Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stil ... - Stimulera (Lat. stimulere), egga, reta, sporra; stärka - Stinde, Julius Ernst Wilhelm - Stinkbomb, bomb eller granat, fylld med en blandning, som vid sprängningen utvecklar en dödande eller döfvande gas - Stinkdjuret, zool., dels i allmänhet detsamma som skunkdjur, dels i inskränkt bemärkelse detsamma som chingan - Stinkflugor, Chrysopa, zool. - Stinkgräflingslägtet, Mydaus, zool., tillhör mårddjuren - Stinkkalk. Se Kalksten - Stinknäsa. Se Snufva - Stinknässla, bot. Se Stachys - Stinkpaddan, zool. Se Paddslägtet - Stinkspiritus, farmak., kallas en mjölkfärgad vätska - Stinnare, sjöv. Se Aflöpning - Stipa L., bot., ett slägte - Stipendium, Lat., egentl. aflöning, numera penningunderstöd - Stipites Laminariæ, bot., de nedre trinda delarna af bålen hos Laminaria digitata Lamour., en alg af fucoidéernas familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1576 utgifna bildbibel. Äfven hans bröder
Christoph och Abel voro artister. O. G-g.
Stimulera (Lat. stimulare), egga, reta, sporra;
stärka. – Stimulus l. stimulatio, eggelse, retelse
o. s. v. – Stimulantia, retmedel.
Stinde, Julius Ernst Wilhelm, tysk skriftställare,
född d. 28 Aug. 1841 i Kirch-Nuchel i östra
Holstein, var först fabrikskemist samt egnade
sig, sedan han öfvertagit redaktionen af
»Hamburger gewerbeblatt», åt naturvetenskapligt
och belletristiskt författareskap. Han utgaf
bl. a. Naturwissenschaftliche plaudereien
(1873), flere komedier på plattyska, sagor och
Waldnovellen (1881, 2:dra uppl. 1885). Mest bekant
är han dock genom sin i en mängd upplagor utkomna,
särdeles populära, humoristisk-burleska romanserie
Buchholzens in Italien (1883; »Borgarfolk på resa»,
1885: 2:dra uppl. 1886), Die familie Buchholz
(1884; »Borgarfolk», 1885; 3:dje uppl. 1887), Der
familie Buchholz zweiter theil (1885; »Borgarfolk»,
1886), Der familie Buchholz dritter Theil (1886;
»Fru Wilhelmina», 1887) och Frau Buchholz in Orient
(1889; »Fru Buchholz i orienten», s. å.).
Stinkbomb, bomb eller granat, fylld med en
blandning, som vid sprängningen utvecklar en
dödande eller döfvande gas. Sådana bomber hafva
visserligen stundom varit begagnade i krig, men
anses numera bannlysta från ett ordnadt krigssätt.
L. H.
Stinkdjuret, zool., dels i allmänhet detsamma som
skunkdjur (se d. o.), dels i inskränkt bemärkelse
detsamma som chingan (se d. o.).
Stinkflugor, Chrysopa, zool., slägte tillhörande
fam. Hemerobidae, ordn. Neuroptera inom insekternas
klass. Den vanliga stinkflugan, Chr. perla, utmärker
sig genom sina guldglänsande ögon och sina ofärgade,
skiftande vingar med hårbeklädda nerver. Sina ägg
fäster hon medelst ett långt, upprattstående skaft
på blad eller trädstammar. Larven förtär endast
bladlöss; med stor hastighet utsugas dessa så
fullständigt, att endast de torra skinnen återstå.
L-e.
Stinkgräflingslägtet, Mydaus, zool., tillhör
mårddjuren (Mustelidae), ordn. rofdjur (Carnivora)
bland däggdjuren. Stinkgräflingen har gräflingens
klumpiga kroppsform, spetsigt hufvud med rörlig,
trubbig nos samt kort svans. Hans mest beryktade
organ äro de starkt utbildade analkörtlarna, i
hvilka afsöndras en vätska af förfärligt illaluktande
natur. En resande, Horsfield, berättar, att detta
fluidum är så flyktigt, att det kan förpesta hela
nejden kring en by, och på närmare håll lär det
verka så häftigt, att personer, som icke hinna
undan, afsvimma. En art (M. meliceps) lefver å
Javas högland, 2,000 m. eller mera öfver hafvet.
