- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
775-776

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strutbräken ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

justitierevisionen samt utnämndes 1820 till
revisionssekreterare och 1826 till justitieråd,
från hvilken sistnämnda befattning han tog afsked
1851. Han var derjämte riddarhuskamrerare
1815–26. Död d. 6 Jan. 1853. Med undantag af valriksdagen
1810 deltog S. i alla riksdagar under åren 1809–48
samt var derunder ledamot af lag- och bankoutskotten
äfvensom af stats- och bankoutskottens afdelning
för finanserna. För den på 1830-talet genomförda
myntrealisationen var han kraftigt verksam.

3. Stråle af Ekna, Gustaf Holdo, industriidkare,
skriftställare, den föregåendes son, född i Stockholm
d. 25 Juni 1826, blef student i Upsala 1844 och
aflade examen till rättegångsverken 1847. Efter att
1848–50 hafva tjenstgjort vid ämbetsverken i Stockholm
började han att deltaga vid tillsynen af Rörstrands
porslinsfabrik och blef 1853 dess disponent. Han
har sedan dess betydligt utvidgat fabrikens
verksamhet. Som medlem af borgareståndet deltog han
i riksdagarna 1862–63 och 1865–66 samt har under det
nya representationsskicket 1867–69 och 1876–77 varit
ledamot af Andra kammaren och 1878–86 för Vestmanlands
läns landsting ledamot af Första kammaren. Derjämte
var han statsrevisor 1860–63 och 1867. S. har
bl. a. skrifvit Rörstrand och Marieberg (1870) och
Grafkärl funna i svensk jord (1873), de första
arbeten, som utgifvits i svenska keramikens historia,
äfvensom Rörstrands historia och tillverkningar
1726–1850
(1879), Mariebergs historia och tillverkningar
1758–1788
(1880), Alingsås manufakturverk (1884)
samt Om les aneelotes de Suède (i »Hist. tidskr.»
för 1887). År 1865 utgaf han en diktsamling med titeln
Minnen från Juntan (ny tillökt uppl. 1882 under titeln
Rimmade tillverkningar från Rörstrand).

Strålgloria. Se Gloria.

Strålhvalf. Se Hvalf.

Strålklyfvare, sjöv., ett trekantigt stagsegel,
i hvilket en del af dukarna går parallelt med
seglets bakre och de andra med seglets undre
kant samt mötas ungefär midt för skothornet.
R. N.

Strålkräfta, veter. Se Hoflidanden.

Strålmätare. Se Aktinometer.

Strålning, fys. Då värmet öfvergår från en kropp
till en annan, utan att uppvärma mellanliggande
ämnen, eller genomgår ett ämne, utan att uppvärma
detsamma, säges det meddela sig eller fortplanta
sig genom strålning. I detta tillstånd är värmet
till sin fysiska beskaffenhet identiskt med
ljuset, d. v. s. det utgöres af etervibrationer,
af hvilka dock största delen äro långsammare än
de etersvängningar, som göra intryck på vårt öga
(se Värmespektrum). Värmestrålningen uppmätes med
diflerentialtermometer eller termomultiplikator.
R. R.

Strålparadisfogelslägtet. Se Paradiseini.

Strålröta, veter. Se Hoflidanden.

Strålsten, aktinolit (af Grek. aktis, stråle, och
lithos, sten), miner., ett monoklint kristalliserande,
tämligen allmänt förekommande bisilikat, hörande
till amfibolernas klass, förekommer i långa,
nålformigaw lökgröna till
mörkgröna, genomskinliga till genomlysande kristaller,
sammanfogade i radierande och stängliga aggregat,
och träffas tämligen allmänt inväxt i talk, klorit-
och glimmerskiffer på vissa malmlager i både in-
och utlandet. Den mycket finstråliga aktinoliten
kallas asbest. Stundom förekommer den såsom
aktinolitskiffer inlagrad i andra bergarter, dock ej
af stor mäktighet. I Sverige förekommer strålsten vid
nästan alla våra koppar- och jerngrufvefält samt i
kalkbrotten vid Malsjö, Lindbo, Glanshammar, Vattholma
m. fl. st. Ant. Sj.

Stråperlor. Se Glasperlor.

Stråvalla, socken i Hallands län, Viske härad. Areal
1,877 har. 429 innev. (1889). Annex till Värö,
Göteborgs stift, Fjäre och Viske kontrakt.

Sträckbarhet, dragbarhet l. duktibilitet. Se
Spänstighet.

Sträckbog, sjöv., detsamma som »slagbog». Se Slag 4.

Sträckbänk, ett pinoredskap, med hvars tillhjelp
man starkt uttänjde delinqventens kropp i syfte att
åstadkomma intensiv smärta. Sträckbänken utgjordes af
en bänk eller nästan horisontalt liggande, kort stege,
vid hvilken den anklagades händer hårdt fastbundos,
under det att fötterna voro säkert fästa vid ett tåg,
som spändes medelst en vals och ett hjul, påhängda
vigter eller annan mekanisk anordning.

Sträckfoglar, zool., kallas i allmänhet
de foglar, hvilka, utan att flytta ur det
trängre djurgeografiska område, på hvilket deras
häckplatser ligga, vanligen på bestämda årstider
byta om uppehållsort för att söka föda eller
större trygghet. I Sverige kunna hämplingar,
siskor, trädkrypare, nötväckan, stenknäcken,
många hackspettar och änder m. fl. betecknas som
sträckfoglar. Äfven inom tropikerna finnas foglar,
hvilka på grund af vattendragens uttorkning under
den torra årstiden nödgas lemna sina häckplatser.
L-e.

Sträckgräshoppor, zool., benämnas de för sina
vandringar och härjningar beryktade gräshopporna (se
d. o.). Den mest bekanta är Acridium migratorium,
som ock, fastän sällsynt, förekommer i södra och
mellersta Sverige men har sitt egentliga hemland
i sumpiga trakter i östra Europa (Ungern och södra
Ryssland). Derifrån utbreda dessa gräshoppor sig ofta
i större svärmar åt vester öfver Tyskland ända till
Belgien, der de anställt mycket svåra förödelser på
fält och åker. Enstaka tåg hafva funnit vägen till
England och Sverige. L-e.

Sträckmuskler, musculi extensores, anat., de muskler
som åstadkomma en leds sträckning, d. v. s. den
rörelse i en led, som förstorar vinkeln mellan
de deri ingående knotorna. Se Antagonism 2 och
Böjmuskler. G. v. D.

Sträckugn. Se Glasfabrikation, sp. 1264.

Sträfbåge, sträfpelare, sträfsystem, byggnadsk. Se
Gotik, sp. 1389.

Sträng, fys., är den tongifvande delen å de
s. k. stränginstrumenten: pianot, violinen, harpan
m. fl., hvilka alla hafva flere eller färre strängar
fastspända vid en resonansbotten (se Resonans).
Strängarna försättas i transversella

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free