Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström / 563-564 (1891) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernbilder - Stjernblomstriga växter. Se Alsinaceæ - Stjerndygn. Se Dygn - Stjerneborg. Se Hven - Stjerneroos, Magnus - Stjernfall. Hvar och en har en klar natt iakttagit huru en stjernlik ljuspunkt plötsligen uppdyker på himmelen, skjuter fram ett längre eller kortare öfver densamma med stor hastighet och sedan plötsligt utsläckes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Förteckning öfver stjernbilder.

1.	Väduren (Aries).
2.	Oxen (Taurus).
3.	Tvillingarna (Gemini).
4.	Kräftan (Cancer).
5.	Lejonet (Leo).
6.	Jungfrun (Virgo).
7.	Vågen (Libra).
8.	Skorpionen (Scorpius).
9.	Bågskytten (Sagittarius).
10.	Stenbocken (Capricornus).
11.	Vattumannen (Aquarius).
12.	Fiskarna (Pisces).
13.	Cassiopeia.
14.	Andromeda.
15.	Cepheus.
16.	Perseus.
17.	Örnen (Aquila).
18.	Stora Björnen (Ursa major).
19.	Lilla Björnen (Ursa minor).
20.	Oxdrifvaren (Bootes).
21.	Ormbäraren (Ophiucus).
22.	Ormen (Serpens).
23.	Hercules.
24.	Draken (Draco).
25.	Lyran (Lyra).
26.	Pilen (Sagitta).
27.	Svanen (Cygnus).
28.	Delfinen (Delphinus).
29.	Lilla hästen (Equuleus).
30.	Pegasus.
31.	Norra kronan (Corona borealis).
32.	Norra triangeln (Triangulum).
33.	Kusken (Auriga).
34.	Orion.
35.	Stora Hunden (Canis major).
36.	Lilla Hunden (Canis minor).
37.	Haren (Lepus).
38.	Eridanus.
39.	Hvalfisken (Cetus).
40.	Skeppet (Argo).
41.	Hydran (Hydra).
42.	Bägaren (Crater).
43.	Korpen (Corvus).
44.	Centauern (Centaurus).
45.	Vargen (Lupus).
46.	Altaret (Ara).
47.	Södra Kronan (Corona australis).
48.	Södra Fisken (Piscis austrinus).
49.	Antinous.
50.	Berenices hår.
51.	Plejaderna.
52.	Hyaderna.
53.	Renen (införd till minne af lappländska gradmätningen).
54.	Skördevaktaren (Custos messium, till kometupptäckaren Messiers ära).
55.	Enhörningen (Monoceros).
56.	Lilla Lejonet (Leo minor).
57.	Lodjuret (Lynx).
58.	Giraffen (Camelopardalis).
59.	Poniatowskiska oxen (Taurus Poniatovii).
60.	Jagthundarna (Canes venatici).
61.	Karl II:s hjerta (Cor Caroli).
62.	Ödlan (Lacerta).
63.	Lilla triangeln.
64.	Flugan (Musca).
65.	Friedrichsehre (t. minne af Fredrik d. store).
66.	Brandenburgerskeptern.
67.	Georgsharpan (till Georg III:s af England ära).
68.	Murqvadranten (Quadrans muralis).
69.	Herschels teleskop.
70.	Dufvan (Columba).
71.	Eremitfogeln (Solitarius).
72.	Luftballongen (Globus aërostaticus)
73.	Mikroskopet (Microscopium).
74.	Boktryckareverkstaden (Officina typographica).
75.	Grafstickeln (Caelum).
76.	Staffliet (Pictor).
77.	Katten (Felis).
78.	Kemiska apparaten (Apparatus chemicus).
79.	Elektricitetsmaskinen (Machina electrica).
80.	Bildhuggareverkstaden (Sculptor).
81.	Kompassen (Pixis nautica).
82.	Teleskopet (Telescopium).
83.	Sextanten (Sextans).
84.	Räfven (Vulpecula) med Gåsen (Anser).
85.	Sobieskis sköld (Scutum Sobiescii) till Johan III:s Sobieski ära.
86.	Cerberus.
87.	Linealen och gradskifvan (Norma et regula).
88.	Berget Mänalus (Mons Maenalus).
89.	Luftpumpen (Antlia).
90.	Indianen (Indus).
91.	Tranan (Grus).
92.	Fenix.
93.	Flygfisken (Piscis volans).
94.	Södra Triangeln (Triangulum austrinum).
95.	Paradisfogeln (Apus).
96.	Svärdfisken (Dorado).
97.	Kameleonten.
98.	Pendeluret (Horologium).
99.	Södra Korset (Crux).
100.	Passaren (Circinus).
101.	Taffelberget (Mensa).
102.	Påfågeln (Pavo).
103.	Amerikanska Gåsen (Tucan).
104.	Stora och lilla molnet.
105.	Rhomboidiska nätet.
106.	Karl II:s ek.
107.	Sjöoktanten.
108.	Biet.

