Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernvall-Walleen, Karl Knut Emil - Stjernvidd, astron., afståndet till en stjerna, hvars årliga parallax är 1'' - Stjernvädd. Se Scabiosa - Stjernö, ö i Finmarkens amt (Norge) - Stjernört. Se Stellaria - Stjert, sjöv., en kort och smäcker tågände, fäst vid något - Stjertamfibier, Urodela, zool., ordning inom amfibiernas klass bland ryggradsdjuren - Stjertand l. spjutand, Anas acuta, zool., en art tillhörande and-slägtet - Stjertbenet, gökbenet, svansbenet, os coccygis, anat., den nedre, vid korsbenet fästa änden af menniskans ryggrad - Stjertblock, sjöv. Se Stjert - Stjertfena. Se Fena - Stjertglansstaren, zool. Se Lamprotor nithinæ - Stjerthammare. Se Hammare 1 - Stjertkittan, zool. Se Löfskatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tiflisska infanteri-regementet samt deltog i turkiska
fälttåget i Mindre Asien s. å. och tjenstgjorde
1830 i Kaukasien, bl. a. som generalstabsofficer vid
Paskievitj Erivanskis generalstab. Förflyttad 1831
till kejs. lifgardets Paulovska regemente, erhöll
S.-W. Petersburg till vistelseort samt kom der i
tillfälle att blifva bekant i hofkretsarna, hvarigenom
grunden lades till hans senare statsmannabana. Denna
vidtog, då han 1837, efter att 1836 hafva tagit
afsked ur militär-tjensten, der han för öfrigt
icke svingat sig högre upp i graderna än till
underlöjtnant (1834), för särskilda uppdrag
anställdes hos dåv. ministerstatssekreteraren för
Finland, grefve R. H. Rehbinder. Kammarjunkare
1840, kom han i åtnjutande särskildt af
dåv. storfursten-tronföljarens, sedermera kejsar
Alexander II:s, synnerliga bevågenhet. 1841
fick han hos honom, som då var universitetets i
Helsingfors kansler, anställning för särskilda,
universitetet rörande angelägenheter samt blef 1844
t. f. kanslers-sekreterare. Då Alexander sedermera
bestigit tronen, rycktes äfven S.-W. närmare de
politiska händelsernas skådeplats och regentens
person, förflyttad som han straxt blef till
statssekretariatet för Finland, der han 1857 blef
ministerstatssekreterare-adjoint och 1876 Armfelts
efterträdare såsom ministerstatssekreterare. Kort
efter kejsar Alexanders död entledigades
han på anhållan (1881) icke blott från denna
förtroendepost, utan äfven från det uppdrag han
s. å. erhållit af kejsar Alexander III att under
tronföljarens, universitetets i Helsingfors kanslers,
minderårighet handhafva kanslersbefattningen. Död
i Helsingfors d. 14 Okt. 1890. – På utvecklingen
af Finlands vid början af 1860-talet återväckta
konstitutionella landtdagslif äfvensom på
genomförandet af de många vigtiga ekonomiska
reformer, af hvilka Finland under Alexander II:s
regering kom i åtnjutande, har S.-W:s verksamhet
invid tronen haft ett icke oväsentligt inflytande.
A. G. F.
Stjernvidd, astron., afståndet till en stjerna,
hvars årliga parallax är 1". Man erhåller en
föreställning om denna måttsenhet deraf att ljuset
behöfver 3,1 år för att tillryggalägga densamma.
K. B.
Stjernvädd. Se Scabiosa.
Stjernö, ö i Finmarkens amt (Norge), utanför
Altenfjord. 260 qvkm. Ön är bergig (högsta toppen
uppnår 1,000 m.) och har en af vikar sönderskuren
kust.
Stjernört. Se Stellaria.
Stjert, sjöv., en kort och smäcker tågände, fäst
vid något, som genom densamma skall qvarhållas
i ett visst läge, fastsurras, ledas o. s. v. –
Stjertblock, block, af hvars stropp bildats en
flätad stjert, hvarmed blocket fästes i st. f. med
hake. Då ett af blocken (stundom båda) i en liten
tälja är stjertblock, kallas hon stjerttalja.
