- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
799-800

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken utföres under styrmannens omedelbara tillsyn.
Jfr Plimsoll-lagen. R. N.

Stufvare, sjöv. Se Stufva.

Stugun, socken i Jämtlands län,
Ragunda tingslag. Areal 70,604 har. 2,270
innev. (1889). S. bildar med Borgvattnet ett
konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Hernösands stift,
Jämtlands östra kontrakt.

Stuhlweissenburg. 1. (Magyar. Fehér) komitat i
Ungern, v. om Donau. Areal 4,156 qvkm. 209,386
innev. (1880), mest magyarer. Landet är i s. en
vågformig slätt, i n. deremot skogigt och genomdraget
af Vértesbergen. Säd, frukt, vin och tobak
odlas. Betydande boskapsskötsel. Fiske och flodfart
bedrifvas i och på Donau. – 2. (Magyar. Székes
fehérvár
) hufvudstad i nämnda komitat, på en
sumpig slätt vid Pragerhof–Budapest-banan. 25,612
innev. (1880). S. är säte för en romersk-katolsk
biskop och en kunglig domstol samt har ett katolskt
öfvergymnasium, en högre realskola, ett seminarium
och flere kloster. Liflig handel med landtprodukter
och hästar. Tillverkning af kläde, kattun, läder
m. m. S. är troligen beläget på samma plats som den
romerska kolonien Floriana. Det var 1027–1380 de
ungerske konungarnas residens samt till 1527 deras
krönings- och begrafningsstad. 1543–1601 och 1602–88
innehades det af turkarna.

Stuhm, stad i preussiska regeringsområdet Marienwerder
(Vestpreussen). 2,240 innev. (1885). Vid S. utkämpades
d. 17 (27) Juni 1629 en strid mellan svenskar under
Gustaf II Adolf å ena sidan samt polacker under
Konietspolski och österrikare under Arnim å den
andra. Trots sin öfverlägsenhet kunde de senare icke
drifva svenskarna ur deras ställning. Träffningen är
egentligen ryktbar derigenom att Gustaf Adolf under
densamma skulle råkat i största lifsfara, men enligt
en numera vederlagd berättelse räddats af öfverste
Erik Soop.

Stuhmsdorf, by i preussiska regeringsområdet
Marienwerder (Vestpreussen), bekant genom det
vapenstillestånd som d. 2 (12) Sept. 1635 der slöts
på 26 år mellan Sverige och Polen. Sverige afstod
dervid de sedan 1629 innehafda preussiska sjöstäderna
Elbing, Braunsberg, Pillau och Memel.

Stukat-klinga (förvrängning af Fr. estocade,
värjstöt), ett slags lång och smal stötklinga.

Stumhet. Se Döfstumhet.

Stumholmen, en invid Karlskrona belägen och
kronan tillhörig mindre ö, å hvilken åtskilliga
byggnader för kungl. flottans behof finnas uppförda,
bl. a. ångbageri och ångqvarn, förrådsmagasin och
bostäder för en del af den å holmen tjenstgörande
personalen. Invid Stumholmen och förenad med denna
finnas tvänne mindre holmar, Laboratorie-holmen och
Kungshall. Å den förra finnas inrättade epidemiska
sjukhus, och å den senare, som fördöm utgjort en
gammal befästning, salutbatteri och förrådshus för en
del lifsförnödenheter för flottans behof. Stumholmen
är medelst en träbro förenad med Karlskrona stad.
L. H.

Stundister. Se Raskolniker.

Stupa. Se Byggnadskonsten, sp. 1390.

Stupefaktion (Lat. stupefactio), bedöfning,
bestörtning.

Stupid (Lat. stripidus), dum, inskränkt, slö. –
Stupiditet, dumhet, inskränkthet, slöhet.

Stupning, geol. Se Strykning.

Stupor, Lat, känslolöshet, häpenhet, dumhet; med.,
bedöfning, slöhet, ett tillstånd, då själslifvets
verksamhet är nedsatt till ett minimum vare sig
genom febrar, förgiftning eller sinnessjukdom.
F. B.

Stupskott. Se Kulbana.

Sturdza (Stourdza), bojarfamilj i Moldau,
härstammande från en i 15:de årh. från Ungern
inkommen slägt. Bland dess medlemmar, som tidigt
förvärfvade stora besittningar, märkas: 1. Alexander
S.,
politisk skriftställare, född 1791. Denne
erhöll sin uppfostran i Ryssland och Tyskland samt
ingick derefter som statsråd i grefve Kapodistrias
kansli. På uppdrag af ryska regeringen skref han
1818, vid kongressen i Aachen, en Mémoire sur l’état
actuel de l’Allemagne,
hvari han under förhärligande
af Ryssland angrep den tyska nationen som moraliskt
förderfvad och irreligiös samt betecknade de tyska
universiteten som plantskolor för de revolutionära
idéerna. Till följd af den harm, som skriften väckte,
måste dess författare fly till Ryssland, der han
fick anställning i utrikesministeriet. S. var äfven
genom andra broschyrer verksam för ryska regeringens
intressen. Han dog 1853 som ryskt geheimeråd på
sitt gods i Besarabien. – 2. Michael S., hospodar af
Moldau, född 1795, var son af Johannes S., hvilken
1822–28 innehade värdigheten som hospodar. Han
valdes 1834 till hospodar, men gjorde sig genom
sin vinningslystnad och stränghet allmänt hatad
samt måste i anledning af inre uppror och politiska
förvecklingar abdikera 1849. Då man 1859 i Moldau
skred till val af en ny furste, uppträdde S. som
kandidat, men erhöll som medtäflare sin egen son,
den begåfvade, men hänsynslöse Gregor S. Följden
af denna rivalitet blef, att båda föllo igenom och
att öfverste Kusa valdes till hospodar. S. vistades
sedermera i Paris, der han dog 1884. – 3. En annan
gren af slägten tillhör Dmitrij S., en af dem,
som kraftigast arbetade för furst Kusas störtande
(1866). Han har sedermera upprepade gånger intagit
en framstående plats i ministèren.

Sture. Ehuru Sture-namnet burits af åtskilliga,
som det tyckes, vidt åtskilda slägter, hafva
dock egentligen blott tvänne af dessa förvärfvat
ett historiskt namn, nämligen den äldre slägten,
med tre sjöblad i vapnet, och den yngre, som antog
namnet Sture långt senare, med bibehållande af sin
fäderneslägts, den s. k. Natt och Dagslägtens, vapen.

A) Den äldre Stureslägten:

1) Anund S., riddare (1327–60) och riksråd (redan
1321), är den första i handlingarna omtalade medlem
af ätten. Han var gift med Katarina, dotter till
riksrådet, riddar Karl Näskonungson.

2) Magnus Anundsson S., den förres son, riddare
(1358–91), riksråd kanske redan 1358,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free