

Alltsedan midten af 1700-talet (men icke förut) har
folkmängden ökats hastigare i de fem nordligaste
länen än i det öfriga landet. År 1750 egde nämnda
fem län en folkmängd af ej fullt 150,000 innev.,
men år 1890 omkr. 740,000, eller fem gånger
flere (400 proc. ökning); under samma tid växte
det öfriga landets folkmängd från 1,630,000 till
4,060,000, motsvarande en ökning af 150 proc. Sedan
1840-talet (men ej förut under innev. årh.) ökas
också städernas folkmängd i en allt starkare
proportion än landsbygdens; städernas folkmängd af
omkr. 304,000 personer år 1840 hade år 1890 stigit
till omkr. 900,000, eller med 200 proc., medan
landsbygdens samtidigt vuxit blott från 2,835,000 till
omkr. 3,900,000, eller med mindre än 40 proc. Under
det senaste
årtiondet har folkökningen å landsbygden nästan helt och
hållet afstannat och i södra Sverige utbytts emot
en permanent folkminskning. Vid 1879 års slut lefde
nämligen å hela rikets landsbygd en folkmängd af
3,888,713 personer och vid 1889 års slut 3,890,667,
eller nästan samma antal, samt å landsbygden i de
tolf län, som pläga sammanfattas under benämningen
Götaland, äfvensom i Värmland vid förstnämnda års slut
2,507,201 personer, men tio år senare deremot endast
2,396,558. Minskningen å södra Sveriges landsbygd
(jämnt motsvarande ökningen å norra Sveriges) uppgår
alltså till 110,000 personer eller 11,000 i medeltal
årligen. Orsakerna dertill äro en utomordentligt stor
utflyttning, dels till städerna, dels till Norrland,
dels äntligen och förnämligast till främmande land.

Folkförlusten genom utvandringen (alltså efter
fråndragning af invandringen) kan för Sverige i
dess helhet anses hafva uppgått under 1850-talet
till 7 proc., under 1860- och 1870-talen till
25–28 proc. och under 1880-talet till 60 proc. af
nativitetsöfverskottet. I absoluta tal anses
utvandringen hafva utgjort, efter ungefärliga
korrektioner, under 1850-talet 30,000 personer, men
under 1860-talet 135,000, under 1870-talet 165,000
och under 1880-talet 390,000, eller sammanlagdt
under fyratio år ett antal af 720,000 menniskor. (Den
samtida invandringen kan anslås till vid pass 85,000
personer.) Af hela antalet utvandrare har Amerika
fått mottaga 570,000, eller fullt tre fjerdedelar;
af de öfriga hafva 60,000 begifvit sig till Danmark,
45,000 till Norge, 20,000 till Tyska riket samt
10,000 till Finland och Ryssland. I allt hafva vid
pass 60- à 70,000 familjer utvandrat, hvar och en
medförande i medeltal tvänne minderåriga barn
(under fyllda femton år). Bland de vuxne funnos
285,000 ogifta män mot endast 175,000 ogifta
qvinnor. Öfver 40 proc. af utvandrarna, eller i
allt säkert betydligt öfver 300,000, befunno sig i
den kraftigaste lefnadsåldern (20–30 år) och öfver
100,000 i de tidigare ungdomsåren (15–20 år). Denna
ofantliga folkförlust, i sjelfva verket relativt
större än den hvarje annat europeiskt land i våra
dagar fått vidkännas med undantag af Irland och
Norge, har utöfvat ett ganska betydande inflytande
å Sveriges befolkningsförhållanden, i riktning af
en relativ sänkning af befolkningsnumerären inom
åldern 15–35 år, i jämförelse med öfriga åldrar,
och således äfven till en sänkning af de nystiftade
familjernas antal och de födda barnens. Derjämte har
utvandringen ytterligare ökat qvinkönets redan förut
alltför stora öfvertalighet gentemot mankönet.

Äktenskapsfreqvensen. Pr tusen innev. utgjorde
årliga antalet vigda personer i S.:
Deraf i
Åren Hela antalet. första giftet omgifte.
1751–1800[2]
17,0 14,5 2,5
1801–1840 16,1 13,9 2,2
1841–1860 14,9 13,5 1,4
1861–1880 13,4 12,2 1,2
1881–1890 12,6 11,7 0,9



[1] Talen för perioden 1881--90 äro ännu ej
fullständigt kända och stödja sig derför här och i det följande
till en mindre del på ungefärliga beräkningar.
[2] Fördelningen mellan första giftet och omgiften
är för denna period endast beräknad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free