L-e.
Stinkkalk. Se Kalksten.
Stinknäsa. Se Snufva.
Stinknässla, bot. Se Stachys.
Stinkpaddan, zool. Se Paddslägtet.
Stinkspiritus, farmak., kallas en mjölkfärgad vätska
(Liqvor ammon. suec.), som erhålles derigenom att 1
del rektifierad vidbränd bernstensolja löses i 24
delar koncentrerad sprit samt lösningen blandas med
96 delar kaustik
ammoniak. Denna blandning uppfanns af en fransk
apotekare Luce, hvarför den äfven benämnes
Eau de Luce. Den var förr ett mycket populärt
upplifningsmedel, som ofta begagnades af
nervsvaga qvinnor. Namnet stinkspiritus har
vanligen äfven tillagts kaustik ammoniak.
O. T. S.
Stinnare, sjöv. Se Aflöpning.
Stipa L., bot., ett slägte inom nat. fam. Gramineae
Juss., kl. Triandria L. Dithörande arter äro högväxta
eller medelhöga gräs, med glatta, ofta hoprullade
blad. Småaxen sitta i en enkel, sammandragen, klaselik
vippa. Skärmfjällen äro olika stora, hinnaktiga,
spetsade och försedda med långa, nakna eller håriga
borst. I Sverige förekommer ytterst sällsynt såsom
vild (å ett par ställen i Vestergötland), men
ofta som odlad, en art, det s. k. fjädergräset,
Stipa pennata L., som ådrager sig uppmärksamhet
genom skärmfjällens 25–30 cm. långa borst, hvilka
äro nedtill knäböjda och nedom knäet vridna samt
ofvan knäet hvithåriga, i viss mån liknande långa,
smala, fina fjädrar. Genom vindens inverkan på
detta långa borst, som jämte skärmfjället medföljer
den glatta, i nedre änden tillspetsade frukten,
kan denna kringvridas mer eller mindre hastigt
och derigenom borra sig ned äfven i tämligen
hård mark. De vackra, långa borsten ingå ibland
i sammansättningen af torra (Makarts-) buketter.
O. T. S.
Stipendium, Lat., egentl. aflöning, numera
penningunderstöd, som gifves för bestämd tid, åt
yngre vetenskapsmän, konstnärer eller yrkesidkare,
särskildt sådant understöd åt studenter. – Stipendiat,
person, som åtnjuter sådant understöd, särskildt
årligt sådant understöd. Jfr Universitets-stipendiat.
Stipites Laminariae, bot., de nedre trinda delarna
af bålen hos Laminaria digitata Lamour., en alg
af fucoidéernas familj, förekommande å klipporna
vid Sveriges vestkust, från ebblinien ned till
ett djup af 20 m. Denna grönbruna, storvuxna, 1–3
m. långa, alg träffas för öfrigt å kusterna på båda
sidor om norra Atlanten samt i Norra Ishafvet och
vid Kamtsjatka. Den nedre delen af bålen bildar en
mångårig, meterlång, cylindrisk, 2–20 mm. tjock stam,
från hvars spets årligen utväxer en bladartad del, som
klyfver sig i ett obestämdt antal jämnbreda flikar,
snarlika långa läderremmar. Drogen, S. Laminariae,
laminariastjelkar, som är officinel i Sverige,
förekommer såsom kortare eller längre (intill
meterlånga) stycken, hvilka äro trinda l. plattade,
groft fårade, böjliga eller hornartade, brunaktiga med
ett gråaktigt, lätt öfverdrag af salt. Lagd i vatten
sväller laminariastjelken ut till 4 gånger sin förra
volym, får en grågrön färg och blir broskartad. Det
är denna dess egenskap att suga i sig vätskor och
derigenom svälla upp, som ar anledningen till att
drogen begagnas i st. for »press-svamp» att införa
i skottkanaler eller fistelgångar o. s. v. för
att utvidga dessa. Till detta ändamål användas
slätsvarfvade stycken af passande tjocklek. Denna
alg har liksom en närastående art, L. saccharina
Lamour.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
