- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
817-818

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Styfkjortel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

W1 L1, så verkar vattnets uppbärande kraft uppåt
efter vertikalen C1 M, och styfhetsmomentet är
då lika med produkten af fartygets deplacement D
och häfarmen GR. Enär deplacementet endast till
sin form, men ej till sin storlek, förändras vid
krängningen, bero således styfhetsmomentet och
styfheten på afståndet mellan fartygets tyngdpunkt G
och dess styfhetspunkt (metacentrum) M, hvilket
afstånd kallas metacenterhöjd. Båda punkterna
G och M bestämmas genom beräkning. Punkten G
kan emellertid, sedan fartyget blifvit färdigt
och utrustadt, lätt och säkert bestämmas genom
s. k. krängningsförsök. Styfhetspunktens höjd öfver
deplacementets tyngdpunkt, eller afståndet CM, är,
strängt taget, bestämdt af vilkoret att det skall
vara lika med qvoten af vattenytans tröghetsmoment
i anseende till den ifrågavarande rörelseaxeln
och deplacementets volym, ett vilkor, som gäller
för hvilket läge som hälst af fartyget. Jfr
Hydrostatik, sp. 174. J. G. B.

Styfkjortel. Se Drägt, sp. 1497.

Styfmorsblomma. Se Viola.

Styfva upp, sjöv., upphissa högre ett segel e. d.,
som för tillfället ej är tillräckligt sträckt.
R. N.

Styfver var under 1700-talet benämningen på 1 öre
silfvermynt. Sedermera begagnades samma namn för
sjettedelen af 1 skilling banko. I dagligt tal räknade
man vanligen 2, 4 och 6 styfver i st. f. 1/3, 2/3
och 1 skilling banko. E. B.

Stygisk. Se Styx.

Styke, en nordtysk slägt. Till denna hörde Arent
S.,
den mest fruktade af de s. k. vitaliebröderna,
som, under förevändning att undsätta Stockholm och
uppehålla det mecklenburgska väldet i Sverige, under
1390-talet idkade sjöröfveri i Östersjön. S. slöt
sig sedermera till den halländske riddaren Sven Sture
och erhöll af honom slottet Faxeholm år 1398. Redan
samma år bemedlades dock en förlikning med drottning
Margareta och året derpå med hansestäderna. S. slog
sig derefter ned i Sverige och erhöll Nyköpings
slott i förläning. – Vid utbrottet af Engelbrekts
resning innehades Nyköpings slott af hans son Albrekt
S
. och Kingstadaholm af sonen Henrik S. En dotter till
Arent S. blef ingift i den gamla svenska Ulfslägten.
K. H. K.

Styl (Lat. stylus), en numera föga bruklig form i
stället för stil (se d. o.).

Styli novi och styli veteris, Lat., af gamla stilen
och af nya stilen. Se Stil.

Styliter (af Grek. stylos, pelare) l. Pelarehelgon
kallades de kristne eremiter, hvilka för botöfning
tillbragte största delen af sitt lif på toppen af
höga pelare. Upphofsmannen till detta slags askes,
Simeon styliten, lefde 390–460 i trakten af
Antiochia och vistades 30 år af sitt lif på en 21
m. hög pelare. Sådana asketer funnos ända in i 12:te
årh. i Syrien och Palestina.

Stylobat (Grek. stylobates, af stylos, pelare). Se
Krepidoma.

Stylodisk (jfr Stylus), griffelformig.

Stylografi (af Grek. stylos, griffel, och grafein, skrifva),
ett af en dansk kopparstickare Schöler
uppfunnet förfaringssätt att med galvanoplastikens
hjelp taga kopior af kopparsticksplåtar.

Stylommatophora, zool. Se Lungsnäckor.

Styltlöpareslägtet, zool. Se Himantopus.

Styltor, stänger med på en viss höjd till stöd för
foten fastsatta trästycken, nyttjades i forntiden
af vissa skådespelare, s. k. grallatores. Styltor
brukas ännu i »les Landes» i Frankrike m. fl. trakter
vid genomvandrandet af träsk. Att gå på styltor är
en sport, som stärker armarnas muskler och öfvar
förmågan att balansera.

Styltödleslägtet, zool. Se Hypsibatus.

Stylus l. Stilus, Lat. (Grek. stylos), griffel,
pelare. Jfr Stil.

Stymfaliderna, Grek. mytol., oerhördt stora roffoglar,
som uppehöllo sig vid den s. k. Stymfaliska sjön
i Arkadien, der de anställde stora förödelser,
bl. a. som menniskoätare. De hade fjädrar af
koppar, med hvilka de kunde skjuta som med
pilar. Stymfaliderna dödades af Herakles.

Stympmusslan, zool. Se Douax.

Styng, håll och styng, värk vanligen i sidan, kan
bero på interkostalnevralgi eller på. inflammation af
bröstsäcken. Se Lungsjukdomar, sp. 295, och Plevralgi.
F. B.

Styngflugor, Oestridae, zool., en grupp inom de
egentliga flugornas familj, Muscidae. Gruppen omfattar
ett antal egendomligt bildade större eller medelstora
flugor, som under sin utveckling äro snyltgäster
hos såväl vilda som tama däggdjur af idislarnas och
de enhofvades ordningar. Dessa flugors hufvud är
liksom blåsformigt uppsväldt, i synnerhet nedåt,
hvarigenom det nästan liknar ett halfklot. Munnen
är förkrympt, så att styngflugan icke kan taga
till sig någon näring och derför lefver endast
en kort tid. Jämte de relativt stora facettögonen
finnas 3 punktögon. Antennerna äro 3-ledade, fästa
i djupa gropar å pannan, med sista leden rundad och
borstbärande. Vingfjällen äro olika utvecklade hos
olika slägten inom gruppen. Kroppen är vanligen
något klumpig, antingen nära nog naken eller ock
tätt bevuxen med raggigt hår, såsom hos humlorna, i
synnerhet å mellankroppen och den andra af de vanligen
6 bakkroppsringarna. Larverna höra, likasom alla
fluglarver, till de s. k. hufvudlösa larverna och
bestå af 12 ringar, af hvilka de 2 första icke alltid
kunna urskiljas. Andningsrörens mynningar kunna
tillslutas, hvarigenom vätska hindras att intränga
i dem. Kroppen är vanligen besatt med taggar och
vårtor. Till en början hafva stynglarverna 2 kraftiga
munhakar, med hvilka de fästa sig vid väggarna af
den hålighet, der de uppehålla sig, men dessa hakar
gå efter 2:dra hudömsningen förlorade, åtminstone
hos en del arter. Somliga af dessa snyltgäster
lefva i näsan och pannhålorna (»nässtyng»), andra i
magsäcken och tarmkanalen (»måg-» och »tarmstyng»),
andra i och under huden (»hud-bromsar») hos sina
värdar. Alla lemna dock sina tillhåll, då de äro
färdiga att förpuppas, hvilket sker i jorden. Puppan
är omgifven af ett tunnformigt, ganska fast skal,
som öppnas med ett lock, då efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free