Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svampdjur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utom de nämnda arbetena har S. författat ett stort
antal andra af astronomiskt, fysiskt, mekaniskt
eller rent matematiskt innehåll, utgifna dels under
disputationsform, dels i lärda sällskaps handlingar
eller tidskrifter; bland dessa må här nämnas:
Disquisitiones analyticae in theoriam refractionum
astronomicarum (Nova Acta Soc. Scient. Upsal. IX,
1827; XI, 1839) och Nouvelles considérations
sur la resolution des équations algébriques
(dersammast. X, 1832; utgör en öfversättning och
omarbetning af den 1817–27 under disputationsform
utgifna afhandlingen In solutionem aequationum
algebraicarum disquisitiones).
Såsom akademisk lärare tillkommer S. visserligen
förtjensten af att i motsats emot den förut i
Upsala rådande syntetiska riktningen hafva häfdat
den analytiska metodens stora värde, men hans
undervisning var endast för ett ringa fåtal njutbar,
den stora mängden af studerande kunde deremot icke
draga någon egentlig nytta af hans handledning.
G. E.
2. Svanberg, Lars Fredrik, kemist, den föregåendes
son, född i Stockholm d. 13 Maj 1805, blef 1819
student i Upsala, der han sedan egnade sig åt
bergsvetenskapliga studier. 1832–33 vistades han
vid Falu bergsskola, och 1833–35 arbetade han under
ledning af Berzelius, hvars ynnest han snart vann,
på dennes laboratorium i Stockholm. Under tiden
utnämndes han till löjtnant i flottans mekaniska kår,
förnämligast med uppdrag att kontrollera flottans
kanon- och öfriga jerntillverkning, men lemnade
med kaptens titel krigstjensten redan 1840, sedan
han föregående år blifvit lärare i fysik och kemi
vid Karlbergs krigsakademi. Han hade derjämte 1838
anmodats att undersöka sammansättningen af rikets
silfvermynt samt 1839 blifvit anställd som kemist
hos brukssocieteten och kallad till ledamot af
den komité, som hade att uppgöra reglemente för
artilleripjesers och projektilers besigtning. År
1843 erhöll han af Jernkontoret i uppdrag att
bilda och förvalta ett metallurgiskt kabinett, för
hvilket ändamål han gjorde flere resor i Sveriges
bergslager. 1846 insattes han i en komité för
undersökning af bomullskrutets användbarhet, och
1850 kallades han till medlem i administrationen
för gaslysningens införande i hufvudstaden. Efter
att på Berzelius’ förord hafva kallats till dennes
efterträdare som kemist vid Vetenskapsakademien
1850, förordnades S. 1852 att förestå och 1853 att
innehafva den nya professuren i kemi i Upsala,
på hvilken plats han till 1874 verkade för sin
vetenskap genom att åvägabringa ett nytt kemiskt
laboratorium och framförallt genom att bilda
en skola af yngre kemister. Vid jubelfesten 1877
gjorde han äfven till den kemiska institutionen
en storartad donation och skänkte derjämte till
densamma sitt dyrbara bibliotek. S. invaldes 1830
i Vetenskapsakademien, 1848 i Landtbruksakademien,
1850 i Vetenskapssocieteten i Upsala och 1864 i
Fysiografiska sällskapet i Lund samt blef 1841 filos.
doctor honorarius i Giessen. Hans skrifter, till
antalet omkr. 60, äro till största delen publicerade
i Vetenskaps- och Landtbruksakademiens handlingar
samt i Jernkontorets annaler;
bland dem märkes Årsberättelse om framstegen i kemi
för åren 1847, 1848 ock 1849 (1849–51). Död i Upsala
d. 16 Juli 1878.
3. Svanberg, Adolf Ferdinand, fysiker, den föregåendes
broder, född i Stockholm d. 23 Okt. 1806, blef
student i Upsala 1819 och filos. kandidat 1826
samt promoverades till filos. magister 1827. År
1828 utnämndes han till docent i matematik,
1835 till lärare i mekanik och matematik vid
högre artilleriläroverket å Marieberg och 1841
till professor i fysik och mekanik i Upsala. Med
stort nit egnade han sig åt sin lärareverksamhet;
hans i allmänhet mycket besökta föreläsningar
voro synnerligen lärorika, bl. a. genom de
talrika experiment han dervid företog. Åren
1840, 1846 och 1847 gjorde S. vetenskapliga
studieresor i utlandet; 1855 nödgades han till
följd af en svår blodkongestion åt hjernan att
begära tjenstledighet. Han dog i Stockholm d. 27
Sept. 1857. S. var både som lärare och menniska
högt värderad. En mängd förträffliga matematiska
uppsatser äfvensom fysikaliska undersökningar,
om fluidas rörelse, om termoelektriciteten m. m.,
bland hvilka senare särskildt märkes Expériences
sur le pouvoir thermo-électrique du bismuth et de
l’antimoine cristallisés (1851), finnas upptagna
dels i Vetenskapsakademiens handlingar, dels
i utländska vetenskapliga tidskrifter. S. var
ledamot af Vetenskapsakademien sedan 1831, af
Vetenskapssocieteten i Upsala sedan 1832 och af
Fysiografiska sällskapet i Lund sedan 1834, äfvensom
af utländska sällskap.
Svanberg, Gustaf, astronom, född d. 22 Jan. 1802
i Värmland, blef student i Upsala 1819 och filos.
kandidat 1824 samt promoverades s. å. till filos.
magister. År 1825 blef han astronomie docent i Upsala,
s. å. vik. observatör och prefekt för observatoriet
samt 1829 ord. observatör vid detsamma, hvilket han
genom betydande förändringar satte i tidsenligt
skick. Efter att hafva deltagit i topografiska
kårens observationer 1830–31 och 1833–35 studerat
i Tyskland, der han gjorde bekantskap med flere
ryktbara vetenskapsmän, inrättade han 1836 i Upsala
ett af de första magnetometerobservatorier, vid
hvilket han under 16 år anställde observationer,
offentliggjorda i magnetiska föreningens i Göttingen
tidskrift. 1838 företog han för vetenskapligt
ändamål en resa i Norge och Danmark samt deltog
i basmätningen på Amager. Utnämnd till astronomie
professor 1842 med bibehållande af befattningen som
prefekt, arbetade han ifrigt för åstadkommande af ett
nytt observatorium och, då riksdagen 1838–40 beviljat
anslag dertill, fick han sjelf i uppdrag att besörja
dess uppförande. Han vistades 1846–47 i Italien och
Frankrike för att inleda närmare förbindelser med
observatorierna i södra Europa samt inrättade 1865
universitetets meteorologiska observatorium, hvars
omfattande arbeten han ledde under 13 år, ständigt i
liflig vexelverkan med främmande vetenskapsmän och
lärda institutioner. Från sin professur erhöll han
afsked 1875, men qvarstod till 1878 som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
