Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storbritannien (Eng. Great Britain), konugarike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
makt att skydda de vestindiske plantageegarna; men
1833 blef omsider slafveriet fullständigt afskaffadt
i Englands kolonier mot ett skadestånd af 20 mill. pd
till slafegarna. Den engelska kommunalförvaltningen
ordnades på mera tidsenligt sätt, men blef dyrare
än förut, då en del förtroendeuppdrag, som förut
sköttes af aristokratien, nu öfverlätos åt
aflönade ämbetsmän. Whigs’ makt led intet afbräck
genom konungens död och hans brorsdotter Viktorias
tronbestigning (1837); men denna bildar i alla
fall en märklig vändpunkt i Englands historia. Georg
III hade haft ej mindre än sju söner, men af dessa
hade endast tronföljaren och hertigen af Cumberland
ingått jämbördiga äktenskap, under det de öfrige
fortforo att hängifva sig åt ett skäligen gladt
ungkarlslif. Men 1817 afled prinsessan Charlotta,
enda dottern af Georg IV och hans olyckliga gemål,
och dermed var konungahusets bestånd i fara. Nu fick
verlden inom kort se fyra stycken af de furstlige
gubbarna hasteligen begifva sig i brudstol med
äktenskapslediga tyska prinsessor, allt till
tronföljdens betryggande. Åt den fjerde af bröderna,
hertigen af Kent, föddes 1819 dottern Viktoria,
som nu i kraft af den engelska arfföljdsordningen,
hvilken gifver dotter af äldre son företräde framför
yngre son, besteg tronen i stället för hertigen af
Cumberland, den femte af de kunglige bröderna. Då
denne emellertid blef konung i Hannover med dess
manliga arfsföljd, löstes omsider den förbindelse
med detta land, som varat så länge och ländt England
till så föga fromma.
Den unga drottningen tillträdde regeringen under
allmän sympati och med en uppfattning af sina
konstitutionella regentpligter, som varit och är
höjd öfver allt beröm. I sitt äktenskap med prins
Albert af Sachsen-Koburg blef hon moder för en talrik
familj. Regeringen fördes till 1841 efter samma
grundsatser som förut. En storslagen utrikespolitik,
ledd af lord Palmerston, visade England i
dess rätta dager såsom verldsmakt. I Afghanistan
bekämpades indirekt det växande ryska inflytandet i
Central-Asien. Mot Kina, till hvilket man nalkats
genom eröfringarna i Birma, fördes ett lyckligt
krig till fördel for den engelska handeln, men hvars
närmaste anledning – kinesernas försök att skydda sig
mot den forderfliga införseln af opium – var sådan,
att det i Europa väckte allmänt ogillande och i Kina
ett hat till vesterlandet, som ännu ej torde visat
sina yttersta följder. I Egypten stäcktes Muhammed
Alis äregiriga, af Frankrike understödda planer att
grunda en stormakt, som ytterst kunnat blifva farlig
för Englands indiska välde. Men i hemlandet jäste
missnöjet bland de lägre klasserna. Det ständigt
öppna irländska såret fortfor att blöda, under det
O’Connell fullföljde sin storartade agitation för sina
bröders frigörelse från engelskt aristokratförtryck. I
England hade väl fattigvården reformerats i humanare
anda, men underklassen såg ej sina lefnadsvilkor
bättras under storborgarenas herradöme, och den
framställde i »folkets charta» anspråk på ytterligare
författningsreformer, som då ansågos
mycket radikala, men nu äro till största delen
genomförda – allmän rösträtt, sluten omröstning,
obegränsad valbarhet, likformiga valkretsar, kortare
valperiod och arvoden åt underhuset. Chartiströrelsen
fortgick några år under stark agitation och med
väldiga jättepetitioner till underhuset, som dock ej
lyssnade till dess anspråk. För massorna vardt det
nu likgiltigt om det fasta eller lösa storkapitalets
män beherskade dem, och i underhuset gled makten
1841 öfver till tories, som hemtat sig efter sitt
nederlag och insatte en ny ministèr under sir Robert
Peel. Men de engelska tories skilja sig deri till
sin fördel från fastlandets konservativa, att de
ej låta tidens lärdomar gå sig obeaktade förbi;
och det faller ofta på deras lott att genomföra en
stor samhällsreform, som whigs förberedt. Det synes
liksom höra till det parlamentariska styrelsesättet,
framförallt i dess engelska hemland, att det parti,
som är vid makten, för dess bevarande måste offra
mycket af sina egna meningar, ofta rentaf upptaga
vigtiga delar af motståndarnas program. Så var
ock fallet här. Den folkrörelse, som chartisterna
inledt, blef snart af mera ekonomisk än politisk
natur. Det oerhörda uppsving, som ångans
användande gifvit industrien, hade framkallat
ett manstarkt proletariat af fabriksarbetare,
och om än nationalrikedomens ofantliga stegring
ingalunda lemnat dessa massor oberörda, sågo de dock
sin tillvaro oupphörligt hotas af hvarje kris inom
handels- eller fabriksverlden. Deras lefnadskostnad
ökades i väsentlig mån genom spanmålslagarna, som
vållade en konstlad höjning af sädesprisen till
jordegarnas förmån. Ehuru flere gånger mildrade,
stodo dessa lagar ännu alltid qvar; och mest mot dem
vände sig nu arbetarnas förbittring. En förening mot
spanmålslagarna (anti corn law league) hade stiftats
af Richard Cobden, grundläggaren af Manchesterskolan,
som i äkta engelsk anda ifrade mot statens inblandning
på det ekonomiska området och för arbetarnas höjande
genom föreningar, samverkande till inbördes
sjelfhjelp. Med stor energi inslogs den i detta land
vanliga vägen; en storartad agitation sattes i
gång genom folkmöten och den allt mäktigare vordna
tidningspressen, och 1846 fann sig sir Robert Peel,
trots häftigt motstånd från en del af hans egne
anhängare, föranlåten att i parlamentets båda hus
genomdrifva spanmålshandelns frigifvande. Knappast
hade detta varit möjligt, om ej jordegarnas makt inom
parlamentet varit inskränkt, och deras ytterligt ringa
antal gjorde det svårt att binda en tillräcklig del af
den hastigt växande folkmängden vid deras intressen,
hälst de många arrendatorerna ej hade samma fördel
af de höga spanmålsprisen, i bredd med hvilka äfven
arrendena stegrades. Spanmålslagarnas fall påskyndade
än mer den engelska industriens jättelika tillväxt,
som dessutom gynnades af en alltmer uppdrifven
samfärdsel genom jernvägar med alla delar af landet
och genom ångbåtslinier med de mest skilda delar
af jordklotet. Frihandelssystemet genomfördes
fullständigt af den följande Russell-Palmerstonska
ministerèn, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