R. N.
Stjertamfibier, Urodela, zool.,
ordning inom amfibiernas klass bland
ryggradsdjuren. Stjertamfibierna hafva en mer eller
mindre långsträckt, trind kropp, en lång stjert
och i regeln två par, långt från hvarandra skilda,
korta ben, hvilka vid rörelse på landet mera tjena
till att
skjuta kroppen framåt än att uppbära densamma. Stundom
saknas bakbenen, medan frambenen äro förkrympta
(sirenen). Inom denna ordning kan man skilja
tre olika utvecklingsgrader, hvilka motsvara tre
familjer. Familjen gälgroddjur (Perennibranchiata)
bibehåller under hela lifvet yttre gälar och lefver i
sammanhang dermed ständigt i vatten. Fam. Duotremata
mister i fullväxt tillstånd visserligen de yttre
gälarna, men deremot qvarstår under hela lifvet
(undantag: Cryptobranchus) en gälspringa på hvardera
sidan af halsen. Dessa stjertamfibier uppehålla
sig visserligen företrädesvis i floder eller träsk,
men kunna ock ganska länge lefva på det torra. Den
tredje familjen, Salamandrina, mister både gälar
och gälspringa; flertalet lefver på land utom under
fortplantningstiden. De till den sistnämnda familjen
hörande arternas utveckling ådagalägger, att de
ej blott med afseende på andedrägtsorganen, utan
ock med afseende på andra organisationsförhållanden
(t. ex. skelettet) successive genomgå de stadier, på
hvilka de två föregående familjernas representanter
stannat. De egentliga groddjuren (se d. o.),
eller de s. k. stjertlösa amfibierna (Anura),
genomlöpa under sin individuella utveckling äfven
salamandrinfamiljens utvecklingsstadium, i det
den fullvuxna grodan mister stjerten, som utmärker
grodlarven, och deras skelett o. s. v. uppnår ett
högre utbildningsskede. Anura äro således i de flesta
afseenden de högst stående bland amfibierna. Alla
lifnära sig af djurisk föda (insekter, blötdjur
m. m.). L-e.
Stjertand l. spjutand, Anas acuta, zool.,
art tillhörande and-slägtet (Anas), fam. änder
(Anatidae), ordn. andfoglar (Lamellirostres) bland
foglarna. Denna and har en smärt kroppsbyggnad,
lång, smal hals samt lång och bakom spetsen något
utvidgad näbb äfvensom de mellersta stjertpennorna
förlängda och tillspetsade. Vingspegeln är grön eller
gråbrun. Kroppslängd 64 cm. I Sverige är stjertanden
om sommaren allmän i Lappmarkerna, der hon häckar vid
floder och sjöar; äfven i de sydligare provinserna
har man påträffat henne häckande. Hon är liflig i
sina rörelser, derjämte mycket rädd och varsam. Honan
lägger sina ägg nära vattnet på ett rede, bäddadt
med dun och fjäder, som hon plockat af sig. L-e.
Stjertbenet, gökbenet, svansbenet, os coccygis, anat.,
den nedre, vid korsbenet fästa änden af menniskans
ryggrad. Det består af 4 genom brosk förenade, rätt
ofta sammanvuxna, ofullständigt utvecklade kotor,
som i storlek aftaga uppifrån nedåt och stå i en
framåt konkav rad. Stjertbenet utgör den förkrympta
motsvarigheten till djurens svans, men ligger i regeln
doldt under slätt öfverspänd hud. Någon gång kan
benet stiga längre fram eller bihang dertill finnas
på huden. G. v. D.
Stjertblock, sjöv. Se Stjert.
Stjertfena. Se Fena.
Stjertglansstaren, zool. Se Lamprotor nithinae.
Stjerthammare. Se Hammare 1.
Stjertkittan, zool. Se Löfskatorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