K.B.

Stjernblomstriga växter. Se Alsinaceae.

Stjerndygn. Se Dygn.

Stjerneborg. Se Hven.

Stjerneroos, Magnus, krigare, född 1685, blef 1700
volontär vid sjöstaten och 1707 anställd vid
lifdrabantkåren. Han var Karl XII ständigt följaktig
och sändes från Bender i hvarjehanda beskickningar
till tatar-kanen, till turkiska fästningen Taganrog
m. m. Han deltog som drabant i de norska fälttågen och
har, ehuru med orätt, misstänkts för att vara Karl
XII:s mördare. 1731 befordrades han till öfverste,
1751 till generallöjtnant och 1755 till general. Död
d. 17 Maj 1762.

Stjernfall. Hvar och en har en klar natt iakttagit
huru en stjernlik ljuspunkt plötsligen uppdyker på
himmelen, skjuter fram ett längre eller kortare stycke
öfver densamma med stor hastighet och sedan plötsligt
utsläckes. Man kallar denna företeelse ett stjernfall
eller stjernskott. Stjernfallen äro af mycket olika
ljusstyrka. Man iakttager sådana, som äro starkare
än stjernor af första storleken och kunna upplysa
hela himmelen. Härifrån finnas alla möjliga grader
af ljusstyrka ända till sådana, »teleskopiska»,
stjernfall, som äro osynliga för blotta ögat. De
starkaste lemna ofta efter sig på himmelen ett
rätlinigt ljusspår, liknande en kometsvans, hvilket
kan fortvara en längre stund efter sedan det egentliga
stjernfallet slocknat, dervid ofta långsamt krökande
sig och förändrande plats. – Genom att från olika
ställen samtidigt iakttaga samma stjernfall har man i
flere fall lyckats uppmäta deras höjd. Det visar sig
dervid, att stjernfallen äro fenomen tillhörande vår
atmosfer; deras höjd varierar från 30 ända till nära
300 km.; såsom medelhöjd antages 100 km. – Redan länge
har man antagit, att stjernfallen äro af kosmiskt
ursprung. Hela verldsrymden är nämligen, efter hvad
man antager, utom af egentliga himmelskroppar,
uppfylld af en mängd smärre, materiella kroppar,
för små för att direkt kunna ses – spillror,
efter hvad man velat tro, som blifvit öfver efter
himlakropparnas daning. Man kan i denna massa af
småplaneter, som kretsa kring solen mellan Mars
och Jupiter, se en öfvergång från planeterna till
dessa små partiklar. Zodiakalljuset antages äfven
bero på materie af just detta slag. – Under sin bana
kring solen stöter jorden oupphörligt på dylika små
kroppar. Dessa intränga då i hennes atmosfer, som
genom sitt motstånd kommer deras ursprungligen stora
hastighet att plötsligt aftaga. De råka dervid i stark
glödning af samma mekanisk-värmeteoretiska orsak,
som en hammare blir varm, när den plötsligt stannas
i sin rörelse, i det den slås mot städet. Direkta
experiment, hvarvid man iakttagit temperaturens
förökning hos termometerkulor, som med stor hastighet
blifvit försatta i rörelse i luften, utgöra i smått
en modell af förloppet vid meteorpartiklarnas
uppvärmning och glödning. Den temperatur, som
atmosferen sålunda genom sitt motstånd är i stånd
att uppväcka hos en sådan kropp, har varit föremål
för beräkning, och man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>