Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Swartz, Edvard Mauritz - 1. Swartz, John - 2. Swartz, Jakob Erik - 3. Swartz, Johan Gustaf - Svartå, bruksegendom i Qvistbro socken, Edsbergs härad, Örebro län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tartuffe i dramerna af samma namn, Leontes i »En
vintersaga», Caligula i »Fäktaren från Ravenna»,
Rochester i »Jane Eyre» m. fl. roller. Under
E. von Stedingks direktörskap fästes S. genom
lifstidsanställning vid den kungliga scenen, men till
stor förlust för den svenska konsten måste han på
grund af sjuklighet lemna skådebanan redan 1881. Den
31 Maj detta år tog han såsom Frans I i »Drottning
Margaretas sagor» afsked af publiken och lefver sedan
dess såsom privatman i Stockholm. På sin femtioförsta
födelsedag d. 15 Febr. 1876 erhöll han af Svenska
akademien dess skådepenning i guld »såsom uttryck af
hennes beundran för såväl det grannsynta förstånd
och den fina känsla, hvarmed han uppfattat, som
äfven den lefvande sanning och åskådlighet, hvarmed
han framstält Shaksperes storartade karakterer». En
harmonisk personlighet återspeglade sig för öfrigt i
hela hans konst. Ingen svensk skådespelare har så som
han haft blick för jämnmåttet äfven i framställningen
af de djupaste lidelser. Hans skapelser voro också
frukten af det omsorgsfullaste arbete under ensamhet,
ofta i månader; och den inspiration, som gjorde
dem så lefvande, hvilade på en säker reflexion,
som närmade dem till helgjutenheten. – Sedan 1854 är
S. gift med Rosa Alfonsina Clementina Fehrnström,
född i Uleåborg d. 15 Febr. 1835, aktris vid Kungliga
teatern 1853–89. Fru S. återgaf med framgång flere
olika roller, såsom titelrollen i »Preciosa», Aline
i »En boja», Regissa i »Sven Dyrings hus», Kristina
i »Folkungalek» och Drottning Filippa i stycket med
samma namn.
1. Swartz, John, fabriksidkare, patriot,
född i Norrköping d. 16 Aug. 1790, var 1809–11
i tjenst hos ett engelskt handelshus samt
biträdde sedan vid och öfvertog 1819 en af fadern
i Norrköping anlagd snusfabrik. Norrköpings
utveckling främjade han synnerligen genom
ett kraftigt deltagande i stadens kommunala lif
och betydande donationer. År 1824 deltog han
i stiftandet af Norrköpings sparbank, och 1841
var han en af dem, som uppgjorde och utförde planen
till en förbättrad fattigvård inom staden. Dessutom
ifrade han för inrättande af sockensparbanker,
för ändrad bränvinslagstiftning, för införande af
sockerbetsodling m. fl. landtbruksreformer och för
anläggande af jernvägar. 1834 kallades han till
medlem af en komité för granskning af då gällande
tullbestämmelser, och 1848 var han ordförande
vid tredje allmänna svenska landtbruksmötet, som
hölls i Norrköping. Han blef 1845 hedersledamot
af Landtbruksakademien och 1847 ledamot af
Vetenskapsakademien samt erhöll 1846 guldmedalj »för
medborgerlig förtjenst». Död i Norrköping d. 16 Aug. 1853.
2. Swartz, Jakob Erik, fabriksidkare,
patriot, den förres son, född d. 17 Maj 1817
i Norrköping, blef 1833 student i Upsala, idkade
sedan teknologiska studier och bosatte sig derefter
i sin fädernestad samt ingick i faderns snusaffär.
Med insigt och kraft egnade han sig åt
fabriksverksamheten, och för att bereda sina många
arbetare en förbättrad ställning lemnade han
bl. a. rikliga understöd åt den af
slägtens stamfader, Petter Swartz, 1772 stiftade
s. k. swartziska friskolan. Äfven för kommunala
värf var han varmt intresserad. Hans af omfattande
sakkännedom präglade verksamhet sträckte sig till
alla områden af stadens förvaltning, och från början
af 1850-talet till sin död var han den egentlige
ledaren af arbetet för Norrköpings utveckling. Åren
1856 och 1859–69 var S. Norrköpings representant
först i borgareståndet, sedan i Andra kammaren.
1863–71 var han landstingsman; 1858–59 var han medlem
af komitén för uppgörande af grunderna till en
ny bevillningsförordning. Som erkännande af sin
betydelsefulla verksamhet erhöll han 1873 medaljen
»för medborgerlig förtjenst». Död i Norrköping d. 24 Apr. 1881.
3. Swartz, Johan Gustaf, affärsman, landtbrukare,
den förres broder, född i Norrköping d. 7 Jan. 1819,
aflade 1833 studentexamen i Upsala, vistades 1835–39
på köpmanskontor i Antwerpen och studerade derefter
landtbruk i Skotland. Efter att någon tid hafva
varit ledare af en tobaksfabrik i Norrköping (ej att
förblanda med faderns snusfabrik), ärfde han efter
sin fader 1853 den stora egendomen Hofgården invid
sjön Tåkern. Der anställde han vidt omfattande rön
inom landthushållningens skilda grenar, och ett af
de mest lysande resultaten af denna verksamhet blef
den s. k. swartziska ismetoden, uppfunnen 1863,
som i väsentlig grad bidragit till den svenska
mejerihandteringens höjande. Samtidigt deltog han
med intresse i det kommunala lifvet, bl. a. såsom
Norrköpings stadsfullmäktiges ordförande 1863–81
och Östergötlands hushållningssällskaps vice
ordförande 1873–79. År 1869 var han ledamot i en
af regeringen tillsatt sparbankskomité och 1872
ordförande i Östergötlands landsting. Under de sista
åren af sitt lif egnade han sig åt författareskap på
landtbrukets och skolväsendets områden. S. blef 1872
hedersledamot af Landtbruksakademien och 1874 ledamot
af Vetenskapsakademien samt erhöll 1873 medalj »för
medborgerlig förtjenst». Död d. 1 Dec. 1885.
Svartå, bruksegendom i Qvistbro socken,
Edsbergs härad, Örebro län, vid sjöarna Lilla
och Stora Björken, nära Svartå jernvägsstation
å Nordvestra stambanan, var 1890 med masugn, 5
lancashiresmälthärdar, grofvalsverk, grofräckare,
3 vällugnar, 2 släthammare, 2 knipphammare och
1 spikhammare, äfvensom qvarnar, såg och hyfleri
samt 15 1761/2048 mtl jord taxeradt till 1,412,200
kr. Jerntillverkningen utgjorde s. å. 3,211,8 ton
tackjern, 2,979,7 ton smältjern och 2,239,5 ton
stångjern. Bruket anlades af Jöns Eriksson Grubb och
erhöll sina privilegier 1658. Tillika med Kråkfors
hammare vid Qvistbro kyrka och Munkforsens bruk vid
Letelfven bildade det de s. k. Svartåverken, hvilka
efter Grubbs död 1690 först köptes af A. Möller och
Heardhielm samt sedermera 1698 af R. Tersmeden. Då den
sistnämndes enka gifte sig med Jonas Folkern, adlad
Cedercreutz, öfvergingo verken till dennes ätt. Genom
arf och köp kommo de derefter till statssekreteraren
Anders Falker, hvilken flyttade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
