Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm, Sveriges hufvudstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stadsdelarna ökats från 89,939 till 192,445 eller
mer än fördubblats.
Af S:s gator må följande nämnas såsom
i ett eller annat hänseende af större
märklighet. Vesterlånggatan, en intressant
trafikled tvärs igenom »City», nästan helt och hållet
upptagen af butiker; Österlånggatan i samma stadsdel;
Skeppsbron, hamnen utefter Stadsholmens östra sida, en
bred och ståtlig trafikled med Gustaf III:s staty af
Sergel, aftäckt år 1808; Drottninggatan (1 1/2 km.) och
Regeringsgatan, Norrmalms af gammalt förnämsta
pulsådror, på hvar sin sida om Brunkebergsåsen;
Malmtorgsgatan, Brunkebergstorg och Malmskilnadsgatan,
tillsammans bildande en trafikled uppe efter åsens
krön; de nya, ståtliga Kungs- och Vasa-gatorna;
den tillämnade Birger-Jarls-gatan (2 1/2 km.), som
skall öppna en diagonal förbindelse från Nybroviken
tvärs öfver Norrmalm till Brunnsviken – alla dessa
å Norrmalm; vidare Karlavägen å Östermalm, en bred
esplanad med vackra planteringar och uteslutande
elektrisk belysning; Sturegatan, Strandvägen m. fl. i
samma stadsdel; Södermalms tvänne hufvudgator,
Götgatan (2 km.) åt söder och Hornsgatan (2 1/2
km.) åt vester, båda utgående från Södermalmstorg;
Handtverkare- och Fleminggatorna på Kungsholmen
m. fl. Sammanlagda längden af S:s gator utgör 131
km.; af hela gatuytan äro 42 proc. belagda med tuktad
eller huggen sten, asfalt eller makadam, nämligen i
staden inom broarna 80 proc., på Norr- och Östermalm 44
proc., på Södermalm 30 och på Kungsholmen 22 proc. S:s
talrika stränder hafva från äldre tider till en del,
särskildt på Kungsholmen och Södermalm, ingått uti
angränsande byggnadstomter och alltså icke utgjort
offentliga platser; f. n. är man emellertid i färd med
att dels genom expropriationer, dels och i synnerhet
genom mången gång storartade utfyllningar åstadkomma
strandgator utefter S:s alla vatten, hvilka arbeten,
en gång fullbordade, utan tvifvel skola i hög grad
bidraga till förhöjande af stadens utseende.
Af S:s öppna platser äro följande de vigtigaste:
å Stadsholmen Stortorget, Mynttorget, Jerntorget,
Riddarhustorget, det sistnämnda med Gustaf Vasas
staty af Larchevesque, rest år 1774, midt framför
Riddarhuset (å hvars gårdsplats år 1890 rests en
staty af Axel Oxenstierna, modellerad af Börjeson);
vidare Slottsbacken med en obelisk, rest af Gustaf
III till S:s borgerskaps ära, aftäckt 1800; å
Riddarholmen Birger Jarls torg med Birger Jarls
staty af Fogelberg (1854); å Norrmalm: Gustaf Adolfs
torg (förut Norrmalmstorg) med Gustaf Adolfs staty
af Larchevesque (1796); Kungsträdgården eller Karl
XIII:s och Karl XII:s torg, det förra med Göthes staty
öfver Karl XIII, rest af Karl XIV Johan år 1821, det
senare med Karl XII:s staty af Molin (1868) samt en
vacker fontän, likaledes af Molin; Berzelii park med
Berzelius’ staty af Qvarnström (1858); på Östermalm:
Humlegården (12 har) med kungl. biblioteket och Linnés
staty af Kjellberg (1885); på Södermalm: Karl Johans
torg vid slussbroarna, med Karl XIV Johans staty
af Fogelberg, rest år 1854 af Oskar I; Södermalmstorg,
Adolf Fredriks torg m. fl. Skepps- och Kastellholmarna,
till stor del trädplanterade, utgöra omtyckta
promenadplatser. I synnerhet Kungsträdgården
och Humlegården prydas af utomordentligt vackra
blomsteranläggningar – en specialitet för det
nyare S. I de yngsta stadsdelarna äro flere
parkanläggningar redan utförda eller planerade,
såsom Tegnérs- och Vanadislundarne på öfre Norrmalm,
Tantolunden på Södermalm m. fl. Öfver hufvud är S. i
förhållande till areal och folkmängd ganska väl
försedt med öppna, trädplanterade platser, äfven
oafsedt den i stadens omedelbara närhet belägna,
från alla stadsdelar lätt tillgängliga Djurgården,
hvilken för S. är hvad Boulogne-skogen är för Paris
eller Thiergarten för Berlin. – Af S:s salutorg
äro de vigtigaste: de sammanhängande Munkbro-,
Kött-, Målare- och Kornhamnstorgen i staden inom
broarna, Hötorget på Norrmalm, Östermalmstorg
m. fl., de båda sista med nyuppförda saluhallar.
G. S-g.
I arkitektoniskt hänseende företer S., om man
frånser vissa delar af staden inom broarna, en
öfvervägande modern prägel. Af de minnesmärken
från äldre konstperioder, hvarpå staden säkerligen
varit ganska rik, återstår numera jämförelsevis
litet. Äfven i de partier af den inre staden, hvilka
bibehållit sin medeltida planläggning, och hvarest
en del af husen, åtminstone till sin stomme, torde
förskrifva sig från medeltiden, äro de arkitektoniska
detaljerna genomgående af senare datum. (Privathusen
i S. voro för öfrigt i allmänhet under medeltiden
af trä.) De äldsta bevarade byggnadsrester i S. äro
några återstoder af Birger Jarls befästningsverk
å Riddarholmen, bland hvilka det å holmens norra
sida belägna runda torn, som numera innehafves af
stadens auktionsverk. Äfven Storkyrkan uppgifves
vara anlagd af Birger Jarl (omkr. år 1260), och
Klara såväl som Riddarholms-kyrkan äro lemningar
af medeltida klosterkyrkor, men genom flere om- och
tillbyggnader hafva dessa kyrkor förlorat det mesta af
sin ursprungliga karakter. (Angående kyrkorna hänvisas
till resp. specialartiklar.) I fråga om arkitekturen i
S. under nyare såväl som under medeltiden kan man göra
samma iaktagelse som i det öfriga Sverige, nämligen
att stilarna inträda senare och fortlefva längre än på
kontinenten. De i S. nu befintliga byggnadsverken från
nyare tiden kunna sägas härstamma från ungefärligen
följande stilperioder:
1) Renaissancens och den äldre barockstilens period,
från början eller midten af 1500- till midten af
1600-talet. De i S. befintliga byggnadsverk från
denna tidrymd kunna sammanfattas till en grupp, då
S. numera, i synnerhet efter förlusten af det äldre
kungliga slottet, eger endast obetydliga rester
af den egentliga renaissancens byggnadskonst. Från
Johan III:s tid, som i det öfriga landet efterlemnat
så vackra konstskapelser i de många slotten, eger
S. knappast mer än ombyggnaderna af Klara och
Riddarholms-kyrkorna samt nybyggnaden af Jakobs
kyrka, samtliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
