Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms skärgård, den vidsträcktaste af Sveriges många skärgårdar - Stockholms slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kanholmsfjärden uppnå Sandhamnsleden. Knappt hafva
farlederna på Trälhatvet förenats till en, förr än
denna åter grenar sig i två, af hvilka den kortare
passerar Kodjupet och Vaxholm, den längre och djupare
går genom Oxdjupet förbi Oskar-Fredriksborg, hvarefter
de å nyo förenade leda fram till Stockholm. Öfriga
farleder i skärgården äro: Husaröleden från
Kanholmsfjärden norrut till trakten af Furusund;
Vindöström, som mellan Vindö och Värmdö något
förkortar Landsortsleden, äfvensom Gustafsbergsleden,
som från Landsortsleden å Nämdöfjärden leder åt
n. v. till Baggensfjärden samt i sin delvis grunda
fortsättning genom Södra Stäket och Skurusund leder
fram till hufvudstaden. Stockholms skärgårds natur,
vida berömd för sin skönhet, är i allmänhet af något
sträfvare skaplynne än Mälarens. A. G.
Stockholms slott. På den plats, der detta slott nu
är beläget, på nordöstra delen af stadsholmen mellan
Saltsjön och Mälaren, uppfördes redan af Birger jarl
en med murar och torn befäst borg till försvar för
Mälarens inlopp. Om denna borg, det s. k. Adelshuset,
eger man endast ofullständiga upplysningar. Den
antages hafva omfattat det utrymme, som nu intages
af lilla borggården, och egde ett torn, »Kärnan»,
sedermera till följd af dess på spetsen befintliga
prydnad kalladt »Tre kronor». Öster om Adelshuset, på
den nuvarande stora borggården, låg »förborgen», som
äfven under tidens lopp inneslöts af grafvar och murar
samt försågs med flere torn. Redan 1330 ödelades
emellertid slottet af en eldsvåda. Återuppfördt och
utvidgadt, motstod det under den senare medeltiden
flere belägringar och eldsolyckor. Gustaf I tillökade
såväl Adelshusets som förborgens byggnader, höjde
tornet »Tre kronor» från 57 alnar till 112 alnar,
iståndsatte murarna och utvidgade slotts-grafven,
för hvilket ändamål östra delen af Bykyrkan, nu
Storkyrkan, nedrefs. Bland rummen i slottet vid
denna tid må nämnas: »rikssalen», »konungsmaket»,
»hertig Eriks mak», »silfverkammaren» och det som
skattkammare använda »Eskils gemak», hvilket af några
anses hafva varit beläget under »Tre kronor», af andra
förlägges till slottets vestra hörn. Af Johan III
tillbyggdes Adelshuset på höjden, hvarjämte tornet
blef ytterligare ökadt med 15 alnar; en ny stadsport
och vindbro byggdes, och en slottskyrka grundlades
1577 på nordöstra sidan. Fängelserna, som förut varit
förlagda till slottet, bortflyttades, med undantag af
den s. k. Smedjegården för lifdömde. Under tidens lopp
blefvo dock byggnaderna bofälliga, särskildt efter
tre eldsvådor under drottning Kristinas tid. 1658
stadfästes derför en af arkitekten Jean de la Vallée
uppgjord plan till reparation och nybyggnad, och
derefter började arbetet, hvilket dock afstannade
redan vid Karl X Gustafs död. Vid denna tid bildade
slottet en aflång fyrkant, som omgaf en större och
en mindre borggård och som var försedd med hörn-
och sidotorn. Östra och vestra sidorna hade en höjd
af fyra våningar; kyrkan, som intog norra sidan,
hade en längd af 130 fot: nästan i midten af
byggnadskomplexen reste sig tornet »Tre kronor». Slottet
företedde senare medeltidsstil äfvensom äldre
och yngre renaissance samt gjorde helt säkert,
ehuru saknande arkitektonisk enhet, ett ståtligt
intryck. Byggnaden förföll dock alltmer,
och 1692 antog derför Karl XI en af Nicodemus
Tessin d. y. uppgjord plan till uppförande af ett
alldeles nytt slott. Redan 1690 hade faststälts en
af samme mästare verkställd särskild ritning till
en ny byggnad, utgörande norra sidan af slottet,
och arbetet på densamma drefs med sådan kraft, att
den inom få år stod färdig. På flere ställen blefvo
dessutom efter hand de gamla murarna nedrifna, och
nybyggnadsarbeten började. Den 7 Maj 1697 ödelade
emellertid en eldsvåda såväl den nybyggda delen
som det gamla slottet. Karl XI:s ännu ej bisatta lik
fördes först till ett stall och derefter till Per
Brahes hus. Kansliets, kansliarkivets, hofrättens
och krigsarkivets handlingar blefvo lågornas rof,
äfvensom en stor del af det likaledes i slottet
inrymda biblioteket. Till residens för konungafamiljen
inköptes K. G. Wrangels hus å Riddarholmen (nu Svea
hofrätt), sedermera benämndt »Kungshuset».
Icke längre bunden af den gamla slottsbyggnaden,
skred Tessin skyndsamt till uppgörandet af
alldeles nya ritningar, hvilka redan d. 21 Juni
1697 erhöllo regeringens stadfästelse. Ehuru med
jämförelsevis inskränkta medel och under stora
svårigheter dref han derefter arbetet ständigt
framåt, till dess det omkr. 1707 afstannade
på grund af den genom de oupphörliga krigen
orsakade bristen på penningar och folk. Vid
denna tidpunkt hade murarna omkring borggården
uppförts till en vånings höjd. – Byggnadsarbetet,
som ej med någon större kraft återupptogs förrän
1729, leddes derefter af Nic. Tessins son grefve
K. G. Tessin. Till förvaltning af den 1727 beviljade
slottsbyggnadshjelpen tillsattes en s. k. rikets
ständers slottsbyggnadsdeputation. Arbetet utfördes
dels af privata arbetare, dels af arbetskommenderingar
från regementena. För den konstnärliga utsmyckningen
engagerades franska målare och bildhuggare. År 1734
grundlades de runda flyglarna på yttre borggården,
men redan 1740 började åter medlen tryta och blefvo
allt svårare att indrifva efter det olyckliga finska
krigets utbrott 1741. Sistnämnda år öfvertogs arbetets
ledning af baron K. von Hårleman och efter dennes
död 1753 af grefve K. J. Cronstedt, som redan
1757 efterträddes af frih. K. F. Adelcrantz. Den
7 Dec. 1754 kunde hofvet göra sitt intåg på
slottet. Jämte hufvudbyggnaderna voro då till
det yttre fullbordade sydvestra, sydöstra och
nordöstra flyglarna. Sedan den nordvestra 1760
äfvenledes blifvit färdig, kan den egentliga
nybyggnaden af slottet anses afslutad. Intill 1776
fortfor emellertid den af tvänne riksråd bestående
slottsbyggnadsdirektionen, som 1766 efterträdt
slottsbyggnadsdeputationen, att öfvervaka arbeten
för inredning, planering, uppförande af kajer,
ekonomibyggnader m. m. Hela kostnadssumman för
slottet med möblering och planering belöpte sig nämnda
år till 10,219,738 rdr. Dertill kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
