Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strinnholm, Anders Magnus - Stripa, rikt gifvande jernmalmsfält i Lindes landsförsamling och bergslag, Örebro län - Strisores, Skärrfoglar, zool. - Stritar, Homoptera, zool., en underordning af insketsordningen Hemiptera - Strît vor Rabene. Se rabenschlacht - Strix. Se Nattuggleslägtet, Slagugglan och Sparfugglan - Strobila, zool. Se Binnikemask - Strobilus, Lat. (Grek. strobilos, hvirfvel), detsamma som kotte (se d. o.) - Stroboskop, fys., en annan benämning på fantaskopet - Strodtmann, Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom registrering af riksbankens handlingar. De
näringsomsorger, som hotade att afbryta hans
författarebana, blefvo emellertid häfda, då han vid
1828–30 års riksdag erhöll ett sedermera förhöjdt
anslag till fortsättandet af sina omfattande
vetenskapliga arbeten. År 1842 promoverades han till
filos. hedersdoktor i Upsala samt inkallades 1834 i
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, 1837
i Svenska akademien, som 1836 tilldelat honom det af
K. M:t stiftade priset till belöning för literära
förtjenster, och 1845 i Vetenskapsakademien. –
Redan såsom boktryckare skref S. Fragmenter till
kejsar Napoleons historia (1813) och Klio, historisk
månadsskrift (1815). Sitt rykte grundlade han dock
först genom sin Svenska folkets historia under
konungarne af Vasaätten (3 del.. 1819–23, afbrutet af
brist på uppmuntran; det går till 1544), och Magnus
Stenbocks lefverne (2 bd, 1821) samt sin öfversättning
af Rühs’ »Svea rikes historia» (1823–25). År 1834
offentliggjorde han den första och 1854 den femte
och sista delen af sitt stora verk Svenska folkets
historia från äldsta till närvarande tider, hvilket
sträcker sig till statshvälfningen 1319. I detta
arbete finnas de egenskaper fullt utvecklade, som
känneteckna S:s författareskap, nämligen en ovanligt
grundlig kännedom af de historiska källorna, en skarp
blick för händelsernas inre sammanhang, en varm kärlek
till sanningen och till fosterlandet samt ett lugnt
och flärdlöst, genom sin bredd någon gång tröttande
framställningssätt. De ämnen, hvilka han behandlat
ur nya synpunkter, äro i synnerhet uppkomsten och
utbildandet af samhällsförfattningen och af de
olika stånden. Sitt sista verk, Sveriges historia i
sammandrag (1857–60), hann S. icke fullfölja längre
än till år 1560. Den anspråkslöse forskaren afled i
Stockholm d. 18 Jan. 1862.
Stripa, rikt gifvande jernmalmsfält i Lindes
landsförsamling och bergslag. Örebro län, nära sjön
Rossvalen och Guldsmedshyttan, v. om Storå
jernvägsstation. Malmen, blodstensmalm, innehåller öfver
hufvud 50,4 % jern, 0,009 % fosfor och 0,012 % svafvel
samt har vid bessemertillverkning visat sig vara
af första rangen. Arbetet bedrifves delvis (i Arpis
schakt) med takbrytning och igensättning. Borrmaskiner
användas. 1889 upphemtades 255,885 deciton
jernmalm. En hagelfabrik är anlagd derstädes.
Strisores, Skärrfoglar, zool., kallas en fogelordning,
hvars representanter utmärka sig företrädesvis
genom mycket långa och spetsiga vingar, genom
förekomsten af 10 väl utvecklade handpennor samt
genom underarmens stora täckfjädrar, som alltid räcka
utöfver armpennornas halfva längd. Öfverarmbenet är
synnerligen kort i förhållande till underarm och
hand. Fötterna äro mycket svaga och korta, knappt
tjenliga till gående på marken. Näbben är än bred
och kort, än lång och tunn. Till denna ordning höra
tre familjer: tornsvalor (Cypselidae), nattskärror
(Caprimulgidae) och kolibrifoglar (Trochilidae).
L-e.
Stritar, Homoptera, zool., en underordning af
insektordningen Hemiptera (se d. o.)
Stritarna karakteriseras derigenom att de 2 främre
vingarna äro i hela sin längd likartade, antingen
hårda eller ock hinnaktiga, och att de hafva
under hvila ett takformigt läge med sluttande
sidor. Snabeln är treledad; dess fästepunkt är
belägen långt bakåt, skenbart mellan det främsta
benparet. Hufvudet är stort och ofta försedt med
hvarjehanda utskott. Denna grupp omfattar följande
familjer. 1) Sångstritar (Cicadidae l. Stridulantia)
hafva kort hufvud med blåslikt svälld panna och
stora utstående ögon. Främre vingarna äro längre än
de bakre. Hannen är utrustad med ett ljudverktyg,
med hvilket han åstadkommer en mera intensiv än
melodisk musik. Sagda organ är beläget på buksidan
af bröstets bakersta del och består af ett par
håligheter, af hvilka hvardera är täckt af ett stort,
läderartadt fjäll och har bottnen tillsluten med en
i en hornartad ram utspänd elastisk hinna. Dessa
håligheter tjena som resonansapparat till att
förstärka ljudet, hvilket vid luftens in- och utgång
frambringas genom svängningar af s. k. ljudband,
fästa i det närbelägna andhålsparet. Typiskt för
denna familj är slägtet Cicada, stritslägtet, af
hvilket flere arter finnas i Europa. 2) Lyktstritar
(Fulgoridae) hafva alla hufvudets delar, hjessa,
panna och kinder skilda från hvarandra genom skarpa
upphöjda lister. Pannspröten äro vanligen korta,
vårtformiga. Namnet härrör från en oriktig uppgift
af äldre resande, att ljus skulle utstråla från den
surinamska lyktbäraren (Fulgora laternaria), hvilken
uppnår en storlek af 70 mm. Många arter afsöndra ur
bakkroppen ett hvitt, vaxartadt ämne, hvilket kommer
i handeln under namn af »kinesiskt vax». Flertalet
arter förekommer inom vändkretsarna. 3) Puckelstritar
(Membracidae) kallas så, enär deras halssköld är
utomordentligt starkt utvecklad och försedd med
hvarjehanda utväxter och bihang. Hufvudet är böjdt
nedåt, panna och hjessa ej skilda. De flesta lefva i
Syd-Amerika, endast några få i Europa. 4) Småstritar
(Cicadellidae). Till denna grupp, hvilken utmärkes
genom framåt riktadt hufvud och genom i spetsen
borstlika pannspröt, hör Aphrophora spumaria, hvars
larv omger sig med en spottlik vätska (»grodspott»),
hvilken om sommaren ofta anträffas på ängsväxter.
L-e.
Strît vor Rabene. Se Rabenschlacht.
Strix. Se Nattuggleslägtet, Slagugglan och
Sparfugglan.
Strobila, zool. Se Binnikemask.
Strobilus, Lat. (Grek. strobilos, hvirfvel),
detsamma som kotte (se d. o.).
Stroboskop (af Grek. strobos, hvirfvel, och skopein,
se), fys., en annan benämning på fantaskopet (se
d. o.). De roterande skifvorna benämnas derför ock
stroboskopiska skifvor.
Strodtmann, Adolf, tysk författare, född i Flensburg
d. 24 Mars 1829, blef 1849 med anledning af en
revolutionär dikt relegerad från universitetet i Bonn
och vistades 1852–56 i Amerika, dels som bokhandlare,
dels som publicist. Död d. 17 Mars 1879 i Steglitz,
vid Berlin. S. skref bl. a. Gedichte (1857; 3:dje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
